Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI. En frukost i Bhubaneswar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det fanns problem att förhandla kring förblev läget låst. Att såväl
Moskva som Washington sökte hålla Indien låst fann jag tydligt. Det
förslag som underhand lades upprepade gånger från kinesisk sida ...
att var och en i stort behöll det den var mest intresserad av: Kina
Aksai Chin där man hade en viktig väg mellan två provinser och
Indien sluttningarna upp mot vattendelaren ovanför dåvarande
As-sam; det fann jag vara den enklaste och mest förnuftiga grunden för en
uppgörelse. Det gör jag än.
Först senare började frågans verkliga sammanhang visa sig. Under
sextiotalet och sjuttiotalet skalades fraserna bort av Alastair Lamb
och Neville Maxwell och framförallt av Karunakar Gupta. Ar 1974
gav han ut The hidden history of the Sino-Indian Frontier. 1980 följde han
upp med en sammanfattande essay: Distortions in the history of
Sino-Indian frontiers i Economic and Political Weekly i Bombay, Vol. XV, s.
1265-1270.
Vad som då visar sig är att Nehru hänvisat till förfalskade
uppgifter. Detta var han med säkerhet inte medveten om. Hur man i Kina
uppfattat situationen vet jag inte. Det är möjligt att man där funnit
Nehru så totalt förljugen att det kommit att påverka den kinesiska
regeringens handlande; det skulle i så fall förklara de hårda
personangrepp som gjordes från kinesisk sida direkt mot Nehru.
Simlakonferensen 1913—1914 hade enbart till uppgift att få till
stånd en gränsdragning mellan Kina och Tibet. Den dåvarande
regeringen för Brittiska Indien hade icke godkänt McMahons
memorandum om gränsen i nordost. Regeringen betraktade Simlaavtalet som
ogiltigt då Kina icke ratificerat det. På grund av det brittisk-ryska
fördragets av år 1907 bestämmelser var Storbritannien förhindrat att
underteckna ett internationellt fördrag med Tibet som befann sig
under Kinas suveränitet. Sådan var den regerings uppfattning år 1914
till vilken den indiska regeringen 1959 var efterträdarregering. Så
trycktes också uppgifterna i Aitchison’s Treaties, Vol. XIV år 1929.
Men år 1938 var Sir Olof Caroe statssekreterare i
Utrikesdepartementet i Brittiska Indien. Han ville utvidga Imperiet. Han lät trycka
en ny upplaga av Aitchison’s Treaties, Vol. XIV. I den införde han en
lång redogörelse för ett Simlafördrag som också innefattade reglering
av gränsen mellan Indien och Tibet enligt McMahonlinjen vilken
ratificerats av brittiska och tibetanska myndigheter och utgör Indiens
gräns.
Denna förfalskade upplaga försågs med samma tryckår som den
äkta upplagan. Därefter lät Sir Olof Caroe dra in alla exemplar av den
äkta upplagan och delade i dess ställe ut den förfalskade som därefter
kom att användas av alla tjänstemän i brittisk — senare indisk —
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
