Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXX. Nå vad med kapitalismen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dirigerar dess politik oavsett vad politikerna kallar sig anslår minsta
möjliga till folkbildning. I första hand används resurserna till att
utbilda de egna barnen för att sedan kunna exportera dem som
specialister och hårdvalutainkomst.
År 1970 exporterade Indien 3 141 läkare och vetenskapsmän till
Förenta Staterna. De hade alla utbildats i Indien på indisk bekostnad.
Totalt beräknades indiska regeringen till år 1971 ha utbildat 30000
vetenskapsmän och tekniker, varav 5000 som doktorerat inom sin
specialitet. På vad som blir över när man utbildat de sina ger man de
ungdomar den läskunnighet som behövs för att sköta industriarbete.
10 procent av de förvärvsarbetande arbetar inom industrin och 10
procent av de förvärvsarbetande ges läskunnighet.
Detta har ingenting med frågan om barnarbete att göra. Den
utvecklade indiska industrin kan inte använda barn som arbetskraft.
Barnarbetet förekommer i småindustrier och landsbygdsindustri. De
näringsgrenarna tillhör Indiens efterblivna 90 procent. För att klara
sig i konkurrensen måste de använda billigast möjliga arbetskraft. Det
blir små flinka barn.
Ungefär halva Indiens befolkning befinner sig under armodsnivån
(40 procent på landsbygden och 50 procent i städerna) och saknar
såväl de mänskliga som de politiska rättigheterna. Armodet tilltar.
Definierar man eländet lite annorlunda visar statistiken att armodet
stigit från att omfatta 30 procent av befolkningen till att omfatta 70
procent av befolkningen på tjugo år.
Sanningen är den att Indiens folk sedan sjuttonhundratalet då den
direkta brittiska plundringen satte in har blivit allt fattigare och
fattigare. Under hela adertonhundratalet pågick en avindustrialisering.
Från 1809—1813 till 1901 sjönk till exempel andelen personer
sysselsatta i hemindustri från 19 procent till 8,5 procent i fem undersökta
distrikt i Bihar. Under samma tid inrättades där blott en industri: en
järnvägsverkstad i Jamalpur. Från 1881 till i dag har andelen
sysselsatta inom industrin snarare minskat än ökat. Detta var inte så
märkvärdigt ty plundringen av Indien fortsatte fram genom hela den
period då britterna kontrollerade Indien. Den årliga tribut som
betalades av det indiska folket till Storbritannien utgjorde under
mellankrigstiden 150000000 pund. Vilket gjorde 3 pund per år och invånare
i Storbritannien; eller ungefar 60 pund per invånare i Storbritannien
under hela denna period. Fast rovet kom ju inte att delas lika mellan
de olika klasserna i hemlandet. Dock; regnar det på hönan så droppar
det på kycklingen och något fick ju också den engelske arbetaren ut av
kolonialplundringen. Det var det som höll honom lugn och
demokratisk.
340
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
