Note:
This work was first published in 1980, less than 70 years ago.
Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago.
Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago.
Contributor Björn Bergström is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XXXVI. För en folkets kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXXVI
FÖR EN FOLKETS KULTUR
Det var en månad tidigare. Vi hade kommit ner från Koraput och
Srikakulam. Nu var vi i Vishakapatnam vid Bengaliska bukten.
— Andligheten, sade professor Venkateswarlu från Andhra
Uni-versity, den speciellt indiska andligheten är påhitt. När du var uppe
vid Simhachalamtemplet lyssnade du då till pilgrimernas sånger? Tog
du rätt på vad de sjöng om? Det är inga speciellt religiösa sånger utan
det är världsliga sånger. De sjunger om sina problem med torkan och
om hur de vilda djuren förstör grödan. De sjunger till varandra och
under det de vandrar hittar de på nya texter.
— Templet är i och för sig inte märkligare än andra vallfartsorter.
Ungefar tusen familjer är på olika sätt beroende av templet. Det är en
väldig ekonomisk apparat. Sedan förtonar sig templets ekonomiska
verkan vidare utåt i olika ringar. Templet är ett fokus; hit kommer
man från olika håll. Det har också marknadsfunktion.
— Det traditionella konsumtionsöverskottet i samhället går till
religiös musik och dans. Men det finns samtidigt en annan tradition. Den
som visar sig när pilgrimerna kommer sjungande. Den traditionen är
folkdansens och den folkliga musikens. Den är inte lika känd bland
utomstående men den är djup och stark, kanske djupare och starkare
än den religiösa konstmusiken.
— Till stora delar är det bilden av Indien som blivit förvriden.
Asoka beskrivs som mildhet och Chin Shih-huang i Kina beskrivs som
grymhet. Men de båda är ju till förvillelse lika i sin historiska
funktion. Vid ungefär samma tid genomför de ungefär samma och lika
nödvändiga enhetsarbete. Men i båda fallen — och där tigs såväl om
Indiens som Kinas erfarenhet — gör de det på basen av en
högutveck-lad teknik. Indiens och Kinas tidiga avancerade teknik tas inte fram
och därmed blir Asokas och Chin Shih-huangs enhetsverk obegripliga
och Asoka blir något milt indiskt och Chin Shih-huang blir något
grymt kinesiskt.
— De som uppmärksammat Indien utomlands har talat och skrivit
om mildhet och andlighet. Under hela adertonhundratalet gjordes
Indiens tradition allt andligare och andligare. Britterna understödde
detta. Ni indier begriper er inte på maskiner och materiella ting, sade
383
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 19:57:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/indien/0447.html
