Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Betydelsen af utpräglade personligheter för de öfrigas lycka - De hindra genom sin originalitet de goda vanorna att nedsjunka till slentrian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BETYDELSEN AF UTPRÄGLADE PERSONLIGHETER.
13
min bevisföring; ty hvad mera eller bättre kan man säga
om någonting, som rör mänsklighetens förhållanden, än att
det bringar människorna närmare det bästa, de kunna
blifva? Eller hvad värre kan man säga om någonting,
än att det hindrar dem därifrån? Likväl skola dessa skäl
utan tvifvel icke vara tillräckliga att öfvertyga dem, som
bäst behöfde öfvertygas; och det är därför nödvändigt att
bevisa, att dessa utvecklade mänskliga varelser kunna vara
till någon nytta för de outvecklade att visa för dem, som
icke önska frihet och icke skulle vilja göra bruk däraf,
att de på något sätt, som de själfva förmå uppskatta,
skola få ersättning för, att de tillåta andra att utan hinder
göra bruk af sin frihet.
-
Jag skulle då först och främst vilja påstå att de
möjligen kunna lära något af dem. Ingen lär väl förneka,
att originalitet spelar en viktig roll i de mänskliga
angelägenheterna. Det behöfves alltid icke blott personer, som
upptäcka nya sanningar och uppvisa, att det som en gång
var sanning icke längre är sant, utan också sådana, som
införa nya seder och gifva exempel på ett mera upplyst
lefnadssätt, en finare urskillning och ädlare smak. Detta
torde väl icke kunna bestridas af någon, som ej anser,
att världen redan i alla afseenden har uppnått
fullkomlighet. Det är sant, att icke alla äro lika skickliga att
lämna ett sådant exempel: det finnes jämförelsevis få
personer, hvilkas lefnadssätt, om det följdes af andra, skulle
visa sig medföra någon förbättring af de härskande
vanorna. Men dessa få äro jordens salt; utan dem skulle
människolifvet blifva en stillastående pöl. Det är dessa,
som införa det goda, som icke förut funnits; det är också
de, som hålla vid lif det goda, som redan finnes. Om
också intet nytt funnes att göra, skulle därför det
mänskliga förståndet ej längre behöfvas? Skulle det vara ett
skäl för dem, som utföra de gamla göromålen, att glömma
bort, hvarför de göras och utföra dem som boskap och ej
som tänkande mänskliga varelser? Till och med de bästa
åsikter och vanor röja en allt för stor benägenhet att
nedsjunka till slentrian; och om det ej alltid funnes
personer, hvilkas alltjämt uppträdande originalitet hindrade
grundvalarna för dessa åsikter och vanor att blifva blott
och bart traditionella, så skulle en sådan död massa ej
kunna motså det minsta tryck af någonting värkligt lifs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
