Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Betydelsen af utpräglade personligheter för de öfrigas lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BETYDELSEN AF UTPRÄGLADE PERSONLIGHETER.
19
-
ofördragsam mot hvarje tydligare framträdande af
personlig själfständighet. Folk i allmänhet har icke blott étt
medelmåttigt förstånd utan också medelmåttiga böjelser.
De hafva inga tycken eller önskningar, som äro nog starka
för att kunna förmå dem att företaga någonting ovanligt,
och de kunna följaktligen ej förstå dem, som hafva sådana,
utan räkna dem till det slags vilda och öfverspända
karaktärer, hvilka de äro vana att se ned på med
ringaktning. Man behöfver nu endast antaga, att till detta allmänt
rådande förhållande sällar sig en starkare rörelse för
befrämjande af sedernas förbättring och man inser lätt, hvad
vi hafva att vänta. I våra dagar har just en sådan rörelse
uppstått; mycket har värkligen blifvit uträttat till
åstadkommande af en mera regelbunden vandel och till att afhålla folk
från utsväfningar; och en filantropisk anda har utbredt
sig, för hvars värksamhet det ej finnes något mera lockande
fält, än medmänniskors moraliska och intellektuella
förbättring. Dessa tidens tendenser göra den offentliga
meningen mer än någonsin förut sinnad att föreskrifva
allmänna lefnadsregler och att försöka bringa hvar och en
till öfverensstämmelse med det gillade mönstret. Och
detta mönster är det må nu öppet sägas eller
underförstås att icke med ifver eftersträfva någonting. Dess
ideal af en karaktär är att sakna hvarje utpräglad
karaktär; att genom sammanprässning stympa, liksom den ki-.
nesiska kvinnans fot, hvarje del af människo naturen, som
starkt framträder och sträfvar att i det yttre göra personen
märkbart olik hvardagsmänniskorna.
Men, såsom vanligen är fallet med sådana ideal, som
utesluta den ena hälften af det, som är önskvärdt,
åstadkommer äfven det nu antagna mönstret blott och bart en
sämre kopia af den andra hälften. I stället för stor vilje-
――
ifrån att sätta något värde på individualitet långt ifrån att akta
den enskildes rätt att i likgiltiga saker följa sina egna åsikter och
böjelser, kunna domare och jurymän ej ens fatta, att en person i
besittning af sitt förstånd kan önska sig en sådan frihet. Då man förr
i tiden föreslog att bränna ateister, brukade barmhärtiga personer
ifrågasätta, om det ej vore bättre att instänga dem på ett dårhus; det
borde icke förvåna oss, om vi nu finge upplefva något sådant och sedan
höra gärningsmännen berömma sig af, att de i stället för att anställa
religionsförföljelser hade antagit ett så mänskligt och kristligt sätt att
behandla dessa olyckliga icke utan en tyst tillfredsställelse öfver,
att dessa därigenom fått sin förtjänta lön.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
