Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Betydelsen af utpräglade personligheter för de öfrigas lycka - Följden af att individualiteten försvinner inom ett folk. Kineserna ett varnande exempel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BETYDELSEN AF UTPRÄGLADE PERSONLIGHETER.
21
vanans välde, om ej möjligen någon af makten berusad
tyrann. Och vi se följderna. Dessa samhällen måste en
gång hafva haft originalitet; de sprungo ej på en gång
fram ur marken såsom folkrika, upplysta och förfarna i
många slags konstfärdigheter; de utvecklade sig själfva
härtill och voro då världens största och mäktigaste
nationer. Hvad äro de nu? Undersåtar eller lydfolk under
stammar, hvilkas förfäder vandrade omkring i skogarna,
när deras egna hade präktiga palats och praktfulla
tempel, men hos hvilkas stammar vanans makt delades af
frihetens och framåtskridandets. Man ser, att ett folk kan
gå framåt till en viss tid och sedan stå stilla. När
inträffar detta stillastående? När folket upphör att inom
sig äga individualitet!
Om en liknande förändring skulle drabba Europas
nationer, skulle den icke ske på alldeles samma sätt: det, hvarmed
vanans tyranni hotar dessa nationer, är icke alldeles
stillaståendet. Det bannlyser visserligen egendomlighet, men utesluter
icke förändringar, förutsatt endast att alla förändras på samma
sätt. Vi hafva aflagt våra förfäders oföränderliga klädedräkt;
visserligen måste ännu hvar och en kläda sig såsom alla
andra, men modet kan förändras en eller två gånger om
året. Vi sörja således för, att när en förändring äger
rum, den sker för ombytes skull, men utan hänsyn till
hvad som är skönt och ändamålsenligt; ty samma
föreställning och ändamålsenlighet skulle ej så på en gång
kunna fatta hela världen, eller en annan gång lika
samtidigt öfvergifvas af alla. Men vi äro framåtskridande
på samma gång som ombytliga: vi göra oupphörligt nya
mekaniska uppfinningar och hålla fast vid dem, till dess
de utträngas af bättre; vi ifra för förbättringar inom
staten, i uppfostringsväsendet, ja till och med i moralen,
ehuru i detta sista afseende vår föreställning om
förbättring hufvudsakligen går ut på att öfvertala eller tvinga
andra att blifva lika goda, som vi själfva äro. Det är
icke framåtskridandet, som vi sätta oss emot; tvärtom
smickra vi oss med att vara det mäst framåtskridande
folk, som någonsin funnits. Det är individualiteten, som
vi föra krig emot: vi skulle anse oss hafva gjort
undervärk, om vi lyckades att göra oss alla likadana Men vi
glömma därvid, att det just är individernas olikhet, som
i första rummet fäster uppmärksamheten antingen på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
