Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Inledning. Självkänsla och samkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kristendomens som liberalismens anspråk att, också de, föra
personlighetens talan.
Kristendomen, som gör barmhärtigheten till den främsta
plikten och som därigenom uppmuntrar svagheten och
oförmågan; kristendomen, som förringar snillet och
upphöjer den andliga fattigdomen; som anbefaller trälsinnet i
ödmjukhetens namn och sätter självutplånelsen som högsta
mål, den kan icke utveckla fria, förnäma andar. Den har
tvärtom, genom läran om broderligheten och om varje
själs eviga värde, öppnat vägen för liberalismens
demokratisering av samhällsförhållandena. Denna
demokratisering gick med puritanerna till Amerika och därifrån till
Europa, varest, sedan 1789, jämlikhetens och
broderlighetens kvarnstenar mellan sig krossa personligheterna.
Sedan dess utjämnas allt individuellt genom ett »allmänt»:
intelligenserna genom allmän folkuppfostran; karaktärerna
genom allmän rösträtt; konsten genom allmän
maskinmässighet; nationalkänslan genom allmänt broderskap.
Överallt är det allmännas strävan, enligt Nietzsche, att
»med minsta möjliga kraft nå största möjliga dumhet».
Och, menar individualismen, den omedelbara följden av
kristendomens och liberalismens utjämningsarbete är
socialismen.
Denna kräver av individen också den yttersta
självuppgivelse, den att ej längre besitta egendom. Och den
kräver detta uppgivande av de få för de mångas, för
mänsklighetens skull. Den bekämpar överallt det enskilda,
egoismen, egendomligheten. Om den blir segrande, komma
just de få att offras för de många; herrarna för trälarna;
det blir »hjordmänniskorna», som under sina djuriska
klövar skola nedtrampa övermänniskorna.
I vissa av socialismens program har i själva verket
fullblodsindividualismen funnit sin yttersta motsats.
Dessa båda ytterligheter — av självkänsla å ena,
självuppgivelse å andra sidan — äro, just genom att vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
