Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Självkänslans avpassning för det socialistiskt ordnade samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
duglighetens och vanans betydelse inom olika
arbetsområden. Den framhåller således, att möjligheten att nå en
ledande ställning, liksom rätten att kvarstanna på den
plats och inom det arbete, vilka blivit mig dyrbara emedan
jag där nedlagt mina mödor, komme att utgöra
arbetseggelser. Men däremot har socialismen icke nog beaktat,
att det finnes ett ändå mycket betydelsefullare sätt att
mäta min framgång, nämligen om jag, genom alltjämt
minskad kontroll över mitt arbete, erhåller en alltmer
ökad frihet inom detta.
Man börjar allt klarare se, att jämlikhet icke är
rättvisa, varken när det gäller straff eller lön. Ett straff,
som blir olidligt för en finare natur, är likgiltigt för en
grövre och omvänt. Förhållanden, vilka skulle tillåta
Wagner att reglementera för Faust och Sancho Panza att
kontrollera Don Quixote vore martyrskap för Faust och
Don Quixote. Icke heller det nuvarande samhället jämnar
vägen för undantagsnaturen, men denna har dock möjlighet
att kämpa sig fram. En samhällsordning däremot, vilken
skulle tvinga en Pasteur att iakttaga samma
normalarbetstid som en skomakare; vilken skulle avsyna en Michel
Angelos arbete efter samma värdemått, som en
stenhuggares och åt en Göthe bereda liknande bostadsförhållanden
som åt en ladugårdskarl, eller som skulle rycka en Pasteur,
en Michel Angelo, en Göthe från deras forskningar och
ingivelser till några timmars »socialt» tvångsarbete, en
sådan ordning skulle vara allt utom främjande för deras
produktionskraft. Ju starkare andligt upptagen en
människa är, desto mer kännes ett avbrott som en pina.
Alla sådana förslag som att man skulle växla mellan olika
yrken; ömsom vara kropps- och ömsom själsarbetande
under olika delar av året, och att de andligt arbetande
sålunda genom ett lätt kroppsarbete skulle förtjäna sitt
uppehälle — dessa förslag, som så ofta förekomma inom
socialismen, vila på fullkomligt oförstående av det skapande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
