Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Självkänslans avpassning för det socialistiskt ordnade samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och således frambringa svaga alster; dels genom ockrande
på den köpande publikens smak, och slutligen genom
lockelsen att lämna det andliga arbetet för mera
vinstgivande spekulationer. På detta, liksom på alla andra
livsområden, framför allt politikens, demoraliseras vårt
nuvarande samhälle av den ekonomiska tillvarelsekampen.
Dessa nuvarande faror för det andliga arbetet skulle
till stor del försvinna inom ett nydanat samhälle. Blir
detta ordnat av ett obildat flertal, komme däremot de ovan
påpekade möjligheterna att utöva tryck gent emot den
andliga överklassen, att delvis bli verkligheter. Och i så
fall bli villkoren för produktion tills vidare försämrade.
Om däremot kulturens bärare medverka vid omdaningen,
skola de helt visst veta att skaffa det andliga arbetet
eggelse, trygghet och frihet. Kulturen i den sociala staten
blir, som överallt, ett uttryck av samhällets kulturbehov.
Och att dessa kunna tillgodoses under helt andra
förhållanden än de nuvarande, detta visar oss historien genom
många exempel, framför allt klostret. Vi kunna väl ej
tänka oss att något socialistiskt samhälle kunde lämna
mindre personlig frihet, införa ett mer kommunistiskt
levnadssätt, kvarlämna färre personliga motiv för arbete än
vad klostret gjorde? Och dock var klostret kulturens
främsta bärare under medeltiden och det individuella
anlaget erhöll där i hög grad rörelsefrihet. Betecknande är
i detta fall att Syd-Tysklands mest berömda kloster,
Benediktbeuern, åt sina munkar uppförde ett litet eremitage
vid en av de härliga bayerska bergsjöarna, där de inåtvända,
naturälskande, diktande eller konstnärliga bland bröderna
drogo sig tillbaka för att, ostörda av det stora klostrets
vimmel och ordningsstadgar, kunna hämta ingivelser och
äga arbetslugn.
Man kan invända att det var gudsfruktan, som drev
munkens penna och pensel; att tron ersatte frånvaron av
egna intressen i arbetet. Men gudsfruktan var ofta endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
