Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Samhällets inflytande på individualitetens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
psykisk förfining, vilken är ett rasmärke, ett alster av
långvarig kultur. Men dessa förfinade njuta ofta mycket
starkare än de skapa.
Ej heller denna förfining är emellertid en följd endast
av överklasslivet. Man kan t. ex. se att barn, som blivit
födda i underklassen men gjorts till fosterbarn inom
överklassen, genast visa en så innerlig njutning av det sköna,
en så naturlig förfining, en så retlig ömtålighet för allt
oskönt, att de, kvarstannade inom sin klass, antingen
skulle blivit lockade att tillfredsställa skönhetskraven genom
dåliga medel, eller nödgats lida livet igenom av
omotsvarigheten mellan deras djupaste livsbehov och deras
livsvillkor. Ett enda sådant barn lär oss mer om den
sociala frågans djupaste innebörd än digra avhandlingar!
Om således individualismen icke vet mer än någon
annan om »övermänniskans» genesis, hindrar det icke att
den yttrar djupt betydelsefulla sanningar om dess väg
genom tillvaron.
Individualismen har rätt i sin insaga mot all
demokratis fallenhet att mer främja de mångas än de fås
livsvillkor, mot dess benägenhet att mäta lust och olust efter
en låg flertalssynpunkt. Individualismen har rätt att kräva
stor plats för den stora personligheten. Den behöver som
Nietzsche — och många före honom — framhålla, att
snillets väsen är ett krafternas översvall, en ingivelsens
hänryckning, en gränslöshet, som betingar helt andra villkor
för den skapande kraften, särskilt den konstnärliga, än
för vanliga människor.
Individualismens målsmän äro oumbärliga och hava
måst vara ensidiga för att väcka. Särskilt för att väcka
insikten om att flera små än stora själar uppstå, flera
improduktiva än produktiva andar, och att det skulle vara
misshandling om de förra finge trycka ned de senare till
sin ståndpunkt. Emerson som Mill hava fört
individualitetens talan; Carlyle har yrkat på hjältens, liksom Browning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
