- Project Runeberg -  Individualism och socialism : några tankar om de få och de många /
48

(1910) [MARC] Author: Ellen Key - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Livskänslan i det närvarande och dess möjliga höjande i ett omdanat samhälle - 9. Lyx och kultur. Framtidens lyckomöjligheter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men när de ekonomiska motiven fölle bort, skulle vi
få mera makt och mod att ordna vårt liv till ett uttryck
av vårt väsen, icke av vår inkomst. Nu är det i regeln
blott millionärer, som kunna tillåta sig orginalitetens lyx.
De fattiga ha intet val; de burgna tro sig ofta för »sin
kredits skull» böra härma de rika och dessa de ännu
rikare. Om således fattigdomen brutaliserar
personligheten, banaliserar rikedomen den. De många »plikterna»
gent emot hans samhällsställning avtrubbar i den grad den
rikes individualitet, att han lika sällan som daglönaren
blir en säregen typ och lika litet som denne har tid att
verkligen personligt leva.

9. Lyx och kultur. Framtidens lyckomöjligheter.



Man hör stundom påstås, att rikedomen hos de få,
som genom denna erhålla tillfälle att utveckla lyx, är ett
villkor för all högre kultur och att särskilt konsten skulle
tvina utan rikedom.

Skulle det verkligen vara så, då vore villkoret för
att ingå i broderlighetens himmelrike att utriva
skönhetssinnets öga, avhugga skaparlustens hand. Men det är icke
sant, att lyx är ett oeftergivligt villkor för hög kultur. I
Athen var ej den enskilde utan staten mecenat;
privathemmet var enkelt, den offentliga byggnaden praktfull. I
Rom åter, som överallt, visade det sig slutligen att lyxen
— d. v. s. ett oändamålsenligt, ur sina naturliga
förhållanden lösryckt och dyrbart sätt att tillfredsställa
konstlade behov — icke utvecklade det äkta skönhetssinnet.
Detta strävar att på ett ändamålsenligt, måttfullt och skönt
sätt tillfredsställa verkliga behov. Ja, en av de mest
skönhetsälskande människor som levat, Göthe, säger att
all äkta trevnad är enkel; att lyx kan duga för folk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 1 11:11:44 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indivsocia/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free