Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Självkänslans och samkänslans försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att upptäcka de säregna krafterna och ställa dem på den
plats, där de varda mest verksamma. Uppgiften bleve då
först: att låta alla tillägna sig ett visst mått av
allmänbildning, så att hela personligheten därigenom utvecklades,
men i främsta rummet det, som är det starkaste inom
den, det individuella anlaget, och att sedan rikta detta
anlag mot dess säregna mål. Nu är allmänbildningen ett
hinder för fackbildningen, liksom för den individuella
utvecklingen, och omvänt. Men den erfarenheten, att svag
allmänbildning på en viss punkt hämmar den fackbildade,
liksom försenad fackbildning den allmänbildade, måste
medföra de ivrigaste bemödanden att lösa problemet så,
att både den ena och den andra arten av bildning
får sin rätt, när den tid kommer, då det unga släktets
uppfostran i verkligheten och ej blott i skoltal blir
samhällets livssak.
Men endast ett från grunden omdanat samhälle kan
hava ro och råd att sålunda på en gång främja
allmänbildningen och framälska individualiteterna. Misstag skulle
naturligtvis också då komma att ske. Men den, vilken
genom eget eller andras vållande riktats in på orätt väg,
skulle, efter en individuell uppfostran, äga mycket mera
kraft än man nu, under samma förhållanden, har i behåll
för att bryta sig en ny bana.
Utom alla de här antydda möjligheterna till en rikare
individuell utbildning under ändrade förhållanden, finnes
den, att stegra vår livskänsla genom att utveckla vår
medkänsla. Härigenom öppnas även en utsikt att vår egen
livskänsla i oändlighet skall kunna utvecklas genom
sympati med andras livsförnimmelser, en sympati, som genom
det nuvarande, helt på egoism och ävlan byggda,
arbetssystemet ideligen förslöas.
Denna stora, rika medkänsla är något helt annat, än
det av Nietzsche — ehuru med orätt — som slavsjälens
märke framhållna medlidandet. Den stora medkänslan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
