Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Vad vi hava att lära av Englands ställning till den sociala frågan. Ungdomen och den sociala frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för individualitetens betydelse och allt mer tro på
evolutionen, ej revolutionen, som omdaningens medel.
I England inser överklassen allt klarare, att varje
land kommer att erhålla den sociala stat, det självt
förtjänar; att i den mån arbetaren blir bildad, blir också den
nya staten en kulturstat. Överklassen vet sig hava valet
emellan att kortsynt motarbeta eller klarsynt medarbeta
vid omdaningen. Den inser, att i förra fallet kommer den
sociala omdaningen att ske våldsamt, emedan den kommer
att ledas av de mest lidelsefulla, nämligen de mest lidande.
I senare fallet skall rörelsen förädlas, därigenom att de
renaste viljorna, nämligen de mäns, som hava mest att
förlora, bli rörelsens ledare. I England kan det liberala partiet
på sig tillämpa John Morley’s ord om sig själv, nämligen
att han varit försiktig whig till temperament; att han
genom uppfostran och utveckling blivit liberal, men på
grund av erfarenhet och iakttagelse radikal. Detta parti
tillägnar sig de mognande resultaten av socialismens
tankearbete och agitation och samverkar ej sällan personligt
med arbetarorganisationen för de sociala frågornas lösning.[1]
Man ser ungdom i England — det land, där
reformfrågor icke blott sätta partipolitiken utan även pliktkänslan
i rörelse — med det allvar, den helhet vilka utmärka
den engelska nationen i allt vad för den blivit
samvetsfråga, stundom helt och hållet lämna utsikten till
framgångar på andra områden för att i Londons East-End eller
i fabriksstäderna studera det sociala problemet och
medverka i arbetarorganisationen. Andra sluta sig tidtals till
s. k. settlements i de fattigas stadsdelar, för att ägna sig
åt sociala studier och arbete för folket. Ungdomen tror
med fullt skäl icke längre på parlamentarismen som
framstegets enda drivkraft. Den känner att individen, var i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
