Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgives och redigeras av
ingenjör Chr. Sylwan.
Publikationsorgan för Svenska
Uppfinnareföreningen o.
Stockholms AUm. Teknikerförbund.
Nr 1
Innehållsförteckningen: se sista textsidan.
Redaktionell anmälan.
Den dagning, vi sade oss skönja för ett år sedan över näringslivets vidder och lokaler,
har fortsatt — om än med polarvårens dröjsamhet. Det är som om strålarna av dagens
ljus tvekade att bryta sig väg, men det hela framträder med konturer tillräckligt tydliga för
att man skall kunna fortsätta marschen och ej längre behöva ligga i bivuak. Till den
lägerplatsen önskar man säkerligen ej återvända.
Alltså: låtom oss avancera, åter vinna terräng! De svenska näringarna äro alltför
beroende av vetenskap och teknik för att kunna placeras annorstädes än i utvecklingens tät:
klimatet, det geografiska läget kräver stora prestationer au Sveriges näringsliv för dess folks
kulturella oeli ekonomiska trygghet.
Industritidningen Norden utkommer under 1923 efter samma plan som för
innevarande år: såsom en allteknisk, illustrerad veckotidskrift, hållen allmänheten tillhanda för
synnerligt billigt pris (12 kr). Uppfinningar och patentfrågor ingå såsom specialitet. Detta
framträder särskilt genom bilagan Svensk tidskrift för industriellt rättsskydd, vars patent
från och med fjolåret äro illustrerade till full utsträckning — ett arrangemang som tillvunnit
sig starkt gillande från alla håll. — Betr. närmare upplysningar se annonssida II.
Redaktionen.
Den modärna färgeriteknikens utveckling.
— En kort översikt. —
Av ingenjör Otto Cyrén.
Färgningen hör liksom garvningen och den
keramiska utsmyckningen till människosläktets äldsta
konster. Ty såsom människorna redan på ett tidigt
stadium sökte dekorera sina keramiska
husgerådsartiklar sökte de också genom färgning försköna de
flätade och spunna textilierna. * Vilken lång
utveckling måste icke ligga framför den geniala idén
att av indigoväxten framställa den guldgula
indigo-kypen, eller att ur vissa havssnäckors saft framställa
den nästan färglösa kyp, varur purpurn,
konungarnas färg såväl som färgernas konung, erhölls! Men
här har väl liksom vid så många andra uppfinningar
tillfälligheten spelat sin stora roll.
Ända tills in på 1800-talets fjärde kvartal
färgade man nästan uteslutande med från naturen
härstammande vegetabiliska färgämnen (färgträ o. d.);
från djurriket härrörde förutom antikens bortglömda
purpur framför allt den ända in till våra dagar
använda kochenillen. För att erhålla en hållbar färg med
dessa naturfärger måste färggodset i de flesta fall
först »betas», dvs kokas med vissa kemikalier (salter
av järn, koppar, krom, aluminium, tenn m. fi.,
vanligen tillsammans med en syra och event. något
reduktionsmedel) och därefter med det uppraspade
eller pulvriserade färgträet. Betning och färgning
kunde också ske samtidigt. Genom användning av
olika kombinationer av betmedel erhölls olika
nyanser med samma färgträ. Färgningen var på denna
tid en konst, stödd på lång erfarenhet och otaliga
recept, vilka bevarades med en avundsjuk
hemlighetsfullhet, ja, de skrevos vanligtvis med hemlig
skrift för att ej kunna brukas av andra.
* I vårt land var färgningskonsten känd omkr. 1200 år f. Kr.
Så kommo på 1850- och 60-talen de första
tjärfärgerna, en ny aera inleddes, som på få årtionden
omskapade hela färgeriyrket. De första tjärfärgerna
voro visserligen de s. k. basiska, mindre
motståndskraftiga, men de färgade silke, ylle och
garvsyre-betad bomull på ett hittills okänt enkelt sätt och i
toner av hittills ouppnådd klarhet eller renhet. År
1869 lyckades de tyska kemisterna Gräbe och
Liebermann att framställa alizarinet, färgämnet i
krapp-roten, på syntetisk väg. Detta gav uppslag till en
liel rad av de mycket motståndskraftiga
ahzarin-och antracenfärgerna. Med benzidin som
utgångspunkt framställdes de direktfärgande bomullsfärgerna
och snart lärde man att genom sulfurering av såväl
basiska, som benzidin- och alizarinfärger eller deras
utgångsprodukter framställa sulfonsyror, de s. k.
sura färgämnena, vilka färgade ylle direkt i surt
bad. I slutet av 90-talet inleddes sulfin- eller
svavel-färgernas långa rad, först svart, sedan alla
upptänk-bara nyanser, huvudsakligen använda på bomull.
Huru tyskarna vid århundradets början praktiskt
lyckats med indigosyntesen och hur de få år senare
upptäckte thionidigon, motsvarande antikens purpur,
har ofta beskrivits, så att jag här kan förbigå detta.
Thionidigon gav jämte indanthrenet upphov till den
långa raden moderna kypfärger, ett av färgindustriens
intressantaste och stoltaste kapitel.
Alla dessa konstgjorda färger kallas med ett
gemensamt namn tjärfärger, då stenkolstjäran utgör
det yttersta utgångsmaterialet för deras framställning.
Den ofta missbrukade beteckningen anilinfärger
härstammar från 1860-talet, från den lilla grupp basiska
färgämnen, i vilka anilinoljan ingick som komponent
vid framställningen.
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
GRUNDLAGD 1872
STOCKHOLM DEN 5 JANUARI
Bilaga: Svensk Tidskrift för
Industriellt Rättsskydd, Patent,
Varumärken in. m.,
innehållande av svenska patentverket
utfardade patent m. m.
1923
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
