Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 N I) U S T R I T I D N I N G E N
NORDEN
avrinna genom luckor och massan uttorkas
ytterligare genom dräneringsrör, som löpa i bottnen av
slamdammen. Massan upptages därefter ur dammen
och pressas i därför avsedda pressar lill plattor av
olika form, som torkas i torklada och därefter äro
färdiga för användning.
Vid alltför stark torkning visar materialet
stundom benägenhet att spricka. Genom en tillsats
av 5 till ,30 volymprocent cellulosa, torvfiber eller
liknande till infusoriejorden avhjälpes emellertid
denna olägenhet fullständigt.
De på detta sätt framställda isoleringsplattorna
äro mycket lätta och hårda. På grund av sin
dåliga värmeledningsförmåga och sin stora porositet
uppfylla de de största anspråk, som kunna ställas
på byggnadsmaterial för erhållande av varma och
luktfria hus. De besitta dessutom den värdefulla
egenskapen, att de låta lätt bearbeta sig mekaniskt,
de kunna sågas, hyvlas etc.
(Enl. beskr. till sv. pat. nr 53205.)
Bergsrådet Tilas’ beskrivningar över
Östergötlands industriella verk.
Anteckningar från Tilas’ resa genom
Östergötland år 1757.
(Meddelade av Pehr Johnsson.)
(Slut fr. nr 5.)
Gusums mässingsbruk.
Detta är beläget i Ringarums socken och
Hammarkinds härad på Gusums ägor, som tillika består
av 2 hela rusthåll.
År 1652 sålde löjtnant Sven Thorson Gusums
hemman till en vid namn Henrik de Try, vilken
år 1653 tillika med sin svåger Hubert de Besche
på samma hemmans grund inrättade ett järnbruk,
bestående av en masugn lill styckegj titeri samt en
stångjärnshammare.
Men sedermera blev de Try ensam ägare av
järnverken och erhöll år 1631 den 27 nov. K.
bergskollegii privilegium att i Gusums ström få inrätta
elt fullkomligt mässingsbruk, varför han
småningom nedlade och omsider år 1655 alldeles förstörde
järnverket. Till att så mycket säkrare sätta
mässingsverket i stånd och bättre drift anmodades
Claude Roquet Hägerstjerna att i sin mån begära
någon förmån och understöd, vilket ock lyckades
på det sättet, att Hägerstjerna år 1663 den 3 april
bekom K. m:ts frihetsbrev på 6 års tid, att själv,
dess arvingar eller kommitterade få på fria eller
ofria skepp utföra till främmande land 500 skepp,
av brukets tillverkade mässing eller effekter emot
den tull, som allenast erlades på fria skepp,
förrän förhöjningen skedde i Göteborg år 1658.
Efter de Trvs död råkade bruket nästan i
ödesmål, och därtill stötte olyckan av en vådeld,
som den 11 november 1677 lade alla 4
brännhyttorna med sina 16 ugnar i aska. Sterbhuset stod
dessutom i en ansenlig skuld till herr assessorn
Abraham Cronström, vårföre för att söka någon
räddning, änkan Catharina De Besche jämte
sönerna Henrik och Herbert de Try slöt förlagskontrakt
mecl guldsmeden och handelsmannen i Stockholm
Ilans Clerck, tillika med brukets pantsättande emot
det att han för deras skuld mol assessor
Cronström gick i borgen.
Iclc edeslo mindre: på en i k. revisionen
fastställd fordran för 138 670 rdr k:t erhöll
Cronström inventering och värdering den 27 mars 1679
på Gusums bruk; hans efterlämnade broder assessor
Markus Cronström lät så lagfara därmed och
uppbjuda egendomen 3 gånger såsom sin pant, och
avgick därefter* med döden lämnande sin änka fru
Sigrid Ekehjelm att ärva samma panterättighet,
varur hon efter hand av arvtagarna och deras
representanter blev utlöst.
Emellertid gick Henrik Steinhausen igenom
bolagskontraktet med Hans Clerck in uti hälften av
allt vad som med de Trys stärbhus slutit var, och
delte så bruket sig emellan år 1684.
Steinhausen drev sin halvdel ocli lagfor
därmed; men den andra halvdelen disponerades av:
Clerckiska huset, intill Hans Clercks svåger
Did-ricli Wittvogel blev av den delen ägare, och efter
honom dess barn och änka med sin senare man
sekreteraren Schmidt.
Steinhausens andel åter gick sedermera bort,
först till banken och sedan till Lovisinska
stärb-huset för det Steinhausen borgat för en
hovjun-kare Axel Renstjernas skuld till banken, intill dess
Georg Spalding densamma inlöste och med sin
svåger Magnus Westerberg därav blev ägare.
Efter bäggederas död hava deras
efterkommandes stärbhus tillsammans inköpt och infriat
den andra Gusumska hälften av Wittvogelska
arvingarna, samt, sedan de således ägde hela
Wittvogelska egendomen samfällt, bylte de åter igen
mässingsbruket i tu sins emellan år 1736 och
hemmansägorna år 1745.
Således äro nu för tiden ägare av Gusums
mässingsbruk: den ena hälften häradshövdingen
Gustaf Spaldencreutz med dess fru Althea
Adelsvärd, sedan hon utlöst sina syskon; ocli den andra
hälften Westerbergs änka Maria Spalding, vilken
hälft förvaltas av sonen Erie Westerberg gift med
Emerentia Urlander.
Bruket består nu för tiden av följande verk,
som dels emellan bägge husen äro fördelte, dels av
dem samfällt nyttjas. Av Spaldencreutz: 2
bränn-hyttor med 4 ugnar i vardera samt 1 trådhytta
med två tänger. Westerberg: 1 brännhytta med 4
ugnar, har dock rättighet till en brännehytta till,
samt en trådhytta med 10 tänger.
Samfällt: ett valsverk med glödgeugn, en
gall-mejekvarn men ingen torkugn därtill, utan torkas
gallmejan antingen på järnhällar med kol under,
eller ock i solen. Ett stamphus till kolstybbs
stampande. En planerhammare och en latunhammare
för en stock, saml därtill en glödgeugn. En glödugn
för trådhyttorna. En hammare varuti ämnen till
valsarna omarbetas. Därtill måste ämnen köpas
ifrån järnbruken, som ej äro annorlunda än som
ordinarie smältstycken till apterade och kosta
dock ofta lill 90 daler skepp :t, emedan
bruket ej har tillstånd att själv smida sina
valsar av tackjärn. Vidare en vals-svarv, brukssåg
och mjölkvarn. Av dessa verk ligga allesammans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
