Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
INDUS TRIT ID NINGEN NORDEN
skilt visade sig mineralvatten från Sautenay
(Guldkusten) vara heliumrikt och den avgivna gasen
innehöll 8 à 9 % helium. I mycket olika mängder har
den sällsynta gasen blivit funnen i en del mineralier
såsom monavit, pechblände, thomanit, karnallit och
särskilt i sylvinit. I naturgas i Kansas har man
funnit intill 1,8 volymprocent helium.
Det har ännu icke lyckats att få helium att
ingå någon kemisk förening med något annat ämne.
Atomtalet är 4 och spec. vikten 2 gånger vätets.
Näst efter en annan sällsynt gas, neon, är helium
den gas, som bäst leder elektriciteten. Det har
lyckats professor Ön nes (Leyden) att överföra
helium i flytande form vid ca — 260°, vilken låga
temperatur uppnåddes genom att låta flytande väte
koka under mycket lågt tryck. Flytande helium är
lättflytande, ofärgat och näst efter flytande väte den
lättaste av kända vätskor (sp. v. = 0,12—0,15). Man
har ännu ej framställt helium i fast form.
De av radium utsända a-strålarna bestå av
heliumpartiklar, men på detta säll får man blott så
ytterst små viktmängder, att man ej på denna väg
kan uppnå en praktisk heliumframställning.
Under kriget tänkte man på att ersätta väte
som luftskeppsfyllnadsmaterial med helium, som på
grund av sin indifferens är långt mindre riskabel
att använda än det brännbara och explosionsfarliga
vätet. Redan 1915 arbetade de allierade makterna
på detta problems lösning, men naturgasen i Kansas
var det enda kända praktiskt användbara
råmaterialet och Förenta staterna voro neutrala. 1917 var
situationen förändrad genom Förenta staternas
deltagande i kriget, och Kansas naturgaskällor, som
hade varit föremål för en ingående undersökning
vid American Chemical Society’s kongress i Kansas,
blevo ånyo aktuella, då de amerikanska
myndigheterna bestämde sig för att utvinna helium ur
naturgasen (ca 1 % helium). I tre olika fabriker försöktes
tre processer; de två av fabrikerna framställde
flytande syre, den ena efter Lindes den andra efter
Claudes system och en tredje byggdes i Pétrolia
efter Jefferies-Nortons metod.
Genom att göra naturgasen flytande vid
helium-utskiljandet erhålles först en gas med 27 %, sedan
en med 70 % och slutligen en med 92,5 X helium.
Föroreningarna bestå nästan uteslutande av kväve,
som man i stort sett kunde utskilja genom en ny
metod.
Vid vapenstilleståndets inträdande var mer än
4 000 kbm 93 helium färdigt till avsändande till
Europa. Trots fientligheternas upphörande byggde
Förenta staternas försvarsväsen i Fort Worth en
stor ny fabrik, som arbetade efter Lindes metod,
och som kostade 2 milj. dollars. Den fullbordades
i januari 1921. Den rymmer 6 maskinaggregat och
behandlar dagligen 140 000 kbm gas, vilket
motsvarar en medelproduktion av 850 kbm 90 %
helium om dagen. Man uppskattar
framställnings-kostnaden till omkring 20 dollars pr 1 000 kubikfot
(28,32 kbm).
Reningen av 70 à 75 %-igt råhelium sker
företrädesvis medelst träkol och vid flytande lufts
temperatur. Kvävet absorberas nästan fullständigt av
träkol, som blott upptager en mycket ringa mängd
helium. Man får därvid 90—94 %^-igt helium, som
är tillräckligt rent för luftskeppsfyllning.
Den framställda heliumgasen lagras i 1 000 be-
hållare, som har ett samlat värde av 2 milj. dollars.
Det har föreslagits att lagra den sammanpressade
heliumgasen i underjordiska kopparfodrade
kammare. Man har också tänkt sig att lagra
heliumgasen i djupa hålrum, bildade i staten New Yorks
saltgruvor genom borrning och utlakning av
saltmassan ined vatten, men innan detta senare förslag
kan realiseras, måste man först försäkra sig om att
heliumgasen ej intränger i den fasta saltmassan,
som begränsar hålrummen. Detta undersökes för
närvarande i minkontorets försöksstation i Pittsburg.
G. W.
Svenska uppfinnareföreningen utvidgar
sin styrelse.
Förhandlingarna vid mötet den 23 februari.
Svenska uppfinnareföreningen sammanträdde
första gången under kalenderåret den 23 dennes ä
Förenings- och klubblokalerna i Stockholm.
Ordföranden ingenjör C. A. Hult inledde
förhandlingarna med några minnesord över de under
förlidet år avlidna medlemmarna dir. H.
Hammarlund och ingenjör ./. Hintze samt de nyligen
bortgångna dir. John Ohlsson och disp. J. Eslberq.
Särskilt betonades dir. Hammarlunds, den kände
grundaren av Haldafabriken, initiativkraft och
skicklighet som industriman, samt dir. Ohlssons mångåriga
ledamotskap och hans mecenatgärning vid
tillkomsten av Uppfinnareföreningens anslagsfond.
Från styrelsen meddelades träffade preliminära
dispositioner i och för uppfinnaremötet i Göteborg
under jubileet i sommar. Programmet komme
antagligen att omfatta en à två mötesdagar omkr. den
10 aug. med förhandlingar och industriella visiter.
Vidare meddelades, hurusom styrelsen hemställt
hos patentombuden om nedsättning av deras
arvodestaxor, men att med ärendets vidare behandling borde
anstå, tills svar från samtliga inkommit.
I föreningen invaldes maskinmästare Frans
Andersson, Köpingebro, ing. F. O. Fors, Alingsås, ing.
N. Frenne, Stockholm, dir. H. Gerlach, Göteborg,
ing. K. J. Hesselman, Saltsjö-Storängen, bergsing. A.
Hultgren, Göteborg, verkmästare G. Johansson,
Gas-accumulator, Sthlm, ing. Th. Källe, Sthlm, ing. H. A.
E. Nilsson, Ockelbo, övering. N. Persson,
Lidingö-Brevik, dir. Ch. Rudolphs, Nacka, fil. kand. P.
Sederholm, Sthlm, prof. M. Siegbahn, Uppsala, ing. A.
U. Särnmark, Göteborg, ing. J. E. R. Thalén, ing.
A. Welin, London, civiling. N. Westerberg,
Djursholm, och ing. S. G. Willner, Hälsingborg.
Styrelse- och revisionsberättelserna för är 1922
föredrogos, och beviljades den avgående styrelsen
full och tacksam ansvarsfrihet.
På förslag av styrelsen beslöts utvidga styrelsen
med tre nya poster att besättas av
landsortsmedlemmar, vilket beslut dock stadgeenligt skall
föreligga till bekräftelse vid föreningens nästa
sammankomst. Till ledamöter av 1923—1924 års styrelse
ut-sågos ing. C. A. Hult, ordf. (omv.), ing. Joh. Härdén,
vice ordf. (omv.), byrådir. A. Hasselrot (omv.), ing.
C. J. Lundström (omv.), suppleant, fabrikör C. R.
Nyberg (omv.), disp. P. O. Pettersson, Malmö, dir.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
