Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 IN D USTRITIDNINGEN NORDEN
149
ligheten. För säkerhet emot eldswåda belägges i
städerne trossbotnarne öfwer alt i windén med täta
tegelgålf, hwarpå taklaget ställes, som äfwen på
landet kan hafwa sin nytta, åtminstone afhållet- det
ohyran at skära sig ned i trossbotnarne och giöra
dem otäta; men på den händelsen böra de 3
biel-karne som äro wisade i profilen Fig. 5. öfwer
winds-trappan äfwen afskäras och med tegel på
skiljemu-rarne täckas, samt sielfwa öpningen til windstrappan
med järndör förses, äfwen som man brukar för alla
kiällrar, hwilka skola giöras säkra mot eldswåda.
Yttra murarnes rappning företages hälst
sommaren efter sedan huset är upfördt, så at murarne
må få någon tid at torka, och huset desto snarare
blifwa tienligit at bebos, men rappas huset straxt
och på sena hösten, så inneslutes wätskan i
murarne, och fordra många år til dess uttorkning. Den
lindrigaste och minst kostsamma färg, hwarmed
stenhusmurar nu för tiden liusgula anstrykes, tilredes
således: 2 skålpund gemen vittriol uplöses uti 1
kanna hett watn, hwaraf så mycken lut tilredes,
som til anstrykning behöfwes. Uti en annan balja
upblandas med rent watn hwit siktad kalk til en
tiock gröt hwaruti gjutes så mycken vittriol-lut, at
blandningen blifwer lagom tunn til anstrykning,
ju mera lut tages i proportion mot kalken, ju
mörkare blifwer färgen, och så twärtom; därföre är
säkrast at efter et wisst tagit mått af kalk, watn
och vittriol-lut giöra profstrykning på en liten del
av muren, som efter torkningen wisar sin rätta färg,
då man sedan kan behålla samma proportion wid
hela husets anstrykning.
Således har jag här på en gång i möjeligaste
korthet anfört det förnämsta som wid
stenhus-byggnader bör i akt tagas, så wäl til någon
underwisning för mindre öfwade handtwärkare, hwilka på
landet kunde komma at upföra sådana hus, som
ock at gifwa herrskaperna sielfwa eller dess betienter
någon kundskap derom, på det bygnaden med så
mycket större säkerhet och fördel måtte werkstäld
blifwa. Denna utförliga beskrifning har ock bäst
skickat sig wid detta hus, som i planer, facade och
profiler blifwit wisat, hwilket med de öfriga ej kunnat
ske, at undwika en tredubbel kostnad och
odräge-ligit arbete, som utom dess varit drygt nog.
Levnadskostnaderna fore och efter
kriget.
Allt ifrån världskrigets dagar har den
uppfattningen ofta kommit till synes, att den kriget
åtföljande kapitalförstöringen kunde befaras medföra en
nedpressning av den allmänna levnadsstandarden till
en nivå, som låg vida under den före kriget
uppnådda. Det är möjligt och t. o. m. sannolikt att
åtminstone i vissa av de krigförande länderna
såsom Tyskland och Österrike en utveckling i denna
riktning verkligen ägt rum. Däremot hava dessa
farhågor för vårt lands vidkommande näppeligen
besannats.
För att belysa hithörande förhållanden kan det
till en början vara av intresse att erinra om de
resultat, som en av socialstyrelsen verkställd
undersökning rörande livsmedelsförbrukningen under åren
1914—1918 ådagalagt. De under denna period
uppkomna mycket tvära omkastningarna i
levnadsförhållandena berodde enligt socialstyrelsens mening
dels därpå att realvärdet av de mindre bemedlade
klassernas inkomster under en längre eller kortare
del av kristiden sänktes, dels också därpå att en
kännbar brist i de tillgängliga livsmedelsförråden
inträdde jämsides med den därav föranledda statliga
ransoneringen och prisregleringen. Denna nedgång
i reallönen för industriarbetare har socialstyrelsen
under åren 1917 och 1918 beräknat till resp. 12 och
10 %. Till en början förorsakade denna sänkning i
reallönen en omläggning av konsumtionen från
dyrare till billigare livsmedel för att sedermera så
småningom draga med sig även en inskränkning i den
totala livsmedelsförbrukningen. Socialstyrelsens
undersökning visade emellertid, att den
konsumtionsinskränkning, som allmänheten härmed måste
underkasta sig, endast i relativt ringa grad gick ut över
livsmedelsbudgeten och orsaken härtill har i
främsta rummet ansetts ligga däri, att födoämnesbehovet
ej kan pressas ned under en viss gräns, vilken för
de mindre bemedlade kommer den normala
konsumtionen nära. Om reallönen sjunker måste
livsmedelsutgifternas andel av hela hushållsbudgeten,
den s. k. livsmedelsprocenten stiga, för så vitt ej
prisstegringen å livsmedel varit jämförelsvis ringa i
förhållande till höjningen av den allmänna prisnivån
eller inskränkningarna varit mycket vittgående för
denna budgetspost.
Med användande av samma
undersökningsmetod kan till grund för beräkningen av den
nuvarande levnadsstandardens förhållande till den före kriget
existerande läggas socialstyrelsens vanliga
normalbudget före kriget å 2 000 kr under antagande att
levnadssättet under undersökningsperioden blivit
oförändrat. Enligt socialstyrelsens levnadskostnads- och
livsmedelsindex skulle den kalkylerade budgeten för
de senaste åren komma att ställa sig på
följande sätt.
1914 1918 1920 1921 1922
juli) (juli) (juli) (juli
Totalutgifter Kr 2 000 4 380 5 400 4 720 3 800
Utgifter för livsmedel » 856 2 208 2 453 1 975 1 522
Uvsmedelsprocent 42,8 50,4 45,4 41,8 40,1
För den händelse de nominella löneinkomsterna
sedan 1914 stigit i samma proportion som
totalutgifterna, kan på grund härav antagas, att den med
år 1921 inträdda lägre livsmedelsprocenten indicerar
en förbättring av levnadsstandarden. Emellertid
måste härvid beaktas, att utgifterna för skatter
numera intaga en väsentligt större plats i budgeten än
före kriget. I 1914 års normalbudget var denna post
102 kr eller 5,1 % av totalbudgeten. Socialstyrelsens
indexsiffra för skatteposten var 1922 däremot 264
motsvarande 269 kr eller 7,0 % av totalutgifterna.
Den besparing, som kunnat göras i
livsmedelsutgifterna, har sålunda till icke oväsentlig del slukats av
den ökade skattebelastningen.
För att en om än ringa förbättring i
levnadshållningen skall hava inträtt, fordras likväl, att den
nominella löneinkomsten faktiskt stigit åtminstone i
samma proportion som totalutgifterna. För
bedömande huru härmed förhåller sig, torde vissa av
socialstyrelsen utförda löneundersökningar kunna
användas. På grund av dessa undersökningar kan det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
