Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12<S
I NDUSTRITIDNINGE N NORDEN
antagas, att den genomsnittliga löneinkomsten per år
och arbetare utgjorde åren 1914, 1918 samt 1920
—1921 följande belopp nämligen 1 090 kr, 2 178kr,
3 211 kr samt 2 956 kr. Mätt efter ovan anförda
index och i förhållande till de kalkylerade totala
hushållsutgifterna erhålles härav följande
jämförelsetal.
1914 1918 1920 1921 1922 1923
(jan.
Löneinkomst 100 200 294 271 — —
Levnadskostnadsutgifter 100 219 270 236 190 183
För år 1922 föreligger ännu ingen motsvarande
undersökning, men efter de uppgifter, som äro
tillgängliga angående nedsättningen av lönesatserna i
ingångna kollektivavtal, under förra och senare delen
av år 1922, torde den allmänna lönenivån lör dessa
perioder hava sänkts med högst ca 30 resp. 40 % å
1920 års topplöner. Indexen för löneinkomsten skulle
i följd härav bliva för 1922 ca 206 och för jan. 1923
ca i 76. Då denna lönesänkning likväl blott träffat
vissa grupper av industriarbetare kan med säkerhet
antagas att dessa indextal äro för låga. Lägges
dessa siffror likväl till grund för ett omdöme, skulle
arbetarnas reala löneinkomst för närvarande i stort
sett vara ungefär densamma som före kriget. Denna
inkomst fövärvas likväl för närvarande på en med
1 à 2 timmar förkortad arbetsdag och i själva verket
torde därför trots kristidens i många avseenden
mindre rationella hushållning en verklig förbättring
i den allmänna levnadsstandarden t. o. m. ha inträtt.
Detta resultat synes också tämligen väl stämma
överens med de uppgifter över förbrukningen av
olika livsmedelsartiklar som stå att erhålla eller
kunna beräknas med ledning av den officiella
statistiken. En god mätare på den successiva stegringen
i det allmänna välståndet är den tilltagande
förbrukningen av vete och den avtagande förbrukningen
av råg. Under femårsperioderna 1906—1910 och
1911—1915 utgjorde medeltillgången för
konsumtionen per individ av vete resp. 70,2 och 74,0 kg
samt av råg 110,6 och 109,2 kg. Medan
veteförbrukningen hållit sig uppe över medelnivån 1906—1910
har rågförbrukningen gått väsentligt tillbaka. En
annan god mätare på levnadsstandarden är
konsumtionen av socker, vilken 1891—1900 utgjorde 16,7 och
1901-1910 23,0 kg per individ. Ären 1921-1922 hade
denna siffra stigit till 27,2 kg eller till ungefär samma
belopp som åren 1912—1914. Ett betecknande drag
är också den omkastning, som efter kriget inträtt i
konsumtionen av smör och margarin. Ären närmast
fore kriget användes per individ 2,2 kg smör och
4,2 kg margarin. Efter f920 års industristatistik
förbrukades per individ emellertid blott 2,4 kg
margarin, medan konsumtionen av det betydligt dyrare
smöret stigit till 4,5 kg. Såvitt importsiffrorna för
margarinindustrins råvaruämnen ger vid handen,
synes ännu någon mera märkbar ökning i
förbrukningen av margarin ej hava inträtt, liksom den
jämförelsevis ringa exporten av smör synes tyda på alt
den efter kristiden uppkomna förskjutningen på detta
område alltjämt är bestående. Enligt tidigare
erfarenhet är en stegrad förbrukning av animala
livsmedel alltid ett säkert tecken på en förbättrad
levnadsstandard, varav en ökad smörkonsumtion även
måste tillmätas symptomatisk betydelse.
(Ur Meddelanden från Skånes handelskammare.)
Olof Olcén.
Från mässingsdosan till pappersfabrikationen.
Av Pehr Johnsson.
[Slut fr. föreg, nr.)
Under en tid av åtta år innehade Olcén Östanå
pappersbruk, som av honom något utvidgades och
förbättrades ehuru arbetareantalet var ungefär
detsamma som under närmaste företrädares tid. Ar
1855 försålde han denna anläggning till
regements-bokhållaren L. Littorin i Kristianstad, som därav
gjorde en mera betydande anläggning.
Strax innan övertagandet av Östanå ocli efter
anläggningen av Strömsborg vid Helgeån anlade den
mångfrestande Olcén en spik- och kopparsmedja
längre ned vid Helgeån. Just där Broby och
Emits-löf socknar stöta tillsamman gör denna ett ståtligt
fall. Detta blev nu av brukspatron Olcén utbyggt
och efter en större stenhäll, belägen mitt ute i ån,
benämndes den nya anläggningen Strömshall.
Olcén var, såsom vi antytt, en mångfrestande
man med en företagsamhet utan motstycke i orten.
Under grävning och sprängning för de nya
anläggningarna vid Strömshall, som han med minutiös
uppmärksamhet följde, hade han setl en del
glimmer i grusen, som kastades upp. Olcén fick för
sig att detta var guld. Visserligen var han icke
den ende, som stirrat sig blind på dylika saker,
men med vanlig energi grep han sig verket an
fölen grundligare undersökning. För ändamålet
grävde han ett djupt schakt utmed ån, och det uppgives
ävenledes, och detta av vederhäftiga äldre personer,
att han, efter att hava grävt ned en liten förmögenhet,
dock fann så mycket guld att han därav kunde låta
smida ett par bastanta fingerringar. Det visade sig
alltså, att han i sina antaganden haft rätt. Han var
därför klok nog att upphöra, men de djupa schakten
han låtit gräva funnos ännu kvar efter det att verket
kommit i andra händer, och fylldes först, då kontor
ocli magasinsbyggnad av den nye ägaren skulle där
anläggas. Ar 1852 försålde nämligen Olcén
Strömshall till fabrikören L. M. Kruse från Malmö, som
liär anlade spinneri och väveri.
Som bevis för, vilken mångfrestande man Olcén
var, kan nämnas, att han hade fabriker för
tillverkning av svensk rom, cognac och eau de cologne,
varjämte han genom stampning av ben samt
präss-ning härav tillverkade talg, svärta och kol. Vidare
anlade han en fabrik för rivning av potatis lill
stärkelse långt innan någon annan sådan såg dagen
i dessa bygder. En tid hade han över 200 arbetare
under eget tak, utom alla dem, som voro boende i
egna stugor och torp å lians egendomar eller andras.
Flera personer, som voro i Olcéns tjänst, kunde
genom hans påskyndan och hjälp lägga grunden till
betydande rikedomar, och liera lärde av honom de
yrken varigenom de framdeles erhöllo sitt uppehälle.
Men lika hastigt, som denna mångfald av industriella
anläggningar tillkommo, upphörde också åtskilliga
av dem, när den enande handen var borta. Olcén
var under en följd av år bosatt på Strömsborg, där
han omkring 1870 avled. Att han blev uppskattad
på högre ort förstår man därav, att han var den
första personen i sin bvgd, som erhöll Vasaorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
