Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
INDUSTRI T IDNINGEN NORDEN
av de nya löphjulens högre verkningsgrad erhölls
efter ombyggnaden 1 000 kilowatt större effekt per
turbin vid oförändrad fallhöjd och vattenmängd.
Dessutom utställer verkstaden ett flertal
standardregulatorer av olika storlekar med
reglerar-bete mellan 5 000 och 90 000 kgcm. Regulatorerna
äro bl. a. försedda med evolventpendel, vars stora
känslighet som bekant beror på att vid densamma
rullningsprincipen är helt genomförd, så att någon
släp- eller tappfriktion ej förekommer, ej heller eggar,
som ju på kort tid nedslitas och behöva ombytas.
För att påvisa okänslighetsgraden finnes en
pendel uppställd för känslighetsprov. Fjäderkraften
balanseras här av tvenne vikter, och är pendeln
försedd med en visare samt graderad skala, å vilken
okänslighetsgraden kan avläsas. Genom att trycka
på en knapp föres pendeln ur jämviktsläge, och
erhålles okänslighetsgraden genom att avläsa visarens
ställning före och efter rubbningen, sedan pendeln
återtagit sitt jämviktsläge. Skillnaden mellan
avläsningen är ett direkt mått på okänslighetsgraden,
och motsvarar ’/lo mm på skalan V500 mm
pendelutslag.
En av de utställda regulatorerna är även
försedd med startautomat, med vilken en turbin
kan stannas och köras igång helt automatiskt på
bestämda klockslag. Startautomaten kan även
anordnas så, att turbinen kan köras igång och stannas
vid en från kraftstation avlägsen plats, exempelvis
bostaden eller kontoret, genom att endast trycka på
en knapp.
Verkstaden Kristinehamn har även för någon
tid tillbaka förvärvat sig ensamtillverkningsrätten å
kaplanturbiner i Sverige. Denna turbin typ
karaktäriseras av högt specifikt varvantal i förening
med god verkningsgrad även vid mindre belastning
och måste anses såsom ett av senaste tidens
märkligaste framsteg på det turbintekniska området. Den
höga verkningsgraden vid mindre pådrag ernås
genom att ej endast ledskovlarna utan även löphjulets
skövlar äro förställbara, så att in- och
avloppsvinklar alltid komma att erhålla, i förhållande till
belastningen, riktiga värden. Å utställningen finnes
även en liten apparat visande i princip en
kaplanturbin med vridbara löphjulsskovlar. Verkstaden
har utfört ett flertal turbiner av denna typ, av vilka
en del redan äro igångkörda och varit i drift en
längre tid.
Bland under arbete varande kaplanturbiner må
nämnas den till svenska statens under byggnad
varande kraftverk vid Lilla Edet om normalt 10 000
hkr vid 6,5 m fallhöjd och 63,5 minutvarv.
Verkstaden har till 1 maj detta år levererat 1 552 st.
turbiner med en sammanlagd effekt av 1 455 000 hkr,
därav inom Sverige 723 500 hkr, motsvarande ca
67 % av Sveriges elektrificerade vattenkraft.
Mdt.
Framställning av katalysator för
am-moniaksyntes enligt Claude.
Vid smältning av en förut till ljus
rödglödgning upphettad stång av vanligt handelsjärn eller
vanligt stål med hjälp av en syrgasström från ett
munstycke av stor sektionsarea, finner man att den
bildade oxiden är åtföljd av en stor proportion
smält järn. Om man uppsamlar massan i en degel
av järn eller magnesia och därpå uthäller den på
en metallplatta, kvarstannar det degiga järnet på
degelns botten och den avhällda massan utgöres
uteslutande av järnoxid. Man har till att börja med
antagit, att den sålunda i en syrgasatmosfär erhållna
kroppen var järnoxiden Fe304, men det har
konstaterats, att det huvudsakligast är oxiden FeO med
mycket litet Fe304.
Det är emellertid möjligt att genom direkt
inverkan av syre erhålla en mera syrerik oxid, som
ännu mera närmar sig Fe304 och till och med
avsevärt överskrider denna oxidationsgrad. Man
behöver blott föra en syrgasström mot förutnämnda
oxid medan den ännu är i smält tillstånd, för att
frambringa en betydlig höjning av temperaturen,
tydligen beroende av att en ny mängd syre förenar
sig med oxiden.
Föregående iakttagelser äro av stort intresse
med avseende på syntetisk framställning av
ammoniak genom inverkan av katalysatorerna på
blandningen av en volym kväve och tre volymer väte,
som komprimerats till ett tryck mellan 400 och
2 000 atmosfärer och upphettats till cirka 500° à
700° C. Då den ovannämnda första kroppen i själva
verket är en mycket dålig katalysator, som vid 1 000
atm. tryck i allmänhet endast lämnar en
ammoniak-halt av från 1 °/oo till 1 à 2 %, lämnar i allmänhet
en kropp, som erhålles vid smältning av denna oxid,
formad till en stång, under samtidig inverkan av
ett blåsrör och en ström syrgas, under samma
förhållande beträffande tryck, förbrukning och
temperatur en ammoniakhalt uppgående till 10 eller 15 %.
Men till och med med mycket rena reaktionsgaser
är denna katalysators varaktighet mycket liten, så
att halten av ammoniak under några timmar faller
till halva värdet.
I följd av detta resultat har man förändrat
förfaringssättet på följande sätt: järnoxid blandad med
smält järn, som smältes från en järnstång under
påverkan av en syrgasström, uppsamlas i en degel
av magnesia. När en tillräcklig kvantitet, några
kilogram t. ex., uppsamlats, riktar man på det ännu
smälta materialet en syrgasström, tillräckligt kraftig
för att åstadkomma en energisk omröring av hela
massan. En väldig temperaturhöjning uppkommer
härvid, dels till följd av det metalliska järnets
förbränning och dels genom oxidens övergång till en
annan, mera syrerik oxid. Denna
temperaturhöjning är så stor, att en betydlig del av degelns
magnesia löser sig i massan, och den nödvändiggör
även användningen av ett så utomordentligt eldfast
ämne som magnesia. Det erhållna materialet,
ut-hällt på en järnplatta, bildar en utmärkt katalysator
för framställning av ammoniak, som, vid 1 000 atm.
och 600° C. samt vid en cirkulationshastighet genom
katalysatorn av 100 lit. pr tim. och pr kbcm
katalysator lämnar en halt av 25 à 30 % ammoniak,
svarande mot en kombinationsfaktor av 40 à 50 %",
vilken faktor härvid uttrycker förhållandet mellan
den genom reaktionen bildade gasvolymen NH3 och
volymen av gaserna N + 3H före denna reaktion,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
