Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
INDUSTRI T IDNINGEN NORDEN
portionen och den begynnande voluminösa
utfällningen berodde tydligen på en sackaratavskiljning.
För att utfälla sockret i melasslösningen fordras
det stora mängder kalkpulver, 100, ja t. o. m. 200 %
samt där utöver av sockret i melassen. Teoretiskt
skulle behövas omkring 50 Nästa försök var därför
avsett att om möjligt förminska kalktillsättningen för
att komma det teoretiska förhållandet närmare.
Det syntes, då man tillsatt dessa stora
kalkportioner, 8,5 kg kalk på en gång i melasslösningen,
att detta sätt var oriktigt. Blandningen blev mycket
ofullständig och man kunde se stora kalkklumpar
simma i vätskan. Pulvret borde i stället vid
tillsättningen hava fördelats fullständigt, så att varje
partikel omedelbart träffades av ett överskott av den
sockerhaltiga vätskan. Att tillföra ett sådant fint
målet pulver direkt på kylmaischens vätskeyta
dugde ej, ty det simmade helt enkelt ovanpå och släcktes
efter en stund. Jag kom därför att tänka på, att
det skulle gå bättre enligt en slags injektorprincip
och konstruerade därför en trattformig apparat, i
vilken insattes en cylinder, vilkens diameter tilltogs
så, att det bildades en koncentrisk springa. Cylindern
förenades med tratten upptill med en täckplåt,
varvid cylinderöppningen lämnades fri. På trattens
sida hade insatts en studs, i vilken vätskan skulle
inpumpas för att sedan utgå genom den
koncentriska springan i form av en ihålig stråle. Kalkpulvret
skulle i fint uppdelat tillstånd införas i
cylinderöppningen, så att strålen kunde uppfånga pulvret
och införa det under vätskeytan.
Jag avprovade apparaten på en kylmaisch och
jämförde med en annan kylmaisch med det äldre
införingssättet. Det visade sig att man enligt det
nya sättet kunde spara 15—20 % kalkpulver.
Sockerhalten höjdes i det utfällda och filtrerade sackaratet
och fick en sammansättning av 14,5 % CaO och
17 % socker i st. f. 17 % CaO och 15 % socker.
Jag föreslog denna förändring för min chef,
men han tyckte det gamla sättet var fullt tillfreds-
ställande. Jag fortsatte dock mina experiment. Nu
var det kalksackaratets uttvättning som blev
föremål för mina undersökningar. Min tanke var den,
att kunde jag få ett sackarat med nära teoretisk
sammansättning, och detta så rent, att man kunde
arbeta direkt på konsumvara, skulle jag icke ha
förspillt de fyra år under vilka jag nu sysslat med
melassavsockringsarbetet. (Forts.)
Dragg för upptagning av sjunkna
stockar.
V. Olssön, Norrtälje, har under nr 54628 uttagit
patent i Sverige å en dragg för upptagning av sjunkna
stockar. Draggens konstruktion framgår av
vidstående figurer, där figur 1 visar draggen i sidovy med
klorna utspända, fig. 2 visar densamma sedd
uppifrån, och fig. 3 en skärning efter linjen 1—1 i fig,
1. 1 betecknar en stång, vid vars främre ände själva
dragglinan 2 är fäst. Vid bakre änden av densamma
är en tvärgående planka eller ett plåtstycke 3 fäst,
som är avsett att släpa på sjöbottnen och således
hindra draggen att nedsjunka för djupt, på samma
gång, som den håller draggens klor i vertikalläge, eller
med andra ord, hindrar dem från att med sidorna
lägga sig mot bottnen. Vid stången 1 är medelst en
bult eller sprint 4 draggens ena klo eller arm 6 fäst,
vilken klo är avsedd att nedtränga i sjöbottnen, under
det att den andra klon 7 är medelst bulten 4 vridbart
förenad med stången 1, på sådant sätt, att sistnämnda
klo kan efter önskan föras till eller från klon 6, liksom
skänklarna i en sax. Den rörliga klon 7 har en
förlängning 9, som sträcker sig bakåt i förhållande till
sprinten 4, och vid denna förlängning är fäst en
vikt 10, genom vars inverkan klon 7 hålles i öppet
läge. Vid kedjans 11 mittparti är fäst en lina 13,
söm sträcker sig till båten, från vilken draggen
manövreras, och som tjänar till att bringa klorna att
gripa om det föremål, som klon 6 under
framdragandet av draggen påträffar, för vilket ändamål
dragg-skötaren rycker eller drager i linan 13, varigenom klon
7 tvingas att närma sig kion 6 och sluta om stocken,
som påträffas, varpå draggen med det fattade
föremålet medelst linan 2 hissas upp filt båten eller drages
i land. För att hålla saxen öppen vid nedfirning,
kan klon 7 vara förenad med ett utsprång 18, vars
övre till en spetsig förtjockning utbiidade det 19
ingår meilan stången 1 och en vid sidan av
densamma medelst skruvar eller dylikt 21 fäst fjäder
20, som bibringas en spänning medelst en
regleringsskruv 22. Såsom av fig. 3 framgår, kvarhålles delen
19 utlösbart vid fjädern 20, men kan vid dragning
i linan 13 bringas att lösgöras från densamma, så
att klon 7 kan gripa fast i föremålet, som skall
uppfiskas. G. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
