Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 IN D USTRITIDNINGEN NORDEN
241
Utnyttjande av mindre kolrikt bränsle
vid cementfabrikation.
Det finnes på många ställen stora avlagringar
och samlingar av mindre kolrikt bränsle, såsom
oljeskiffrar, brunkol, bituminösa kol, kannelkol,
spillkol och orena kol på lossningsplatser, som
innehålla några procent flyktiga ämnen såsom kolväten,
ammoniak o. d., några procent icke flyktigt eller
fast kol och en så stor mängd aska eller icke
brännbara rester, att råämnet ej med fördel kan användas
i sin ursprungliga form och ej heller efter
destillation, då närvaron av askan eller de icke brännbara
ämnena i så stor mängd, hindrar koksning av det
fasta kolet i blandningen. Avskiljandet av kolet från
denna låter sig emellertid ej göra, och det fasta
kolet kan därför ej utnyttjas såsom bränsle. Askan
eller resten är emellertid till en stor del lerhaltig,
så att den lämpar sig för framställning av
portlandcement i förening med kalkhaltiga ämnen, och
en metod, uppfunnen och i Sverige under nr 54697
patenter adav R. W. Lesley, Haverford, Penn., U. S. A.,
går därför ut på att utnyttja de brukbara delarna
av det kolfattiga bränslet samtidigt som att de andra
ämnena utnyttjas vid cementframställningen, så att
denna bliver billigare.
Råmaterialet underkastas för detta ändamål först
en destillation, vid vilken de flyktiga beståndsdelarna,
nämligen kolväten, gaser, ammoniak och dylikt
avskiljas från resten. Denna, som har värde såsom
en av cementens beståndsdelar, upphettas i en
roterande ugn för bildning av klinker, i allmänhet
under tillsats av andra av cementens råämnen,
såsom kalkhaltiga ämnen allt efter innehållet av den
nämnda resten. Den kontrollerade spillvärmen från
denna vid hög temperatur utförda klinkerbränning
tillföres råmaterialet utvändigt. Under bildningen
av klinker, utgör det fasta kolet, som innehålles i
leran, en del av bränslet och användes härtill. För
det mesta användes icke annat bränsle, när ugnen
först är satt i gång, och utgiften för bränsle blir på
detta sätt mindre än annars.
En ugn för metodens utförande visas i fig. 1,
sedd från sidan och delvis i sektion. Fig. 2. visar
ugnen i plan. Apparaten har två roterande ugnar
a, a1 av vanligt slag för bränning av klinker. Till
deras nedersta ände leder ett rör b för tillförsel av
gas, olja eller annat bränsle. Råämnena införas vid
den översta änden, som har en tillförseltratt c, från
vilken leda rör c1 c3 med kranar c2, c4 till ugnarna
a, a.1 Tratten mottager tillförsel av råämnena genom
rör c5, c6.
Från den översta änden av varje ugn gå heta
gaser till en skorsten g som uppbär apparaten h
för utvinning av kali, ammoniak och dylikt från
spillgasen. Innan denna når skorstenen, avgiver den
sin värme i stor utsträckning till retorterna d, som
äro fyllda med det kolfattiga bränslet, som gasen
dock icke kommer i omedelbar beröring med, i det
att den endast uppvärmer retorternas yttersidor, från
vilka värmen fortplantas genom väggen till bränslet,
vars flyktiga delar härvid skiljas från askan och
resten. Spillgasen har, såsom är vanligt vid
framställning av portlandcement, en värmegrad av 535
—760° C, under det att den värmegrad, som
erfordras för destillationen av det föreliggande slaget av
bränsle, ligger mellan 425 och 700° C för
jämförelsevis lättare och tyngre oljor, så att den
förhandenvarande värmen är tillräcklig för ändamålet.
De värdefulla delarna av de sålunda avskilda,
flyktiga ämnena uppsamlas och kunna ledas genom
röret e till ugnarna a, a1 genom grenrör e1, e2 med
ventiler es, e4 såsom tillskott till det andra tillförda
bränslet.
Den rest, som återstår efter destillationen, är i
allmänhet lerhaltig och kan användas omedelbart
som en av beståndsdelarna i portlandcement. En
remtransportör f för resten från retorterna d till
tratten c, från vilken den går till en av ugnarna efter
att först hava blandats med en viss mängd
kalkhaltigt material. Den medför en rätt stor mängd
fast kol, som endera ej alls eller ock i ringa grad
är flyktigt och därför ej blivit skild från resten av
destillationen, men som icke desto mindre har ett
högt bränslevärde. När därför ugnen först blivit
satt i gång genom tillförsel av bränsle från en
annan källa, såsom gesom tillförsel genom röret b,
tändes det kol, som tillföres tillsammans med resten,
och detta kol ersätter då helt eller delvis det bränsle,
som tillföres genom röret b. För den första
uppvärmningen av ugnen måste nödvändigt användas
tillfört bränsle, men därefter kan man spara en stor
del av detta, och det visar sig, att det kolfattiga
bränslet är i stånd till att åstadkomma den
övervägande delen av den erforderliga värmen.
G. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
