- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtioförsta årgången, 1923 /
256

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

256

INDUSTRI T IDNINGEN NORDEN

Till följd av denna omsättning överföres fosforsyran
åter i olöslig form och den fria salpetersyran går
förlorad; vid lagring i säckar förstöras dessa.
Därigenom lära t. o. m. eldsvådor hava uppkommit.

Man har nu funnit, att båda dessa fel kunna
undanröjas genom att enl. Voerkelius metod tillsätta
ett eller flera lösliga sulfat i fast form.

Följande omsättningar äga då rum:

Ca (NOs> + KäSOi = Ca SOA + 2 K NOs

Ca HiPüOs + K2SO1 = Ca SO± + 2 KHäP0i

Resultatet är en ny produkt med nya
egenskaper. Det delikvescenta kalciumnitratet har
försvunnit och ersatts av luftbeständiga föreningar, och
tillika har även det andra felet undanröjts, antingen
emedan det bildade monokaliumfosfatet icke verkar
så sönderdelande som monokalciumfosfatet eller
emedan alkalinitraten äro beständigare än
kalciumnitratet.

Följande försök visa beständigheten av den
enligt föreliggande förfarande erhållna produkten i
motsats till vanligt salpetersyrasuperfosfat:

1) Algierfosfat upplöst med 41 %’-ig salpetersyra;
i produkten voro 98 % av all fosforsyran
vattenlösliga. Under tre timmars svag torkning vid 80—90°
sjönk lösligheten till 77,1 %, efter fortsatt torkning
under två timmar vid 100° till 65,8 %.

2) Samma algierfosfat, uppslutet med samma
syra, men enligt föreliggande förfarande under
tillsats av alkalisulfat, innehöll 97,2 % av all
fosforsyran i löslig form. Tre timmars torkning vid 90°
medförde ingen minskning av lösligheten. Först
efter två timmars upphettning vid 100° minskades
lösligheten till 80 %.

Man kan sålunda lätt torka den erhållna
produkten till den hos handelsvaran brukliga
vattenhalten av 10 % utan att fosforsyrans löslighet
minskas, vilket icke är fallet med det vanliga
salpeter-syrasuperfosfatet. Det är klart, att en produkt, som
uthärdar en sådan temperatur, även tål att lagras.
Vid uppslutandet av råfosfat med endast salpetersyra
reduceras denna delvis av förefintliga organiska
ämnen och av CO2 ur förefintliga karbonat, varigenom
avsevärda förluster upkomma.

Man behöver icke använda mer än den
beräknade salpetersyramängden, under det man hittills
allmänt varit av den åsikten, att det för
framställning av ett gott superfosfat måste finnas 5—10 "4
fri syra i slutprodukten. Då den föreliggande
produkten icke innehåller någon nämnvärd mängd fri
syra, maximum 1 %, och någon sådan icke heller
bildas genom sönderdelning under 80—90°, så
förlorar den icke heller någon salpetersyra under
torkningen eller lagringen.

I handeln har det tidigare funnits ett
salpeter-superfosfat, bestående av en blandning av
svavel-syrasuperfosfat och chilesalpeter. Denna produkt
har emellertid ej varit tillfredsställande, emedan den
till följd av den stora mängden fri syra förlorade
en del av sitt kväve samt förstörde och även
antände säckarna.

Genom tillsatsen av ett lösligt sulfat, lämpligen
kalium- eller ammonium- och kaliumsulfat erhålles
ett värdefullt gödningsmedel som innehåller alla de
tre viktiga växtnäringsämnena kali, fosforsyra och
kväve i vattenlöslig form. Sulfaten användas i fast
form, lämpligen finmalda.

När man använder kaliumsulfat som tillsats
erhåller man en produkt, som även vid lagring i
med vattenånga övermättad luft icke blir fuktig eller
bakar ihop sig. När nian använder
ammoniumsulfat enbart erhåller man genom motsvarande
omsättning ammoniumnitrat, ett salt, som i och för sig
är delikvescent. Mot förmodan har det likväl visat
sig, att denna obehagliga egenskap i den enligt
föreliggande förfarande uppkommande saltblandningen
har minskats så mycket, att man erhåller en i hög
grad luftbeständig produkt. Detta är av stor vikt,
ty allt efter som man använder kalium- eller
ammoniumsulfat eller bäggedera kan man reglera
kali-eller kvävehalten efter konsumentens önskan. Även
genom tillsats av kaliummagnesiumsulfat K2SO4 Mg
SO4 enbart eller i blandning med alkali- eller
ammoniumsulfat erhåller man ett någorlunda
användbart superfosfat.

Använder man kalium- och ammoniumsulfat i
ungefär ekvivalent blandning, så erhåller man en
förträfflig produkt, som icke är det ringaste
hygroskopisk. Av floridafosfat, salpetersyra och
kaliumsulfat erhåller man ett gödningsmedel med:

14 % vattenlösligt IM)-,, 5,8 % N och 19 X KsO.

Vid användning av ammoniumsulfat:
14,5 X vattenlösligt P2O5 och 12 X N.

Vid användning av en blandning av bägge salten:
14 X vattenlösligt PaOs, 9 % KäO.

Vad nu beträffar mängden av det lösliga sulfat,
som skall användas, så har det visat sig, att när
man tillsätter en mängd, som motsvarar den
förbrukade salpetersyran, så erhåller man en produkt
som uppfyller varje anspråk. När icke fullt så höga
fordringar ställas kan likväl, speciellt 0111 torkningen
sker försiktigt, en mindre mängd t. ex. halva den
ekvivalenta mängden lösligt sulfat vara tillräcklig.

Den svårigheten, att kaliumsulfat i köld är
svårlösligt och därför svårt att få att medverka vid
reaktionen, övervinner man på det sättet, att man
kontinuerligt eller diskontinuerligt blandar fosfat,
alkalisulfat och salpetersyra samt avslutar reaktionen
i stora uppslutningskamrar där värmet kvarhålles.

Metoden har i Sverige under nr 54709
paten-terats av Chemische Fabrik Rhenania och G. A.
Voerkelius, Aachen, Stolberg, Tyskland.

Nedan angives några exempel på metodens
utförande.

1) 130 liter salpetersyra av 1,320 eg. v. (35°
Bé) blandas under omröring med 120 kg
kaliumsulfat, varefter 100 kg floridafosfat tillsättes. Under
stark uppvärmning antager den i början flytande
massan långsamt last form och kan efter 95 timmar
med tillhjälp av en desintegrator förarbetas till en
för lagring färdig produkt.

2) 100 kg floridafosfat, 60 kg kaliumsulfat och
50 kg ammoniumsulfat inför man på samma gång
som 113 liter salpetersyra av 1,358 eg. v. (38° Bé)
i ett blandningskärl. Efter en kortvarig blandning
låter man den tunna gröten rinna in i
uppslutnings-kammaren, liksom vid tillverkning av
svavelsyra-superfosfat.

3) 113 liter salpetersyra av 1,358 eg. v. (38°
Ré) blandas under omröring med 95 kg
ammoniumsulfat, varefter 100 kg floridafosfat tillsättes.
Denna produkt är icke fullt så luftbeständig som
den under 1) och 2) beskrivna.

G. W.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:00:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1923/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free