Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 IN D USTRITIDNINGEN NORDEN
301
Mörlings lyftanordning för bottengarn.
S. k. bottengarn och dylika fiskredskap utsättas
ofta på grunt vatten med garnets eller nätets
överkant uppskjutande ovanför vattenytan. På detta sätt
lämnas garnet stående under hela fångsttiden, ofta
flera månader och är därunder utsatt för påfrestning
av sjögången. Icke sällan inträffar då att garnen
bliva mer eller mindre skadade och stora värden gå
förlorade. På sådana ställen, där sjögången i
allmänhet är häftig, men god tillgång på fisk finnes,
kunna garnen oftast icke utsättas och
fångstmöjligheten icke tillgogöras.
En annan olägenhet är att garnen alltjämt bliva
liggande i vatten och skadas av röta, även då fångsten
under någon period av fångsttiden blir ringa eller
ingen.
Nu har A. L. Mnrling, Stockholm, erhållit sv.
patent (nr 54938) på en anordning för
undanrödjande av dessa oiägenheter, genom vilken hela
nätmassan kan lyftas upp ur vattnet utan att garnet
med dess fästpålar och andra tillbehör behöver
löstagas från sjöbottnen. Nätmassan är efter varje
sådan upplyftning färdig att på nytt nedsänkas i
vattnet. Det blir därför möjligt, icke blott att bärga
garnet under sjögång och torka detsamma, utan även
att anbringa garnet på sådana goda fiskeplatser, där
fiske annars icke kan idkas till följd av sjögången.
Uppfinningen kännetecknas i huvudsak därav,
att under nätets kant sig sträckande
upphalnings-linor äro med ena änden fästa vid ovanför
vattenytan uppskjutande delar av på ena sidan om nätet
befintliga fästpålar, medan linornas andra ändar äro
trädda genom löpringar, block eller dylikt vid vattnet
överskjutande delar av fästpålar på nätets andra
sida samt förbunden med en utmed dessa pålar sig
sträckande draglina.
Vidstående figur återger det utsatta garnet, sett
i perspektiv.
Garnet består på vanfigt sätt av en rak del eller
s. k. huvudarm 1, vars nedre med lämpligt sänke 2
försedda kant vilar på sjöbottnen, övre kanten
bäres upp av tvärstag 3, vilkas ändar äro medelst
ringar 4 förbundna med utmed pålarna 5 spända
linor 6. Dessa linor, som till hela sin längd böra
vara belägna ovanför vattenytan, möjliggöra att
tvärstagen kunna flyttas uppåt, då nätmassan behöver
lyftas högt upp för att skyddas mot sjögången. Yttre
änden av garndelen 1 leder in i en på båda sidor
om densamma sig sträckande nätdel 7, som utåt
fortsättes av den egentliga fångstmjärden 8. Båda
dessa delar bäras upp av pålarna, och främre änden
av mjärden är förbunden med en lina 12, som går
genom en med främsta pålen 10 fäst löpring 9 och
därifrån genom en löpring 11 vid främsta sidopålen
5 samt vidare bakåt innanför de övriga sidpålarna.
Genom dragning i denna lina utspännes mjärden till
läget enligt fig., då garnet är nedsänkt för fångst.
Den för upplyftning av nätmassan befintliga
anordningen består av ett antal linor 13, vilka, med
ena änden fästa vi de ovanför vattnet uppskjutande
ändarna av de på ena sidan om nätet befintliga
sidopålarna 5, sträcka sig under nätets undre kant
och därifrån upp till löpringar 14- eller block vid de
ovanför vattnet uppskjutande ändarna av de på
nätets andra sida befintliga pålarna. Från löpringarna
gå samtliga linorna till en gemensam, innanför raden
av sistnämnda pålar sig sträckande draglina 15,
vars främre ände genomgår en vid den ovanför
vattnet befintliga delen av pålen 10 last löpring 16
och därifrån ned till samt genom ringar 17 på
översidan av mjärden och därifrån upp till ett mellan
främsta pålparet fäst stag 18.
Då linan 15 med samtliga linorna 13 äro
efter-släppta enligt fig., är hela nätmassan nedsänkt i
vattnet och utspänd för fångst. Vill man bärga
nätmassan under storm och hög sjö eller lyfta upp den
för torkning, så lösgöres sträcklinan och eftersläppes,
så att mjärden 8 blir fri. Linan 15 med samtliga
linorna 13 halas därpå in, varvid de senare sträckas
mellan sina resp. par av pålar 5 och följaktligen på
sig upplyfta nätet, så att det kommer ovanför
vattnet. Därvid upplyftes även mjärden genom att den
följer med upp mot löpringen 16 och hela nätmassan
är sålunda upplyft ovanför vattnet samt kvarhålles
i detta fäge genom att linan 15 efter inhalningen
fastgöres. Detta kan lämpligen ske genom linans
låsning, varigenom även förhindras, att garnet
otillbörligt sänkes för att utnyttjas till fångst. Genom
att lösgöra och eftersläppa linan 15, sänkes garnet
åter och mjärden 8 sträckes genom inhalning av
linan 12. I det fall av att nätmassan är mycket
stor, kan linan 15 eventuellt delas upp i flera linor,
som var för sig äro förbundna med en del av
lyftlinorna 13.
K. Nn.
Parrar & Whiteheads fårgningsmaskin.
Det av J. Far rar ocli A. R. Whitehead, Halifax,
England, erhållna sv. patentet nr 55023 avser en
fårgningsmaskin, vilken är anordnad att bringa
färgvätskan att cirkulera i endera riktningen genom ett
färgningskar från en cirkulationskammare, som
innehåller en eller flera propellrar. Det för uppfinningen
utmärkande består däri, att ett tillförselrör för friskt
vatten inmynnar i den relativt cirkulationskammaren
längst bort belägna änden av karet och slutar i ett
med ett antal hål försett, tvärgående rör, varvid ett
överströmningsrör är anordnat i
cirkulationskammaren eller vid skiljeväggen mellan denna och
färg-ningskaret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
