Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
INDUSTR I T I DNIN GEN NORDEN
ej alldeles kväva en underdånig suck av ängslan.
Ty efter varje jämförelse Stockholm—Göteborg ha vi
betagits av vemod och ställt denna fråga: Varför
hastar du så, o drottning? Se din syster, hur hon
kläder och pryder sig med omsorg och smak!
Stockholms fysionomier, den fasta och den
rörliga, skilja sig betydligt från Göteborgs. Detta beror
givetvis i första rummet på terrängen, vilken på ena
hållet är en samling öar och närgränsande
fastlandsmarker, allt kuperat, och på det andra ett samlat,
delvis av forna mader bestående område utmed en
bred, lugnt flytande älv. Höjder och sänkor äro i
Stockholm ganska nyckfullt utströdda, i Göteborg
däremot grupperade periferiskt med ett par pucklar
nära älvstranden. Även strukturen av Göteborgs
nedlagda befästningar har givit stadens yttre sin
prägel. En annan faktor är samhällsmiljön,
befolkningens lynnesart. Man kan ju inte vänta annat
än att i detta avseende det med handel ocli industri
övervägande sysselsatta Göteborg måste vara ganska
olikt det kalejdoskopiskt intresserade Stockholm.
Den koncentriskt och enhetligt skulpterade
terrängen och den omtänksamma, kalkylerande
köpmannabefolkningen hava hjälpts åt att bygga ett
lugnt proportionerat, välordnat och vackert
Göteborg, där främlingen röner djupa intryck av
målmedveten, balanserad kommunal driftighet. Det
praktiska sammangår i regel förträffligt med det
estetiska. Man har anmärkt på de s. k.
landshövdingehusens »tråkighet». Dessa byggnader skulle vinna
på att exteriörerna varierades mera, men sådana
de nu äro representera de likväl en tekniskt
lyckligt funnen kompromiss mellan tungt och lätt, mellan
tegel och trä, föranledd av lergrundens mindre goda
bärighet. Man märker ytterst litet av byggherrars
och arkitekters missgrepp eller förhävelse;
monumentalbyggnaderna äro merendels modest beräknade.
— Göteborgs rörliga fysionomi synes icke vara så starkt
påverkad av automobiler och motorcyklar, att
befolkningens psykiska toleransgräns kan befaras vara
överskriden. Gatubilderna äro förhållandevis lugna, och
trafikanterna ådagalägga en påfallande självdisciplin.
En omständighet, som otvivelaktigt spelar stor
roll i Göteborgs kommunala liv och på ett lyckligt
sätt reglerar samhällets utveckling, är befolkningens
övervägande genuinitet. Göteborgaren är verkligen
i de flesta fall infödd eller åtminstone bohuslänning,
västgöte, nordhallänning.
Men hur förhåller det sig med stockholmaren?
Han är ganska litet stockholmare. Han har
kommit från landsorten, från Mälardalen, Roslagen,
från Småland, Skåne, Västergötland, från Bergslagen,
Norrland — som ung eller medelålders, som
fabriksarbetare, student, gradpasserande militär eller
civiltjänsteman, som affärsman, efler som till ålders
kommen pensionstagare. Alltnog, han är sällan
stockholmare och han hinner knappast bli det, även
om han stannar till döddagar. Man kan således ej
hos honom vänta pietet, nedärvd genom generationer,
för samhället Stockholm, utan på sin höjd en något
oklar, stämningsberoende rikspatriotisk känsla för
huvudstaden eller — måhända oftast — en satyriskt
uppflammande låga för »den sköna synderskan».
En stadsbefolknings heterogenitet tillika med
mångfalden av ett administrativt och kulturellt
centrums intressen borde, tycker man, verka rikligt
befruktande till samhällets förnyelse och tillväxt i
kultur. Stämmer detta med avseende på vår
huvudstad, så måste man dock erkänna att effekten blir
alltför många besvikelser. Sedan inflyttningarna
under senaste mansålder (bortsett från krisåren)
raskt ökats, industriföretagen likaså, bostadskraven
stegrats, motorfordonen införts och nu nära nog
bragt hästdragarna att försvinna, och mycket annat
nytt tillstött, företer det stockholmska samhället en
miljö av kommunal villrådighet, trevan, av
undfallenhet för särintressen, av brist på
totaluppfattning och framsyn. Vilket allt till ej ringa del bör
skrivas på heterogenitetens konto.
Rikspolitiken sysselsätter stockholmaren i vida
högre grad än göteborgaren, vilket naturligtvis
beträffande den kommunala omvårdnaden betyder ett
minus för Stockholm jämförd med Göteborg. För
övrigt ha staten och Stockholms stad svårt att draga
jämnt (järnvägs- och sjötrafikfrågorna, flottstationen
osv). En fastare hållning hos kommunen, en vida
mer samlad opinion i de olika frågorna skulle
säkerligen lätta på detta meflanhavande till båda
parternas båtnad.
Hade Stockholms stad kunnat stödja sig på ett
koncentrerat intresse och sålunda en enig opinion
tillika med klara uttrycksmedel därför, borde
säkerligen malören med riksdagshusets förläggning till
Helgeandsholmen hava kunnat undvikas. Vi hålla
före att Göteborg i en dylik situation förmått bättre
värna om en utomordentligt kostbar gåva av naturen.
Det är många stora värden, som anförtrotts det
stockholmska samhället. Främst det att vara
centralpunkten för svensk odling och rikets skötsel.
Sedan ortens historia och tradition. Vidare allt vad
naturen givit: ett förträffligt läge för handel och
industrier, men tillika en rikedom av naturskönhet
och möjligheter att låta denna komma till sin rätt.
Men hurudant är förvaltandet? Mången, som av
förhållandena tvingas att bo i Stockholm, erfar en allt
högre grad av vantrevnad, för vilket gatutraüken
och hyreskasärnerna bära mesta skulden. Platser
och märken, som historia och tradition förlänat
oersättligt värde, hotas ständigt av beräknande lystnad
eller smaklöshet. Så även med allt vackert, som
naturen givit stockholmaren att blicka ut över.
Kanske man vill säga, att de många olösta
problemen beträffande Stockholms stadsplan ocli
kommunikationer uppstått ur just det vackra, pittoreska
läget. Oss förefaller det emellertid som om detta
snarare vore ägnat att förhöja värdet av
projektställar-nas, ekonomernas, ingenjörernas och arkitekternas
bragder, ja i många fall tillskynda dessa. Även
Göteborg har haft och har alltjämt sina problem i
berörda hänseende. Och där synes man väl förstå
att bygga staden in i terrängen med utnyttjande av
naturens skönhetsvärden. Exempel härpå äro de
nya stadsdelarna söderut.
I åtskilliga avseenden äro Stockholm och
Göteborg helt visst inkommensurabla storheter. Men som
samhällen i och för sig måste de kunna jämföras.
Av vad vi låtit antyda ser det verkligen ut som om
Göteborg har ett övertag i denna mening, ett övertag
som något förklarar dess tilltagsenhet att vilja lägga
embargo på »Industrimuseet»,
Chr. Sylwan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
