Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
INDUSTR I T I DNIN GEN NORDEN
någon fjädring. I själva verket måste man räkna
med en mycket starkare påfrestning genom bromsen
än genom vagnstrycket, som är vanliga
utgångspunkten för beräkning av lagrets bärighet.
Vi se sålunda att bromsblock och skenfogar
äro faktorer som samverka på ett ödesdigert sätt,
till förfång för den rullande materielen. Enligt min
uppfattning är bromsen den vida farligare faktorn
av dessa. Det är den som inleder förstörelse-arbetet
och förstorar dess verkningar. Funnes inga
bromsade hjulringar, skulle dessa bibehålla sin runda
form, skenstötarna bli relativt ofarliga, enkla
kul-eller rull-lager av mindre dimensioner skulle hålla
och det skulle icke vara något olösligt problem att
konstruera en fullt tillförlitlig och uthållig
skenskarv.
Det finns dessutom utvägar att eliminera
skenstötarna, även med nuvarande förbindningar,
om man blott sluppe de förstörande bromsblocken.
Den bästa hittills kända och använda metoden är
införandet av den tre-axliga boggien. Amerikanarna
använda som bekant å bättre personvagnar (t. ex.
Pullman-vagnar) boggies med 3 axlar. Dessa ha en
betydligt jämnare gång än våra 2-axliga boggies,
vilket förklaras därav alt endast ett av sex hjul
passerar en skenfog medan de övriga fem stadigt
bära boggien. De gå naturligtvis också stadigare
genom växlar och erbjuda alltid en större garanti mot
urspåring. Den större kostnaden uppväges
väsentligt av mindre slitage, och särskilt bör framhållas
att det lägre lagertrycket skulle möjliggöra
insättandet av mindre ocli billigare kul-lager, därest man
icke behövde räkna med bromsningens påfrestning.
En annan metod vore att använda
järnvägshjul med solida gummiringar. Jag har redan
tidigare i en artikel om tåghastighet (denna tidn.
nr 44, 1922) påpekat fördelen av gummiringade
hjul i express-trafik. Gummit skulle fullständigt
fritaga verkningarna av skenstötarna. Med 3-axlade
boggies och gummiringar skulle man, även på
mindre solitt byggda boxar, kunna uppnå en hög
tåghastighet. Men det säger sig självt att bromsblock
icke få användas på gummiringar. Även i detta
fall utgör nu använda broms-system ett bestämt
hinder. Men det måste sägas ifrån att bromsning
med block på hjulens ytterringar är tekniskt vidrig.
Det är en alltigenom antikverad metod som borde
utgallras från modärn järnvägsteknik. En
bilfabrikant skulle endast ägna ett medlidsamt löje åt den
som föresloge bromsning med block på ytterringarna.
Men vad som gäller för bilar gäller också för
järnvägståg. Inbyggda bromsar av en tekniskt fulländad
konstruktion är vad man bör eftersträva. Detta är
utgångspunkten för en genomgripande förbättring
av järnvägstekniken, som är nödvändig, därest
järnvägarna i framtiden skola bli i stånd att konkurrera
med biltrafiken, exempelvis genom högre fart med
jämn, stötfri gång.
Under dessa förhållanden måste man fråga,
huruvida det varit till statsbanornas fördel att
införa ett nytt bromssystem som baserar sig på en
redan utdömd princip och som med all säkerhet
kommer att bli otidsenligt inom ett fåtal år? Om än
Kunze-Knorr-systemet innebär vissa fördelar
framför andra nu använda broms-system, — varom
meningarna som bekant äro delade — kan det icke
betvivlas att de tiotal miljoner som nedläggas i
denna »förbättring» måste anses förlorade så snart
en tillräckligt effektiv, pålitlig, enkel och billig
inbyggd broms kommer i marknaden. I och med
bromsblockens försvinnande från järnvägarnas
utrustning är tiden inne att lösa skenskarvproblemet
på ett eller annat sätt och att allmänt införa
rullande lager i järnvägsdrift. Dessa stora tekniska
framsteg skola beteckna en ny epok i järnvägarnas
tekniska utveckling.
Hjalmar Cassel.
Uppfinnaren och de svenska
patent-myndigheterna.
Diskussion vid Uppfinnaremötet i Göteborg
den 10 aug. 1923.
III. Anförande (förkortat referat) av ingenjör Gustaf Seth.
(Forts. fr. föreg, nr.)
Det har också i den förutnämnda skrivelsen till
tjänstemännen framhållits, att dessa böra från början
göra granskningen i fråga om det väsentliga samt
att skjuta upp mera oväsentliga detaljer till längre
fram. Det är dock icke alla, som följa denna regel.
Jag vet särskilt en av byrådirektörerna, som både
skriftligen i sina förelägganden och muntligen,
personligen till mig, sagt ifrån, att han granskar av
princip aldrig mer, än vad som direkt framgår av
de inlämnade patentanspråken. Det var t. ex. ett
ärende, som ändrats gång på gång, och varje gång
var det belt och hållet nya nyhetshänvisningar. Jag
gjorde då den anmärkningen: Kunde ni icke ha sagt
detta förut? Nej, svarades det, jag granskar aldrig
mer, än anspråket är direkt inriktat på. Så kanske
anspråken omformuleras, så att det kommer in vissa
detaljer, som visserligen funnos i beskrivningen, men
förut icke direkt påpekats i anspråken, och
därigenom blir det en portionsgranskning, som direkt
ökar tiden för behandlingen. Granskarna bruka
visserligen icke ge detaljhänvisningar i annan mån än
vad patentanspråken ge anledning till, men nog
kan dock granskaren giva litet mera vittgående
hänvisningar och icke just ge direktiv så där
portionsvis.
Såsom ett önskemål har framhållits, att man
borde inrätta en kommissionärsbefattning vid
Patentverket. Det fanns en sådan förut, men den togs
bort, jag vet icke varför. Det har framhållits som
en fördel, att genom en kommissionär skulle
uppfinnarna slippa kostnader till patentombuden. Det
är möjligt, men även patentombuden, åtminstone de
i landsorten skulle kunna ha fördel av
kommissio-nären. Om det gäller en sak, som är mera en
bagatell eller en ordningsfråga, så vet man ofta icke,
vart man skall vända sig. För min del har jag
brukat att i brev av mera privat natur vända mig
till registratorn för att be honom vara god och
meddela, hur ärendet ligger, och vem som har det
om hand. Ibland har brevet kommit tillbaka,
försett med registratorns påteckning, att ärendet ligger
där och där, men ganska ofta kommer svaret i form
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
