Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
med följande nätta ord: »Das Wort ’svenska vägar’
kann im internationalen Automobilismus als besondere
V okabel gelten. Schwedische Wege. Mann kann sie
nicht richtig beschreiben. Oft sind sie schmal . ..»!
Ja, dessa internationellt beryktade vägar — de ligga
där de ligga, och ju modernare bilfabrikat de mottaga
från utlandet, desto mer fåras de av bekymmer över
tidens rullande brådska och fläng. En förtjänst ha
de likväl, en mycket stor förtjänst — i händelse av
krig och invasion. Ty efter ett par veckors fälttåg
har fienden, som är lysten att köra skarpt, utan tvivel
hela sin bilpark ramponerad på det ömkligaste.
Mot denna svårt haltande automobilism, ha de
svenska järnvägarna att ställa ett komplex av teknisk
harmoni: vägen byggd för rullande materielen och
denna byggd för vägen. Den enas utveckling har gått
hand i hand med den andras, så att säkerheten och
punktligheten kommit ganska bra till heders.
Bantågets rörelse är icke blott noga styrd av vägen själv,
utan tåget ilar fram på sin egen väg, skyddat av
stängslen mot annat trafikerande. Vilken
kardinalolikhet mellan bil och bantåg utgör ej detta! Lokets
och vagnarnas skarpt sidobegränsade rörelse gentemot
bilens visserligen smidiga, men. ofta oberäkneliga
rörlighet i stil med: »Än slank han hit, och än slank han
dit, och än slank han ner i diket».
En annan omständighet till järnvägarnas förmån
i denna tävlan är, att arbetet på förbättrandet av
deras teknik alltjämt fortgår med seg iver och till många
goda resultat. Vi behöva blott nämna elektrifieringen,
motorvagnarna och det Ljungströmska
ångturbinloko-motivet, vilket sistnämnda torde få en stor och
vidsträckt betydelse för särskilt långdistansdriftens
ekonomi vid järnvägarna.
För övrigt lär den tunga, spårgående,. relativt
snabba masstransport av gods, som nu sker på
järnvägarna, aldrig kunna övertagas av hjuldon på
landsväg, även av yppersta kvalitet. Ty att bygga och
underhålla hundramila körbanor av ett järnvägsspårs
varaktighet och med dess bärande egenskaper står nog
intet lands finansväsen ut med.
Alltnog: om automobilismen tänker triumfera, så
bör den väldigt noga se till, att den ej triumferar för
tidigt.
Chr. Sylwan.
Synpunkter och rön beträffande vakuumtorkning.
Av ingenjör Albert af Forselles.
Det råder i allmänhet ännu mycken oklarhet om
de förhållanden, som äga rum under vakuumtorkning.
Därigenom uppstå även stora missuppfattningar och
felgrepp, vilka städse tarva förklaring och även då
svårligen rätt förstås. Allmännast liar man den
åsikten, att vid torkning under vakuum ingen
ångbildning sker i egentlig mening, utan att endast en
avdunstning äger rum på samma sätt som vid vanlig
luft-torkning. Vidare framhärdar man i den
uppfattningen att en mindre avdunstningsförmåga gör sig
gällande genom att luften, såsom förmedlande
värmeöver-förare saknas samt som följd därav värmen under
vakuum endast överföres genom strålning. Vidare tror
man att en ogynnsam överhettning uppstår vid
torkningsmaterialets omedelbara beröring med
värmeytorna. Dessa uppfattningar äro föga överensstämmande
med verkliga förhållanden och kan det därför vara
lämpligt anföra några reella iakttagelser från
praktiken.
Betraktar man genom en i
vakuumtorkningscyliii-dern insatt glasskiva t. ex. extrakt, som utgjutits i
en skål, så kan man genast iakttaga ett mer eller
mindre livligt kok, under bildning av blåsor. Vid
starka skummande extrakt, såsom maltextrakt måste
man därför oftast minska värmetillförseln för att
hindra ett överskum. Denna ångbildning sker icke blott
vid vätskor, utan äger rum vid vakuumtorkning av
fasta kroppar t. ex. frukt, trä etc.
Vid lufttorkning t. ex. ax potatisskal krympa
skivorna våldsamt, emedan torkningen sker utifrån och
inåt. Vid torkning under vakuum förbliva skivorna
däremot luckra och oförändrade och kunna efter en
sådan torkningsprocess åter lätt behandlas ined och i
vatten.
Det är således uppenbart att vid alla dylika ma-
terial den tillförda värmen åvägabringar en omedelbar
ångbildning av ämnets vatten. En avdunstning kan
endast äga rum när luften såsom indifferent gas är
närvarande. Det med luften bemängda rummet blir
oavhängigt härav, även om fyllt med vattenånga,
liksom om luften ej förefinnes. Är rummet helt och
hållet fyllt med vattenånga, då är luften mättad.
Avledes denna luft och tillföres frisk sådan så mättas
denna med vattenånga tills rummet helt därmed är
fyllt. Denna avdunstning fortsättes alltså så länge
man tillför frisk luft och avleder den mättade. I ett
slutet vakuumtorkningsrum tillföres ingen luft. I ett
större sådant rum och med en luftpump för utsugning
av exempelvis 50 kbm skulle densamma endast kunna
utsuga 3 kg vattenånga, medan i verkligheten i detta
rymdmått 100 kg vatten per timme evaporeras resp.
borttorkas.
Torkningsprocessen
under vakuum är således
en omedelbar anslutning
till den egentliga
förångningen under det
förminskade absoluta, trycket.
Någon skarp gräns är
s^år att draga när t. ex.
den tunna och slutligen
koncentrerade extrakten
upphör att avdunsta sin
ånga och när torkningen
av den koncentrerade
ex-†rfl>t<m vidtager och här
förefinnes sålunda allt
berättigande att tala om en
avångnings- och
avkok-ningsprocess.
Vetekorn, förstorat
snitt av kornet utvisande de små
i mjölkärnan varande
vatten-partiklarnes bortevaporering
under kokning vid 40°
temperatur i liögt vakuum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
