Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
Iögonfallande äro förhållandena vid torkning1 av
spannmål (se fig.)- Vid lufttorkning kan man
egentligen endast fjärma den i kornets yttre anhäftade
fuktigheten, medan själva kärnan bibehåller sin
fuktighet.
Under vakuumtorkning fortskrider torkningen
genom den naturliga öppningen i sädeskornet så, att man
på ett mycket tillfredsställande sätt på en halv timme
eller mindre kan torka sådana föremål.
Denna skillnad mellan avdunstning och
förång-ning är för många föremål av utslagsgivande
betydelse. Vid torkning under luft bliva de yttre torkade
porerna fria och fuktigheten vandrar till följd av
ka-pilariteten inifrån och utåt. Denna består emellertid
ej enbart av destillerat vatten utan av t. ex.
fruktvattnet, som håller i sig löst olika -salter och ämnen,
vilka likaledes avdrives mot ytan för att därstädes
avlagra sig och uttorka. Det inre rummet blir allt
tommare, ytan förkrustas och tillstoppas slutligen på detta
sätt fullständigt. Torkningen blir därför allt svårare
och slutligen omöjlig. Således torkade frukter eller
grönsaker upptaga naturligtvis ytterst svårt åter
vatten och äro ofta omöjliga att få genomkokta, enär de
ej upplösas och förbliva som följd därav mindervärdiga.
Vid torkning av sockerbetor under luft kan man
likaledes tydligt iakttaga huru sockerlösningen
sålunda- vandrar mot ytan och därstädes liksom glasbiklar
skalet.
Vid torkning under vakuum däremot sker
vattnets avlägsnande likformigt ur hela genomskärningen
så att dylika olägenheter ej behöva befaras.
Det anföres vidare, att genom frånvaron av
luften såsom värmeöverförare värmen endast utnyttjas
såsom strålvärme och såsom sådan endast tillföres
torkgodset. Härigenom uppstår, menar man, dålig värme
och ringa torkningskapacitet. Detta är ett
missförstånd i högsta grad. Om man genom erfarenheter noga
följer med de sakliga förhållandena, kan man
visserligen medgiva att värmen tillföres genom strålning och
ledning. Vid lufttorkning sker emellertid överföringen
av värmen »endast gevom ledning», i det att luften
på bästa sätt kommer i intim beröring med torkgodset.
Men luften är en dålig värmeledare, vilken som
bekant avgiver sitt värme mycket dåligt. Torkgodsets
porer äro fyllda med luft, och värmen kan dåligt ledas
vidare.
Det är ju allmänt bekant att just de med luft
fyllda porerna av ett ämne tjäna såsom bästa värmeskydd
t. ex. hos kiselgur, som till följd av den fina
fördelningen håller porerna fritillgängliga för luften.
Avlägsnar man luften genom vakuum så
bortfaller den isolerande verkan och värmen kan således
endast tillföras ämnet genom strålning, såvida detsamma
ej utsättes för direkt påverkan av värmeytan. Men
även genom endast strålning överföres mera värme än
förhållandet är vid värmeöverföring ijenom luft.
Såsom tydligt exempel kan anföras huru man på
egen kropp lätt kan besanna denna verkan av
förtunnad luft vid bergbestigningar.
Även våra flygare känna väl till att t. ex. vid
3 000 meters höjd på de av solen bestrålade fria
kroppsdelarna bildas brännblåsor genom den intensiva
bestrålningen ifall man ej genom inrivning med
fettämnen skyddar desamma. Men på de av solen icke
bestrålade liknande kroppsdelarna inställer sig
däremot en utomordentlig stark frostkänsla.
Vid 3 000 meters höjd har luften endast 2/3 av sin
täthet. Om man vid denna ringa luftförtunning om
cirka 25 cm vakuum, den strålande verkan är så
utomordentligt märkbar, så är tydligt huru överväldigande
denna inverkan skall vara vid ett praktiskt taget 100 %
vakuum dvs. då luften är 10 gånger eller mer
förtunnad och då strålningen måste vara- alldeles
utomordentligt effektiv.
En stor fördel i vakuumtorkningsprocessen ligger
däri, att man kan arbeta under större
temperaturskillnader.
Använder man exempelvis avloppsånga av 0,5
atm. spänning, så har densamma, en temperatur av
110° C.
Under ett högsta vakuum kokar och avdunstar
vatten vid så låga temperaturer som 10—40° C, så att
man har en nyttig temperaturskillnad av 100—70° C.
Såsom bekant är värmeöverföringen avhängig av
temperaturskillnaden mellan den värmeavgivande och
värmeupptagande kroppen. Ju större
temperaturskillnaden är ju mera värme blir då på tidsenheten överfört.
Vid lufttorkning ernår man icke sådana
temperaturdifferenser och som följd därav blir
torkningskapaciteten mindre.
(Forts, å sid. 10.)
En praktisk användning av kortslutning.
Elektro-metallsprutningsmetoden.
För Ind. Norden av dr.-ing h. c. M. U. Schoop, Zürich.
Den av elektrisk kortslutning förorsakade
smältningen av en strömförande metall vid ett överbelastat
ställe dröjde det länge innan man fann någon praktisk
användning för; den elektriska kortslutningen har man
av goda grunder ansett såsom mindre önskvärd.
Frånsett Edisons geniala uppfinning av säkerhetsmetaller
har kortslutningen icke blivit utnyttjad för praktiskt
ändamål.
De senaste åren har jag underkastat
kortslutningsfenomenet ingående studier för att utröna, huruvida
icke kortslutningsprincipen även skulle kunna utnytt-
jas för metallisering. Det praktiska resultatet av ett
stort antal undersökningar och systematiska
försöksserier föreligger nu i elektro-pistolen, som är grundad
på den principen, att tvenne metalltrådar skjutas fram
i reglerbart tempo och kortslutas vid ändarna. Den
smälta metallen finfördelas med tillhjälp av
tryckluft med 3 atm. tryck och kastas mot de föremål, som
skola metalliseras. Gentemot en metallisator-pistol,
som arbetar med syre och acetylen, har elektropistolen
flera i ögonen fallande fördelar. Den är mera
ekonomisk, och även metaller med hög smältpunkt, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
