Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
Schweizers metod att elektriskt konservera foderväxter.
Den teknik, som avser elektrisk behandling av
foderväxter till dessas konserverande, har först
nyligen blivit utförligare omnämnd i patentlitteraturen,
åtminstone den svenska. Detta genom sv. patentet nr
55485, uttaget av T. Schiveizer, Dresden.
Dennes ifrågavarande uppfinning avser — heter
det i patentbeskrivningen — ett sätt att av saftiga
foderväxter framställa ett konserverat foder, som
huvudsakligen skall användas för vinterutfodring av
djur. Det är redan länge sedan bekant inom
lantbruks-vetenskapen och i praktiken, att fodrets konservering
i saftigt tillstånd skulle vara ett högst betydande
framsteg gentemot den brukliga torkningen medelst
solvärmet, och betydande arbeten ha i detta hänseende
redan utförts. Dit höra allehanda insyrningsmetoder,
ensileringen i Amerika, konserveringsförsöken med
kolsyra, formaldehyd, kolsvavla, salter av tunga metaller
och det på senare tid bekantgjorda och även skyddade
sötpressfoderförfarandet. Detta sista förfarande
kommer numera närmast de uppställda fordringarna. Det
arbetar med det genom växternas andningsverksamhet
uppstående värmet. Vid detta konserveringsförlopp
måste huvudsakligen två naturföreteelser åtskiljas.
Den ena är fodermassans pasteurisering genom
växternas i fodersilos till 50° C uppgående andningsvärme.
Genom denna dödas alla bakterier, som hava sitt
livs-optium under 50° C, alltså framför allt ättiksyre- och
smörsyrebakterierna ävensom jästarterna. Dessutom
dödas genom en temperatur av 50° C även alla
växt-celler, och enzymerna göras verkningslösa, massan
faller ihop och luften drives ut. Men det är icke nog,
att man uppnår denna temperatur, utan temperaturen
måste på kortaste tid stiga upp till 50° C, annars
skulle bakterierna dessförinnan giva anledning till
stora omsättningar, vilka kunna påvisas genom
syra-haltens i fodret raska ökning. För att på kortaste tid
uppnå 50° C betjänar sig sötpressförfarandet av
vattenhaltminskningen hos det blivande fodret, när detta
får vissna i solen. För att erhålla den nödvändiga
andningen hos växterna, måste förfaringssättets
föreskrifter ytterst noggrant iakttagas, vattenhalten,
växternas mognad, den botaniska sammansättningen,
sättet för inläggning i silo, skikthöjden i denna, tiden till
konserveringens slut, allt detta måste stå i ett alldeles
bestämt förhållande till vartannat, vilket i praktiken
mycket sällan är möjligt. Alla hittills bekanta
förfaringssätt för att göra foderväxter hållbara, då de
innehålla sina växtsafter, sötpressförfarandet
inbegripet, hava följande nackdelar:
1. Stora förluster av näringsämnen genom
andning och syrabildning. 2. Oanvändbarhet för
äggviterika fodermedel, då äggviteämnena mycket raskt
sönderdelas. 3. Mycket svårt att utföra i praktiken,
framför allt emedan prima kvalitetsarbete fordras. Det har
därför visat sig, att dessa förfaringssätt blott ägna
sig för alldeles särskilda växter och därigenom blott
helt begränsade områden och att de även i detta fall
blott som yttersta nödhjälp tagas i anspråk för
vinterutfodringen.
Genom att göra de saftiga massfoderämnena
hållbara medelst en elektrisk ström av den spänning och
det periodtal, som står till förfogande i de brukliga
fördelningsnäten, erhålles ett konserverat foder, som
motsvarar alla fordringar på en konservering i saftigt
tillstånd, men utan att föra med sig ovannämnda
nackdelar. Härigenom blir man absolut oberoende av
växternas vattenhalt och mognad, och man kan arbeta
utan förluster av näringsämnen; äggviteämnena
bibehållas fullständigt, och förfaringssättet är enkelt och
lätt att förstå och utföra.
Patentbeskrivningen angiver härefter
förfaringssättet såsom följer.
1. Anläggningen. Fodret måste inläggas i
behållare, silos, som till antal och storlek äro avpassade
efter fodermängden och strömmens beskaffenhet.
Behållarnas väggar måste vara isolerade mot den
elektriska strömmen. På behållarens botten anbringas en
pol, som avpassas efter behållarnas antal och
strömmens beskaffenhet. Den andra polen är rörlig och
bildar ett lock. Strömbrytarna i förbindelse med de
behövliga mätinstrumenten fullborda utrustningen.
2. Driften. Foderväxterna skördas,
transporteras till anläggningen, göras där elektriskt ledande
och instampas i den öppna behållaren, varefter den
övre polen, locket, lägges på och strömmen tillkopplas.
Skall åter påfyllas, avtages den övre polen, foder
ifylles åter, varefter polen åter pålägges, och strömmen
tillkopplas och så vidare, tills anläggningen fyllts.
3. Den elektriska strömmens
inverkan. Strömmar av vanlig spänning och
periodtal användas, så som de stå till förfogande från
fördelningsnäten. Det är bekant, att dessa elektriska
strömmar icke ledas av färska växtdelar.
Växtepider-misens avsöndringar, vax och växthår, isolera, likaså
de många små luftrummen i massan. Detta är även
orsaken till, att de hittills bekanta steriliseringssätten
för frukter etc medelst elektrisk ström alltid använda
mellanlagring av ledningselement, elektrolyt. I ett
fall t. ex. kolpulver, i ett annat sockerlösning. Detta
ifrågakommer icke mera vid föreliggande
förfaringssätt. Växten måste själv tjänstgöra som
lednings-material, den användes som elektrolyt. Växtens
saft-kärl äro ledande för strömmen, och man behöver blott
skaffa den elektriska strömmen tillfälle att uppnå
kärlknippena. Detta kan ske genom sönderpressning,
rivning eller häckning av växterna eller sönderskärning
av dem. Genom denna bearbetning blir massan
ledande, varpå den kraftigt inpackas i behållaren,
lockpolen bringas i direkt kontakt med växtmassan, och
den elektriska strömmen kan förrätta sitt arbete. Den
genomströmmar hela massan och förlamar från början
överallt växtcellernas livsyttringar och bakterierna.
Vid genomgången utvecklar den elektriska strömmen
värme, då växtmaterialet har ett ganska betydligt
ledningsmotstånd. Detta värme stiger till 45°-—50° C,
och vid denna temperatur dö växtcellerna, och
enzymen bliva verkningslösa. Massan sjunker ihop och
utdriver så den luft, som ännu förefinnes i densamma.
I detta stadium sjunker växtmassans ledningsmotstånd
till nästan 0. Man kan alltså mäta
konserveringsgraden genom ledningsmotståndet. Denna företeelse är
viktig för praktiken, ty en inläggning av nya poler
är icke behövlig, då det konserverade skiktets yta till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
