Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
blyet härdande inverkande metallerna kalcium,
strontium och barium vid insmältning med luftens syre
bilda oxider, som övergå i slaggen. Metallerna bliva
alltså mjuka, om de ej vid insmältningen skyddas mot den
atmosfäriska luftens oxiderande inverkan. Ett sådant
skydd kan emellertid lätt erhållas genom påförande
av ett skikt av kornigt träkol till en höjd av ungefär
6—7 mm på smältbadets yta. Detta utestänger
fullkomligt luftens syre från badet.
Båda metallerna hava inom järnvägsdriften
lämnat goda resultat med hänsyn till varmgång. Den
lägsta stelningspunkten av legeringsbeståndsdelarna i
metallerna ligger vid ungefär 295°C. Båda metallerna
kunna därför med full säkerhet uppvärmas till nära denna
temperatur, utan att det uppstår någon fara för lagrets
bestånd eller någon avsevärd större slitning. Vid
överskridandet av temperaturer på 230—250°C koka
emellertid alla oljor, som inom järnvägsdriften användas för
smörjning, och detta har till följd att vid varmgång av
ett av dessa metaller framställt lager oljeångor
utvecklas, som göra järnvägstjänstemännen uppmärksamma
på lagrets tillstånd. Det är då tillräckligt att tillföra
lagret mera smörjolja för att åter normala förhållanden
skola inträda. Vid användning av dessa lagermetaller
kunna därför om någon uppmärksamhet iakttages
varmgång vid järnvägar nästan helt och hållet undvikas.
Båda metallerna äro dessutom med hänsyn till
in-slitningsförmåga väsentligt överlägsna
tenn-vitmetallerna.. En av järnvägsförvaltningen utarbetad
preci-sionsgjutmetod för framställning av
järnvägsvagnslager möjliggör sålunda att man helt kan undvara
bearbetningen av löpytan i svarv; det är tillräckligt att
blott med ett skavjärn avlägsna befintliga små
ojämnheter från löpytan. Man kan omedelbart låta ett
sålunda framställt lager gå med full belastning i normal
drift, utan någon olägenhet.
Priset för de härdade blymetallerna uppgår till
blott en tredjedel av priset för en god tenn-vitmetall.
Även för maskinbyggnad i allmänhet skola dessa
metaller lämpa sig bättre än tenn-vitmetaller. Blott
för lager med pressoljesmörjning kunna till följd av de
säregna förhållandena vid denna smörjningsmetod dessa
härdade blymetaller ej komma till användning. Vid
pressoljesmörjning kan det nämligen ej undvikas, att vid
oljans befordring medelst pumpar atmosferisk luft under
högt tryck kommer i intim beröring med oljan, som
härvid absorberar syre, och denna halt av syre har till
följd, att sannolikt under katalytisk inverkan av i
oljan fint fördelade metallpartiklar fettsyror bildas,
vilka tämligen snart upplösa blyet.
Fk.
Från "Jernkontorets Annaler" till 1800-talets mitt.
I näst föreg. art. (I. N. 1923, nr 51 o. 52) i denna
serie behandlade jag de tidningar och tidskrifter, som
utgåvos eller redigerades av P. G. Scheutz, och av vilka
flertalet föllo inom den tidsperiod, som å ena sidan
betecknas av utgivningsåret för »Jernkontorets Annaler»
och å andra sidan av 180Q-talets mitt. Under denna tid
utkommo emellertid en mängd andra tekniska
publikationer av periodisk art, vilka komma att behandlas i
denna uppsats.
Först i ordningen ha vi då månadsskriften
»Samling af Nyare Rön och upptäckter i Landthushållningen,
Kemien, Fysiken, Naturalhistorien samt Medicinen»,
som utkom med endast tre häften, varav två under år
1827 (för april och maj månader) och ett för år 1828
(odaterat). Tidskriften, som närmast kan kallas
»ekonomisk», ett den tiden med förkärlek använt epitet för
dylika praktiskt-vetenskapliga arbeten, utgavs av
förre kaptenen C. W. Uggla. Som nämnts utkommo ej
mer än tre häften, vart och ett omfattande 64 sidor och
en planschbilaga ; formatet var 12 :o. Som framgår av
titeln kan tidskriften ej betraktas som direkt teknisk, men
av det mycket blandade innehållet kan följande mera
tekniskt betonade artiklar omnämnas: »Den af Dr Säve
i Stockholm använda electriceringsmethod» (med
kopparstick), »Ny uppfunnen Linbråknings-Machin av von
Gerstner; jemte beskrivning huru Linet, genom dennes
anwändande, blir skönt till utseendet samt af högsta
finhet, med minsta spillning i Blår» (med kopparstick),
»En hastig blick på wåra wäf-fabriker och
Fabriksidkare», »Något om jernet och dess handtering i
Sverige», mfl. Kapten Uggla erhöll i mars 1828 nytt
utgivningsbevis för en tidskrift med liknande titel som
ovannämnda, men någon sådan utkom aldrig.
Om vi först taga i betraktande de tekniska
tidskrifterna i mera egentlig bemärkelse och lämna de
krigstekniska och lantbrukstekniska åt sidan så länge, komma vi
nu till månadsskriften »Tidskrift för Bruksegare och
Bergsmän», utgiven av den bekante bergs- och
kommunalmannen Franz Adolf von Schéele. Tidskriften
utkom med inalles 11 häften, innan den upphörde, för
månaderna februari t. o. m. december 1833, varje häfte
omfattande 32 à 40 sidor och i 8:o-format.
Illustrationer på särskilda planchbilagor förekommo också. För
att belysa tidskriftens syfte anföres följande utdrag ur
anmälan;»–-i planen för detta arbete icke
ingått meddelandet af större och strängt vetenskapliga
artiklar, utan att man endast åtsyftat lemna populära
uppsatser öfver sådane ämnen som voro af interesse för
mängden af Herrar Bruksägare».
Närmast i ordningen kommer nu »Tidning för
Landsorterne»,’ utgiven av boktryckare A. Wallin.
Denna tidning utkom under tiden 2 januari—17 april 1838
med två nummer i veckan eller inalles 29 nummer, som
tillsammans omfattade 116 sidor. Det mesta av
innehållet utgjordes av lantbrukstekniska artiklar, men bland
de av mera speciellt tekniskt innehåll märkas en
redogörelse för industriella företag, patentlista, recensioner
av tekniska arbeten, bl. a. av Swederus »Om
Jernhandteringen i Swerige», m. m.
Både Svenska Brukssocieteten och Svenska
Bergsmannaföreningen hade åren 1841 och 1842 beslutat, att
träffa åtgärder för »redigerandet af en
Bergshandteringen i allmänhet omfattande tidskrift», och år 1843
uppdrogs åt professor Joakim Åkerman, att gå i
författning om utgivandet av en sådan tidskrift. Resultatet
blev »Tidskrift för Svenska Bergshandteringen», som
började utkomma år 1843 och sedan fortsatte till år
1845 med 4 häften årligen, varefter tidskriften
upphörde. Formatet var 8:o och varje häfte omfattade 64
sidor och en planschbilaga. I anmälan heter det
beträffande tidskriftens ändamål: »Enligt den plan
Föreningens Kommitterade så väl som Herrar Fullmäktige i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
