Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgives och redigeras av
ingenjör Chr. Sylwan.
Publikationsorgan för Svenska
Uppfinnareföreningen o.
Stockholms Allin. Teknikerförbund.
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
GRUNDLAGD 1872
Bilaga: Suensk Tidskrift för
Industriellt Rättsskydd, Patent,
Varumärken m. m.,
innehållande av svenska patentverket
utfärdade patent m. m.
Nr 9 STOCKHOLM DEN 27 FEBRUARI 1924
Innehåll. Ind. Norden: De svenska ingenjörernas ställning i samhället. Av ing. B. Traneus. — Wymans domkraft-konstruktion.
Ref. av K. Nn. — Trätnaster och -torn, syst. Meltzer. — Torkning av torv under högt vakuum. A» ing. A af F rselles. — Frågan om
biltull eller bilskatt. — Om det politiska missnöjets avskaffande. >Rasp> av G. R. — Litteratur. — Notiskrönika. — Sv. tid skr. f. ind.
rättsskydd: Cirkulär rör. rätt till åtnjutande av prioritet. — Patent, offentliggjorda av K. patent- och registreringsverket. —
Hänvisningsregister till patentklasserna. — Samma ämbetsverks kungörelser ang. patent. ,— Eftertryck av redaktionella resp. signerade
uppsatser utan angivande av källan förbjudes. — Bedaktionen påtager sig ej någon som helst obligatorisk äsilctsöverensstämmelse
med ärade förf:s uttalanden.
De svenska ingenjörernas ställning i samhället.
Av ingenjör Bertil Traneus.
Föredrag i Chalmersska ingenjörsföreningens Stockholmsavdelning den 8 dec. 1923.
Frågan 0111 de svenska ingenjörernas ställning i
samhället har under de senaste 10—20 åren så ofta
varit under diskussion i intresserade kretsar, att det
må synas vara ett ganska uttröskat ämne. Då jag
emellertid vågar upptaga det till behandling vid detta
tillfälle, sker det i medvetandet om att själv knappast
kunna komma med några nya synpunkter, men i
förhoppning om att diskussionen möjligen skall giva några
sådana och därigenom bringa den för oss alla
betydelsefulla frågan ett steg framåt.
För att få en lämplig uppdelning av ämnet skall
jag först behandla de önskemål och klagomål, man
framlagt rörande de svenska ingenjörernas ställning i
samhället, samt undersöka, huruvida de kunna anses
berättigade, och slutligen söka att klargöra orsakerna
till att ingenjörerna hos oss ej nått den
samhällsposition, som svarar mot deras nutida betydelse för den
materiella kulturen.
Man har beträffande statsförvaltningen framhållit,
att även då det gällt rent tekniska verk ledareplatserna
ofta intagits av endast administrativt utbildade
ämbetsmän och att den tekniska sakkunskapen ej fått komma
till sin rätt i en grad, som svarar mot utvecklingen.
Från ingenjörernas kommunala verksamhetsfält har
man försport mindre; om författaren från sin egen
tidigare verksamhet skulle formulera ett klagomål, så
skulle det gå ut på att de tekniska synpunkterna fått
stå tillbaka för de politiska, alltså även detta ett slags
undervärdering av ingenjörerna, ehuru bottnande i det
politiska livets urartning hos oss. Från privatindustrin
liar man framhållit det absurda i att ledande
ställningar ofta intagas av jurister och militärer, där ingenjörer
borde vara bättre skickade som chefer. Ej minst har
den senaste tiden haft att uppvisa en stark övergång
från militäryrket till civiltjänst, ofta privatindustrin,
beroende på den misskredit, vari det demokratiska
genombrottet i Sverige bragt armén och flottan.
Ett annat typiskt uttryck för samhällets
underskattning av ingenjörerna såsom kulturbärare ser jag i
dagspressens ringa intresse för tekniska frågor, då de
icke såsom t. ex. radio- och vägfrågan blivit
modesaker; medan hela sidor ägnas åt sportnyheter, finnes
ofta icke plats för ett kort referat av något föredrag i
en teknisk förening. I detta sammanhang förtjänar
även att nämnas de relativt andra yrkesgrupper
fåtaliga och knapphändiga personhistoriska uppgifterna om
ingenjörer i många av våra uppslagsböcker och
ency-klopedier.
Emellertid måste erkännas, att ingenjörernas
samhälleliga ställning nu är betydligt bättre mot förr. Vi
kunna sålunda med stolthet peka på att den nuvarande
ministären räknar ej mindre än tre ingenjörer, av vilka
två tidigare nått en så hög adminstrativ post som
landshövdingens.
Inom de centrala ämbetsverken av teknisk natur
utövas chefskapet av ingenjörer hos järnvägsstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen samt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen. Däremot förvaltas
ledareska-pet inom telegrafstyrelsen, patentverket och
kommerskollegium av endast administrativt skolade
ämbetsman; Inom kommunernas affärstekniska verk är det
undantag, att icke-ingenjörer innehava chefsplatser.
En omständigt som också förtjänar att beaktas, är
att antalet av de teknikens målsmän, vilka hedrats med
fil. doktorsgrad honoris causa, synes vara i avsevärt
stigande. För tillfället kan författaren erinra sig namnen
Brinell, Lundbohm, Richert, Lindblad, Gröndal,
Ekman, Dalén och Svedberg, så gott som samtliga
promoverade under de senaste 10—15 åren.
Ett visst mått på samhällets värdesättning av
ingenjörernas tjänster erhåller man genom den
lönestandard, de uppnått, där teknisk arbetskraft användes.
Svenska Teknologföreningen föranstaltade år 1918 om
en utredning härav men dess resultat är numera att
anse som föråldrat.
De svenska ingenjörerna hava alltnog ännu ett
stycke väg att tillryggalägga, innan de kunna känna sig
nöjda med sin ställning i samhället.
Det återstår att söka närmare belysa orsakerna till
detta samt i anslutning härtill, vad som bör och kan
göras för en ändring i missförhållandena.
Den svenska statsförvaltningen uppbyggdes för
århundraden tillbaka genom adminstrativt och juridiskt
skolade ämbetsmän, fostrade vid universiteten, som
ursprungligen tillkommo för att utbilda tjänstemän åt
staten. Mycket förnämliga anor har även militäryrket hos
vårt gamla krigarfolk, varom historien nogsamt vittnar.
Begreppet ingenjör är däremot av jämförelsevis sent
datum, ty först på 1830-talet uppstodo de tekniska
läroanstalterna. Vid denna tid var det huvudsakligen
kommunikationsproblemen, som voro aktuella:
kanal-och järnvägsbyggandet började under följande årtionden.
Häri tog staten en verksam del, liksom i telegrafväsen-»
dets tillkomst vid samma tid. Vid mitten av 1800-talet
började den privata industrins utveckling, om än
densamma gick långsamt den första tiden. De kommunal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
