Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
tekniska verkens uppblomstring började på 1860-talet
efter införandet av kommunalstyrelse för städerna.
Huru elektricitetens utnyttjande, som började på 1880-talet,
verkat stimulerande på såväl statens och kommunens
tekniska verksamhet som på privatindustrin är alltför
välbekant för att behöva annat än omnämnas.
Denna korta historiska återblick har framlagts
för att i någon mån klargöra en orsak till att
ingenjörernas ställning i det svenska samhället lämnar en hel del
övrigt att önska jämförd med t. ex. jurister, militärer
mfl yrkesgrupper. Dessa senare hava nämligen
århundradens traditioner och anseende att bygga sin sociala
ställning på, medan ingenjörsyrket är så ungt, att det
ännu ej fyllt 100 år.
En annan orsak till ingenjörernas tillbakasatta
ställning är att de ej genom att driva klasspolitik och slå
på trumman för sig hava sökt påverka den allmänna
opinionen till sin fördel. Detta bottnar utan tvivel djupt
i ingenjörskonstens väsen, som ju intet annat är en
till-lämpning av naturvetenskaperna. Och måste ej ett
studium av dessa ingiva en stark känsla av litenhet inför de
makter, varav samhällslivet och för övrigt hela vår
materiella utveckling äro beroende? Åtminstone ser
författaren häri en förklaring till den blygsamhet, som i stort
sett karaktäriserat ingenjörerna inför samhällslivets
mera konkreta sidor.
Det ligger också nära till hands att skylla
på den tekniska undervisningens brister. Bestridas kan
ej heller, att ingenjörsutbildningen tidigare alltför
ensidigt tillgodosåg den vetenskapligt-tekriiska sidan av
problemen och försummade de ekonomiska och sociala
mfl andra synpunkter. Häri har dock sedermera en
avsevärd förbättring inträtt dels genom en ekonomisk
betoning av fackämnena, dels genom införande i
läroplanen av ämnen sådana som nationalekonomi,
rättskunskap, industriell ekonomi, mfl. Det lider därför
intet tvivel, att de svenska ingenjörerna av yngre
generation ej fått gräva ner sig så mycket i tekniska
detaljer som förr, utan fått mera blick för samverkan av det
hela och därigenom blivit bättre rustade än sina äldre
kolleger att göra sig gällande på ledareplàtser inom
samhället. Friska vindar blåsa f. n. inom den tekniska
högskoleundervisningen i Sverige, varför man: har
anledning hoppas, att ytterligare förbättringar och Ökad
anpassning efter det samhälleliga livets krav skola bliva
resultatet.
I England och Förenta Staterna är den tekniska
högskoleutbildningen sammanflätad med
universitetsundervisningen på sådant sätt, att ingenjörerna
erhålla även en allmänt ekonomisk lärdom. Möjligen sker
detta på bekostnad av den vetenskapliga grundligheten,
delvis beroende på den korta studietiden. I Frankrike
användas som bekant ingenjörer mycket inom
administrationen och finansen. Det har exempelvis
förekommit ministärer, där ingenjörernas antal varit ända till
85 proc. Då den franska ingenjörsutbildningen har en
mycket vetenskaplig läggning, torde förklaringen ligga
däri, att fransmännen äro borna ekonomer och hava en
medfödd formell begåvning.
Ty huru än undervisningen må reformeras och
förbättras, får man dock aldrig glömma, att den
personliga läggningen gör det mesta, och att ej alla
ingenjörer kunna hava marskalkstaven i sin ränsel. Och där
spelar makten över det skrivna och talade ordet en
utomordentligt viktig roll, något som vi svenska
ingenjörer hava särskild anledning att begrunda.
Det är nämligen en hos oss oftà hörd klagan, att
ingenjörerna ej tillmäta den formella behandlingen i tal
och skrift en den tillkommande betydelse. Många se häri
ett av huvudskälen till ingenjörernas ringa användning
t. ex. inom statsförvaltningen. Fråga är dock,
huruvida där ej ofta formen tillmätes alltför stor betydelse, så
att den får gå före saken. Emellertid är ingenjörernas
bristande formella läggning kanske rätt naturlig, då
ingenjörsyrket vanligen väljes av sådana, som hava lust
och intresse för matematik och naturvetenskap, men
mindre sinne för form och språk. Den omständigheten,
att ett stort antal svenska ingenjörer — av vilka en stor
del sedermera nå upp på ledareplatser — tillbringa
flera år utrikes, torde även bidraga till att förbistra den
språkliga formen. Världen är nu emellertid en gång
sådan, att en god språkbehandling i tal och skrift utgör
en makt inom samhället, som ej kan eller får
försummas.
I visst sammanhang med denna fråga står
ingenjörernas bristande politiska intressen. Politiken har
åtminstone i Sverige blivit en språngbräda till samhällets
högsta befattningar. Man må finna detta hur
osympatiskt som helst och hava aldrig så stor motvilja mot
politik — författaren bekänner sig höra till denna
kategori — så är det ett faktum, att de svenska ingenjörerna
ägna sig alltför litet åt politiken. Jag tror, att det är
ingenjör Körner, som sökt förklara detta så, att
ingenjörerna ej äro lämpade som partimän genom de psykiska
motsättningar, som karakterisera yrket, nämligen å ena
sidan en sund radikalism, som ständigt söker nya
uppslag och nya förbättringar, samt å den andra en
konservatism, som bjuder att ej övergiva det gamla, förrän det
nya blivit vederbörligen beprövat. Det är troligt, att en
del sanning ligger däri. Huru som helst: ingenjörerna
måste komma i bättre kontakt med det samhälleliga
livet för att kunna göra sig gällande därinom, de få ej
krypa in i ett skal under ensidig kontemplation, ty på
ledareplatser höves det framför allt att vara »all
round».
Mycket kunde vara att tillägga om t. ex.
ingenjörernas bristande merkantila intresse och förmåga. Detta
är en sak, som ej kan skyllas på utbildningen, ty
bokföringsfrågor äro så elementära, att var och en
medelmåttigt begåvad med någon energi kan tillägna sig
behövligt vetande däruti. Och om en ingenjör, som sättes
till ledare för ett industriellt företag, försummar att
tillägna sig förmåga att kunna bedöma de
balansräkningar, som föreläggas honom, så att han en vacker dag
står inför det faktum, att företagets ekonomi honom
ovetande är undergrävd, då förtjänar han att bliva
avskedad och lär med säkerhet också bliva det.
Frågan om ingenjörernas ställning i samhället har
tidvis diskuterats mycket ivrigt i våra grannländer
Danmark och Norge. Man har där sett orsaker till denna
ställnings efterblivenhet i dels missbruk av
ingenjörstiteln av mindre kvalificerat folk, varigenom yrkets
anseende skulle undergrävas, dels den omständigheten, att
ingenjörer på ledareplatser ofta utbyta yrkestiteln mot
den av direktör, disponent e. d. Jag tror dock för min
del, att man ej får överdriva följderna av
ingenjörstitelns missbruk, och att det skulle varit mycket
olyckligt att söka framtvinga ett lagligt skydd för
ingen-jörstiteln. Det enda land, som mig veterligen försökt
sig på något sådant, är Österrike, men den titulatur,
som därigenom stadgats för t. ex. tekniska
befattningshavare i statstjänst, är minst sagt tillkrånglad och
verkar föga efterföljansvärd.
Jag hoppas till sist, att den följande diskussionen
skall giva ytterligare belysning åt frågan om de
svenska ingenjörernas ställning i samhället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
