Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
Torkning av torv under högt vakuum.
Av ingenjör Albert af Forselles.
Var och en som sysslat med problemet torkning av
torv känner allt för väl till de vanskligheter, som äro
förenade härmed. Då frågan om torkning av torv med
hjälp av konstgjord värme upptages ställa sig förvisso
tvivlen överväldigande alldenstund senare tider varit
rika på förslag i denna riktning, vilka emellertid så
gott som utan undantag i praktiken visat sig
oanvändbara på grund av de städse ernådda ogynnsamma
ekonomiska resultaten.
Räknar man som vanligt med 600 v. e. för
framställning av 1 kg ånga om 100° och antager, man för
den torkade torvsubstansen ett värmevärde av 5 000
v e, så innehåller en råtorv med 89 % fuktighet i de
11 % torrsubstans, som förefinnes, en värmemängd ay
ungefär
5 000 X 0,11 = 550 v. e.
som äro erforderliga för att avdunsta det innehållande
vattnet (600 X 0,89 = 534 v. e.). Därav framgår att
man på detta sätt ej endast onödigtvis skulle förbränna
den i torven innehållande bränslevärdiga
torrsubstansen, utan att man därtill måste tillföra värme, vårföre
processen är oanvändbar.
Åberopande föregående avhandling i Ind. Norden
ang. »Vakuum torkn i livsförhållanden» samt under
hänvisning till den avhandling jag relaterade i Svensk
trävarutidning nr 2 & 3 av 1923, ävensom under
hänvisning till div. rön från praktiken kan då vara av intresse
att uppdraga några paralleller.
Det har i praktiken visat sig möjligt att
exempelvis ur en nyfälld björkstam på relativ kort tid kunna
under högt vakuum uttorka trädet till s. k.
»snickeritorr vara» eller högre grad av torrhet intill s. k. »dött
trä».
För att avkoka 1 kg vatten åtgår enligt
värmeläran 538 kalorier ocli för upphettning av vattnet i
virket räknas 92 kalorier till, vadan ca 630 kalorier äro
erforderliga för avdunstning av 1 kg vatten ur virket.
Erfarenheten har visat att under vakuumproven
och särskilt vid innehållande av ett mycket högt
vakuum, betydligt mindre värme erfordras än vad som
ovan anföres.
Såsom jag i tidigare uppsatser anfört, är det den
tillförda värmen, som under vanliga förhållanden
åstadkommer den omedelbara ångbildningen ay ett ämnes
och i detta fall torvens vatten, och sådan avdunstning
äger endast rum när luften, såsom indifferent gas, är
närvarande.
Den dåliga värmeledare som luften är, gör att de
luftfyllda porerna hos torven otillfredsställande
fortplantar värmen och snarare tjäna såsom ett gott
värmeskydd, alldenstund den fria luftfördelningen håller
porerna i fibern fritillgängliga för luften.
Avlägsnar man nu luften, så upphäves den
isolering som densamma beverkat och värmen tillföres endast
genom strålningen, varigenom ovedersägligt mera värme
överföres än vid värmeöverföringen genom luften såsom
förmedlare. ,
Att man vid höga vakuumeffekter kan nerbringa
värmeåtgången till ett betydligt minimum är
ovedersägligt, liksom uppfattningen bör befästas, att man i
vårt land har särskild förmån av att vintertiden kunna
hålla det vatten, som erfordras för en
vattenvakuumpump vid en temperatur av omkring fryspunkten, då
man redan vid 1 à 2° temperatur i evakueringskärlet
t. o. m. under is- eller snöbildning kan koka vattnet.
För att koka vatten under normala förhållanden
erfordras en temperatur av ca 100°.
Använder man sig av järncylindrar av upp till 30
m långa och med en diam. av 2 Va—3 m, kan man i
dessa införa avsevärda mängder maskintorv i vanliga
staplar å vagnar. Placeras sådana cylindrar vid ställen
i närheten av torvupptagningsplatser, varest fabriker
finnes från vilka man kunde erhålla avloppsvärme i
form av varma förbrända gaser från ångpannor: eller
ugnar, så kan man bortleda sådana gaser genom ett väl
anordnat kanalsystem, dels under och dels omkring
cylindermanteln, varigenom exempelvis 100° kunde
tillföras det inre i
cylindern såsom ren
strål-värme, alldenstund
man vid en
vattentemperatur vid
fryspunkten av
vakuumpumpens cirkulationsvatten då kan bibehålla
en vakuumeffekt i
pumpen av 99,5 %
eller med en
tryckskillnad om endast
100 111111 Hg eller
mindre under anförda
förhållanden i den stora
cylindern.
Kokar nu vattnet
redan vid 1°, måste
man vid 100° ernå en
hundrafaldig effekt i
avkoknings- resp. av-
ångningshänseende,
som är omedelbar
alldenstund ingen
avdunstning med luften
såsom förmedlare äger rum.
För att ernå dessa effekter vid den vanliga
kok-ningstemperaturen av 100° skulle förutsättas 100 X
100 = 10 000°, och om man kunde räkna så, är
uppenbart vilka torkningseffekter man därmed skulle ernå.
Det är endast under sommarmånaderna vid god
solvärme, som man kunnat i vårt land praktiskt begagna
sig av lufttorkning av torv, och endast under
förutsättning, att torkningen kan ske året runt torde frågan få
större betydelse. Därvid naturligtvis förutsatt att en
ekonomisk torkningsmetod tages i användning.
Räknar man i vårt land en medeltemperatur på
vattnet för alstrande av vakuum (fritillgängligt
vatten) från vattendrag eller källådror till exempelvis 10°
så har man möjligheter att med exempelvis 100°
strål-värme ernå en ungefär tiofaldig effekt i
avångnings-avseende, och en sådan överhettningseffekt har vid
torkning av exempelvis färsk björk visat en enorm
inverkan i evaporationsavseende i det att i den inre delen
Fig. 1. En i vakuumledningen insatt
glasflaska, vari det vatten synes
ansamlat, som mekaniskt tvån^savskiljes
ur i detta fall ekvirke under de höga
vakuumeffekternas inflytande. Den
mörka färgen utvisar, såsom även
konstaterades, att dessutom extrakten
samtidigt med vattnet utpressades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
