Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91 INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
för vilken ingen ersättning utgår. Vid arbetsoförmåga,
som sträcker sig upp till fyra veckor, medgavs under
parlamentsbehandlingen ersättning jämväl för de tre
första dagarna.
En sannolikt ganska betydelsefull utvidgning av
tidigare lagstiftning har vidtagits genom bestämmelse,
att vid dödsfall eller bestående allvarlig förlust av
arbetsförmågan ersättning skall utgå, även om den
drabbade vid olycksfallet handlade i strid mot gällande
föreskrifter i arbetet eller mot given tillsägelse eller ock
utan att ha erhållit order, förutsatt dock att
handlingen företogs i arbetsgivarens intresse (for the puorposes
of and in connection with his employer’s trade or
bu-siness). Redan genom 1906 års lag medgavs det, att
ersättning skulle utgå vid dylika svårare olycksfall,
trots att den drabbade uppsåtligen eller genom grovt
vållande (serious and wilful misconduct) förorsakat
olycksfallet. I tillämpningen kom emellertid detta
medgivande att kringskäras i så måtto, att det genom
domstolsprejudikat fastslogs, att ersättningsskyldighet
ej existerade, om arbetarens handling föll utanför
ramen för hans egentliga arbetsuppgift.
Lagen bestämmer vidare, att arbetsgivaren är
pliktig att på eller invid arbetsplatsen (gruva, fabrik
och fartyg, å vilket lagen äger tillämpning) anslå ett
tydligt meddelande om vad som är att iakttaga i och
för underrättelse om olycksfall och vid
ersättningskravs framställande, gällande detta även
yrkessjukdomar. För underlåtelse härutinnan stadgas böter å
högst £ 5. Underrättelse om olycksfall kan av
arbetare lämnas muntligen eller skriftligen till arbetsgivare
eller förman, men även genom anteckning i ett register,
som arbetsgivaren är skyldig hålla och till vilket
skadad arbetare eller hans ombud skall ha fritt tillträde.
Arbetsgivaren kan icke gentemot krav å
ersättning åberopa ovetskap om olyckshändelsen, därest han
över huvud visas ha ägt kännedom därom eller han icke
uppfyllt ovan angivna skyldigheter eller olycksfallet
anmälts för yrkesinspektör eller införts i registret, eller
slutligen om den skadade vårdats i ambulansrum å
arbetsplatsen.
Den nya lagen förbjuder arbetsgivare att
annorledes än på grand av överenskommelse eller i laga
ordning fällt utslag minska eller indraga utgående
veckounderstöd utom i följande fall:
a) då en arbetare, som åtnjutit ersättning för total
arbetsoförmåga, faktiskt återgått i arbete;
b) då en arbetare, som åtnjutit ersättning för
nedsättning i arbetsförmågan, faktiskt fått sin veckolön
ökad;
c) då läkare efter anställd undersökning intygat,
att arbetaren helt eller delvis återställts eller att hans
arbetsoförmåga icke längre är broende på olycksfallet
samt, om detta intyg bestrides av arbetaren,
förhållandet konstaterats genom vädjan till opartisk läkare
(me-dical referee).
För att arbetaren i fallet c) skall beredas tillfälle
att styrka sin sak, stadgas, att intyget i förväg iskall
hava delgivits honom jämte en förklaring från
arbetsgivaren, att han inom tio dagar ämnar indraga eller
med i förklaringen angivet belopp minska ersättningen.
Det står då arbetaren öppet att inom den utsatta
tidsfristen inhämta annan läkares mening, och om denna
strider mot det av arbetsgivaren åberopade intyget, kan
frågan i brist på överenskommelse hänskjutas till den
opartiske läkaren för slutligt avgörande, vad gäller det
medicinska sakspörsmålet. I avvaktan på utslaget står
det arbetsgivaren fritt att hos domstol deponera till be-
talning förfallande ersättning. Om arbetsgivaren
begagnar sig härav, inställas utbetalningarna, men
arbetaren har dock, i motsats till vad förut praktiserats,
beretts tio dagars frist och därunder haft tillfälle få sin
sak prövad av läkare, innan den går till slutligt
avgörande.
(Forts.)
En nyhet — självgängande skruv.
’ Vid användning av alla sådana skruvar (s. k.
maskinskruv eller järngäng. skruv), som komma ifråga
för järn och metaller, har man hittills varit hänvisad
till att först behöva gänga de förborrade hålen, innan
skruvarna kunna insättas, och att detta
gängningsar-bete är både tidsödande och dyrbart, känner envar
fackman till. I Amerika har man nyligen lyckats framställa
en för järn och metaller avsedd skruv, som, på samma
sätt som en träskruv, har förmågan att själv skära in
sina gängor i godset, samtidigt som skruven indrives,
varigenom det besvärliga gängningsarbetet helt
bortfaller. De framställas av specialstål med efter viss
princip invalsade spiralskär, som vidstående
illustration visar, och ägna sig särskilt för
arbeten, där beständig fastsättning är önskvärd,
såsom fastsättande av namnskyltar, plåtar etc,
samt kunna indrivas i ohärdat stål, smides- och
gjutjärn, metaller, hårdfibrer etc. Skruvarna
äro patenterade och föras i Sverige av firman Ab.
Wilh. Sonesson & C:o Malmö.
Vilken typ vevhandtag är den lämpligaste?
C
n
m
I det psjrkotekniska
laboratoriet vid Leipzigs
universitet har nyligen
företagits en
undersökning för att utröna den
lämpligaste formen på
vevhandtag. Ett antal
modeller av sådana
applicerades i tur och
ordning å en med dynamo-
meter försedd
vevapparat och med ledning av
det uppnådda
arbetsresultatet under en period av 5 minuter poängberäknades
de olika typerna. Ur underssökningsresultatet lämnas
här följande utdrag. (L = längd; md =
minimidia-meter; Md = maximidiameter, allt i mm).
Modell 1: typ III, L=130, md=25, Md==34, värde=78.
» 2: typ III, L = 110, md=25, Md=34, värde=70.
» 3: typ II, L=130, Md=31, värde=61.
» 4: typ III, L= 90, md=25, Md=34, värde=48.
» 5: typ I, L=130, d=34, värde=44.
» 6: typ I, L=130, d=26, värde=31.
Ett stort antal personer deltogo i försöken, och det
stora flertalet uppnådde bästa resultaten med
handtaget av modellen nr 1. Undantagsvis ernåddes samma
effektivitet med modellen nr 2, nämligen där
försökspersonen var ett barn eller en kvinna med ovanligt små
händer. (Praktische Psychologie). T. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
