Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105 INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
Fig. 11. Industribanken i Tokyo. Fullständigt oberörd av
jordbävningen.
föra det planläggande arbetet för de förstörda
områdenas uppbyggande utan skall ock ha en verkställande
funktion. Man beräknar att nämnden som är mycket
brett lagd skall sitta i 10 år, av vilka de första fem
åren beräknas för planläggande arbete och de senare 5
åren för verkställande.
Japan är nu hänvisat till stor import av
byggnadsmaterial av olika slag, särskilt trä och järn, för
rekonstruktionen och av maskiner och motorer av skilda
slag för att få igång den industri som förstörts. Vårt
land har härvidlag stora utsikter att göra sig
gällande och äro vi lyckligtvis redan mycket väl
representerade därute av duktiga affärs- och fackmän, som helt
säkert skola göra sitt yttersta för avsättning av de av
våra industriprodukter, som japanerna behöva för sitt
återuppbyggnadsarbete.
Framställning av metaldehyd.
Metaldehyd uppkommer, om man låter
katalysatorer inverka på acetaldehyd vid temperaturer under 10°
C, bäst vid 0° C, och därunder. Såsom sådana
katalysatorer omnämnas i litteraturen (jfr t. ex. Beilstein:
Handbuch der organischen Chemie, III Auflage, Bd 1,
sid. 917) syror, även kalciumklorid i stycken. Syrorna
äro emellertid samtidigt paraldehydkatalysatorer.
Under deras inverkan uppstår av acetaldehyd
huvudsakligen paraldehyd, jämte metaldehyd i mycket små
mängder. Även med ren kalciumklorid erhåller man endast
föga metaldehyd. Även de fria halogenerna äro
meta-bildare, men lämna dock endast ett utbyte av
metaldehyd, som är av samma storhetsordning, som utbytet med
fria syror. Den slutliga jämvikten mellan de tre
poly-mererna acetaldehyd, paraldehyd och metaldehyd ligger
även vid låga temperaturer så långt åt paraldehs-dhållet,
att den slutligen uppkommande vätskan består av över
90 % paraldehyd med acetaldehyd med endast så föga
metaldehyd, att denna förblir i lösning. Endast under
en inskränktare tid under omsättningen uppträder så
mycket metaldehyd, att den överskrider gränserna för
sin löslighet i blandningen och uppträder i fast form
för att vid längre inverkan åter försvinna. Denna tid
måste utnyttjas för metaldehydens avskiljande från
vätskan, dvs för förhindrande av katalysatorns inverkan.
Man har emellertid icke kunnat utvinna mer än 0,8 gr
metaldehyd ur 100 gr acetaldehyd och detta är för litet
för en teknisk framställning.
Det gällde således, att finna sådana katalysatorer,
vilka i högre grad än de kända påskynda
metaldehyd-bildningen jämförelsevis mera än
paraldehydbildnin-gen, särskilt mer än de hittills nästan uteslutande
använda syrorna. Nu har av T. Lichtenliahn och E.
Lüscher den iakttagelsen gjorts, att bromider av
alkali-metaller, särskilt litiumbromid, såväl som bromider av
alkaliska jordartsnietaller, t. ex. kalciumbromid hava
denna egenskap. Det lyckades dem att med
kalciumbromid avskilja 6 % och mera metaldehyd i fast form
och utvinna densamma. Även en klorid, nämligen
titan-klorid gav vida bättre utbyten än t. ex. svavelsyra.
Därvid visade sig emellertid den olägenheten att katalysen
med ovan nämnda haloidsalter emellanåt förlöper
oregelmässigt, i det att fall förekomma, vid vilka reaktionen
börjar först efter timmar eller dagar, men då ofta så
häftigt, att den därvid utvecklade värmeenergien icke
kan snabbt nog bortföras; temperaturen stiger, varför
fara för ett explosionsartat förlopp av reaktionen
föreligger. T. o. m. om detta förhindras, bliver utbytet till
följd av allt för hög temperatur mindre eller lika med
noll. För att undvika denna fördröjning av reaktionen
tillsattes små mängder syror, t. ex. brom- eller
klorvätesyra. Därvid visade sig, att icke endast en lugn och
likformig, genast börjande omvandling inträdde, utan
även att utbytet genom syratillsatsen mot förväntan icke
alls nedsattes, utan till och med förhöjdes. Genom
denna tillsats av syra förstärkes bromidens
metaldehydbil-dande verkan ytterligare.
Undersökningarna över orsaken till denna
övverras-kande företeelse ledde till den uppfattningen, att
kalciumbromid verkar bättre än kalciumklorid, emedan den i
och för sig, löst i aldehyd, har en svagt sur karaktär
väl till följd av aldehydolys, ett hydrolysen i
vattenhal-tig lösning motsvarande sönderfallande i basisk och sur
produkt. Nu låg det analogislutet nära, att även vid
kalciumklorid, som i litteraturen omnämnts såsom
katalysator, men som på grund av de dåliga
metaldehydut-byten, vilka uppnåtts därmed, lämnats ur räkningen
för teknisk framställning, just detta dåliga utbyte är
en följd av fördröjningsfenomen, vilka här uppträda
ännu lättare än vid bromiderna; och gjorde man den
överraskande iakttagelsen, att här samma konstgrepp,
tillsättande av något syra, uppväcker kalciumkloridens
specifika metaldehydbildande katalysatorverkan.
Alldeles liknande förhåller det sig med andra
haloidförenin-gar av alkalier, alkaliska jordarter och
jordartsmetaller; många av dessa äro specifika
metaldehydkatalysa-orer i så måtto, att de påskynda metaldehydbildningen
så, att metaldehydens löslighetsgräns snabbt överskrides
i lösningen, och metaldehyden utfaller i jämförelsevis
stora mängder och kan utvinnas. Men denna egenskap
kommer först då fullt till sin rätt, om katalysatorn
försättes med något syra. En liknande verkan som med
syra uppnår man även med sura salter och med sådana
salter eller föreningar, vilka, lösta i acetaldehyd eller
paraldehyd, till följd av sin aldehydolys hava sura
egenskaper, såsom järnklorid, aluminiumklorid och
haloid-föreningar av antimon eller svavel.
Exempel. Acetaldehyd, avkyld till ungefär 0° C.
försättes med några hundradels % av katalysatorn. Det
uppkommer snart en kristallinisk fällning, bestående av
metaldehyd. Denna avfiltreras och det huvudsakligen
av paraldehyd bestående filtratet kan genom inverkan
av katalysatorer vid högre temperaturer åter förvandlas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
