Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgives och redigeras av
ingenjör Chr. Sylwan.
Publikationsorgan för Svenska
Uppfinnareföreningen o.
Stockholms Allin. Teknikerförbund.
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
GRUNDLAGD 1872
Bilaga: Svensk Tidskrift för
Industriellt Rättsskydd, Patent,
Varumärken 111. m.,
innehållande av svenska patentverkel
utfärdade patent m. m.
Nr 17 STOCKHOLM DEN 23 APEIL 1924
Innehåll. Ind. Norden; Vägning av lasten i fartyg. Augereaus apparat. Ref. av K. Nn. — Radion och blixten. — Arbetena på
Hammarbyleden. Av Chr. S. — Christer Berchs resa genom Roslags bergslag 1753. (Slutet.) Av Pehr Johnsson. — Reparation av avbrutna
spiralborrar. Ref. av G. W. — Notiskrönika. — Sv. tid skr. f. ind. rättsskydd: — Officiella meddelanden från K., patent- och
registreringsverket. — Patent, offentliggjorda av K. patent- och registreringsverket. — Varumärkeslagen i Ryssland. — K. patent- och
registreringsverkets kungörelser ang. patent. — Eftertryck av redaktionella resp. signerade uppsatser utan angivande av källan förbjudes.
— Redaktionen påtager sig ej någon som helst obligatorisk åsiktsöverensstämmelse med ärade förf:s uttalanden.
Vägning av lasten i fartyg.
Augereaus apparat.
Man har som bekant apparater för vägning av
lasten i fartyg, då dessa intaga upprätt läge, men då
fartyget kränger, medgiva dessa apparater icke längre en
noggrann vägning, enär den å fartyget direkt fästa
vågen även följer fartygets lutning på så sätt, att dess
vertikala axel icke längre är parallell med den genom
metacentrum gående vertikala axeln.
En uppfinning av A. J. Augereau, Lorient,
Frankrike, går ut på att avhjälpa denna olägenhet.
Principen består korteligen däri, att vågapparaten är ledbart
upphängd å fartyget på så sätt, att den alltid
bibehåller sitt vertikala läge, hur stor krängningen än är.
Det torde emellertid intressera åtskilliga av Ind.
Nordens läsare att taga närmare del av de
konstruktiva anordningarna, och redogöres i det följande för
dessa, genom att vi återgiva beskrivningen till det
svenska patentet (nr 56253), nyligen offentliggjort.
Enligt fig. 1 (se omstående sida) upptager
fartygsskrovet 1 en behållare 2 av känd volym, som ständigt
kommunicerar med vattnet utombords medelst ett böjligt
rör 3. Vid behållarens övre del finnas öron 4 för
fästandet av en huv 5, som är ledbart förbunden med en
vågbalans 6. Då man vill veta vikten av lasten i fartyget,
behöver man blott väga innehållet i behållaren för att
omedelbart utan någon räkning erhålla densamma genom en
enkel avläsning på vågens skala, i det att vattnets i
behållaren volym är proportionell mot fartygets tonnage.
Man kan även öka kontrollen av
lastningsförhållandena genom att uppmäta vattenmängden, dvs
volymen av vattnet, som inströmmar i behållaren 2,
medelst en i ledningen 3 inkopplad vattenmätare 7, vars
visare och skala angiva lastens vikt. Röret 3 kan
ersättas av någon annan anordning, som medgiver, att
vattnet fritt kan intränga i behållaren, t. ex. en hävert.
Man kan även för vägningen tillämpa
Archimedes’ princip. I detta fall väger man icke den i
behållaren befintliga vattenkvantiteten utan bestämmer
viktförändringen av en i vätskan i behållaren nedsänkt
kropp av lämpliga dimensioner, vikt och form.
Anordningen visas schematiskt i fig. 2, i vilken behållaren
2 kommunicerar med vattnet utombords genom
ledningen 3. Behållaren är monterad så, att den alltid
intager vertikalt läge, vilket lutningsläge fartyget än
intager. I behållaren är placerad en flottör 8, upphängd
medelst en stång 9 i en våg 10.
För att bestämma vikten av en inlastning behöver
man blott avläsa lastens vikt på vågbalansen. Denna
motsvarar den av den nedsänkta flottören deplacerade
volymen.
Anordningen för att hålla behållaren 2 i vertikalt
läge oberoende av fartygets lutningsförhållanden visas i
fig. 3. Den består av en bygel 11, som är i ett stycke
med en ihålig pelare 12, vilken uppbär vågen 10. På
ett lämpligt ställe är pelaren försedd med en sfärisk del
13, som vilar i ett motsvarande sfäriskt lager 14, fast
förbundet med fartyget. Apparatens olika organ äro
så bestämda, att huru än vikten av flottören 8 varierar,
det helas tyngdpunkt alltid befinner sig på den
ver-vertikala linjen genom det sfäriska lagrets centrum eller
på en med denna parallell linje. Genom denna ledbarhet
befinner sig alltid bela apparaten i normalt läge i
förhållandet till fartygets vattenlinje, och för lutningar,
som ej överstiga 2°, bliva de av apparaten lämnade
resultaten tillräckligt noggranna. För större lutningar
måste man höja eller sänka behållaren för att bibehålla
dennas axel i axeln genom metacentrum, så att den
nedre delen förbliver på lika avstånd från den sistnämnda.
För att klargöra förloppet vid lastning av fartyget
visas i fig. 4 ett schema, i vilket 15 betecknar
metacentrum eller den punkt, belägen mer eller mindre högt,
kring vilken fartyget kränger. Om man betraktar det
nred heldragna linjer visade läget, finner man, att
fartygets vertikala axel passerar genom metacentrum.
Denna axel skulle fortfarande gå genom samma punkt, om
man kunde lasta fartyget på ett likformigt sätt. I
praktiken är dock detta omöjligt, och fartyget kommer alltid
att kränga under lastningen. Fartyget vrider sig icke
kring en central punkt utan kring metacentrum och
kommer att intaga det med avbrutna linjer visade läget.
Det är tydligt — heter det vidare i pat. beskr.
—-att om behållaren 2 i vågapparaten är fast anbragt i
fartygets vertikala axel, och om inlastningen sker
likformigt på styrbords och babords sida, så kan màn
erhålla vikten av lasten genom enkel avläsning, men om
mera last anbringas på babords sida t. ex., så kommer
fartyget att intaga ett lutningsläge, som medför, att
apparaten höjes och följaktligen att en del av
vätskan i densamma rinner ut. Om man i detta ögonblick
företoge en vägning, skulle resultatet bliva felaktigt.
Det är därför nödvändigt att återföra vågens axel
till en linje, som går genom eller är parallell med en
vertikal linje genom metacentrum för att avståndet
mellan detta och apparatens nedre del skall bibehållas
konstant. Detta resultat erhålles med den i fig. 5 och 6
visade anordningen.
I stället för att lagret 14 är fast förbundet med
fartyget, är det anbragt på gejder 15, som uppbäras av
lagerböckar 16. Genom detta uppbärningssätt kan vå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
