Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
Patent- och registreringsverket är mycket
intresserat av alla åtgärder, som kunna vidtagas för
underlättande och påskyndande av granskningen av
patentansökningar, och, även om patent- och registreringsverket
finner det föga sannolikt, att en anordning i den av
Eder angivna riktningen på ett tillfredsställande sätt
kan lösa föreliggande spörsmål, hoppas patent- och
registreringsverket få del av de uppslag, vartill Eder
undersökning möjligen kunnat föranleda och skall noga
undersöka möjligheten och lämpligheten därav för
Sveriges del.»
(Enl. Arkiv f. pat.-, mönst.- o. varum.-skydd.)
Patentväsendets
internationalisering.
Av byrådirektör A. Hasselrot i »Arkiv för patent-,
mönster- och varumärkesskydd».
Sålänge Pariskonventionen varit i kraft, dvs sedan
1883, har på patentväsendets område förefunnits en
ganska vittgående internationell reglering. Och
visserligen är denna reglering, sådan den föreligger efter den
revidering Pariskonventionen undergått senast 1911,
ägnad att i hög grad ingiva tillfredsställelse men
därför saknas ingalunda allvarliga och beaktansvärda
strävanden efter en längre gående internationalisering.
Under hänvisning till tidigare redogörelser i
ämnet1 skall här endast omnämnas något av vad i sådan
riktning förekommit under de senaste tio åren.
I ett år 1916 utgivet arbete2 uppträdde
fransmannen E. Barbet såsom förkämpe för den många gånger
förut framförda tanken på ett internationellt patent,
som en internationell byrå på grund av konvention
mellan olika länder skulle kunna bevilja med giltighet i
alla dessa. Vid en allmän ingenjörskongress i Paris
1918 dryftades frågan och man beslöt där på Barbets
eget förslag att framföra mindre långt gående önskemål;
kongressen uttalade, att ingivandet i hemlandet av en
patentansökning borde med erläggandet av en enda
avgift äga full rättsverkan i andra länder, varje land dock
obetaget att tillämpa sin egen lagstiftning i fråga om
beviljandet av patent och beivrandet av intrång.
Vid en i juli månad 1919 i Bryssel avhållen
kongress för ekonomiska frågors dryftande av
representanter för de i världskriget allierade makterna samt vid den
såsom internationell betecknade uppfinnarekongress,
som under september samma år även ägde rum i
Bryssel, fattades resolutioner om inrättande av en
internationell byrå, som skulle ombesörja internationell
registrering av patent och på begäran verkställa
nyhetsgranskning av patentansökningar.3
Ett förslag till internationell överenskommelse i
nyssnämnda resolutioners anda framlades i november
1919 av franska regeringen vid en kongress i Paris, vid
vilken 26 stater voro representerade, och vid en
kongress i Paris påföljande år antogs en dylik
överenskommelse. Meningen är, att en central byrå skall inrättas i
Bryssel. Cfenom förmedling av denna byrå skall en i
1 Se förf:s uppsatser »Världspatent» i Patenträttsliga uppsatser,
Sthlm 1914, och »Om skandinavisk samverkan på, det industriella
rättsskyddets område» i Arkiv för patent-, mönster- och
varumärkesskydd, årg. 1919.
a Barbet, Institution d’un brevet d’invcntion internationa],
Paris 1919
3 Se Ind. Norden 1919, ni 41.
hemlandet ingiven patentansökning kunna överbringas
till patenmyndigheterna i övriga kontraherande länder.
Byrån skall kunna utföra nyhetsgranskning och delgiva
de olika ländernas patentverk resultatet därav. Varje
patentverk skall självt äga bestämma, huruvida patent
skall meddelas eller icke. Överenskommelsen
undertecknades från början av officiella ombud för Belgien,
Ecuador, Frankrike, Grekland, Polen, Rumänien, Siam och
Tjecko-Slovakien. Senare ha Brasilien, Nicaragua och
Serbisk-kroatisk-slovenska staten anslutit sig till
densamma. Överenskommelsen torde emellertid ännu icke
ha lett till något praktiskt resultat.
I Sverige har, utan att därvid något funnits
kunna åtgöras, fråga om samarbete mellan de
skandinaviska ländernas patentmyndigheter med avseende å
nyhetsgranskningen av patentansökningar varit uppe
och blivit föremål för officiell undersökning.1 För
skandinavisk gemensamhet på patentlagstiftningens
område ha strävanden pågått; hitills har dock icke i sådan
riktning vunnits mera än att frågan blivit dryftad på
en konferens i Stockholm 1922 mellan delegerade för
de skandinaviska länderna.2
I Nederländerna har med en lagändring av år 1921
tagits ett betydelsefullt steg till åvägabringande av
internationell samverkan vid nyhetsgranskning av
patent-ansökningar. Beträffande den närmare innebörden
därav hänvisas till ett meddelande å annat ställe i detta
häfte. Vad som åsyftas är att bereda
patentmyndigheten i ett förprövande land möjlighet att få kännedom
om de förprövningsres ältat, som kunna föreligga
beträffande motsvarande ansökningar i andra länder. Det
gäller därvid för vederbörande patentmyndighet att av
sökanden framtvinga uppgifter om motsvarande
ansökningar i andra länder. För det fall att prioritet önskas
på grund av en utländsk ansökning, kan man tänka sig
förhållandena ordnade så, att prioritetsrätten förloras,
om ej vederbörande gör granskningsresultatet för den
prioritetsgrundande ansökningen tillgängligt för
patentmyndigheten, oberoende av om denna ansökning
gjorts av samma eller annan sökande. Borsett från
detta fall har man att räkna med vanskligheten att
avgöra, vilka ansökningr som skola anses vara
motsvarande, och de svårigheter, som äro förknippade med att
motsvarande ansökningar i skilda länder kunna vara
gjorda av olika personer, även därest fråga är om
samma uppfinningsindivid och ej om en s. k.
dubbeluppfinning. Men om man också icke kan i full utsträckning
ernå. vad man skulle vilja, torde dock på denna väg
åtskilligt stå att vinna. Och med en anordning,
avseende att göra eventuellt redan förefintligt
gransknings-resultat i annat land tillgängligt, behöver icke komma
i fråga något uppskjutande av behandlingen i avvaktan
på granskningens avslutande i annat land. Meningen
synes icke vara, att den granskande myndigheten skall
ha ledning i sitt omdöme om en uppfinnings
patent-barhet av den ståndpunkt i denna fråga, annat lands
patentmyndighet intagit. Det är de annorstädes
eventuellt funna nyhetshänvisningarna rätt och slätt som
det gäller att få fram för vederbörande granskare. Det
kan hända, att en i annat land given nyhetshänvisning
ej har någon betydelse med hänsyn till att ansökningen
i det andra landet haft en annan omfattning. Härom
behöver emellertid icke granskaren ha någon kännedom
för att själv kunna bedöma nyhetshänvisningens värde
gentemot den ansökning, som föreligger till granskning.
1 Se Arkiv f. p.-, m.- o. v., årg. 1920, sid. 48 och 85.
2 Se d:o, årg. 1919, sid. 59, 77 och 87, årg. 1920, sid. 13 och
årg. 1922 sid. 17 och 47.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
