Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161 INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
byrå för nyhetsgranskning». Dessa planers
förverkligande inom den närmaste framtiden är tvivel
underkastat.
Den nederländska patentlagens förändring av
oktober 1921 syftar nu till en blygsam men omedelbart
realiserbar början av internationell samverkan.
I den nederländska patentlagen är det nu stadgat,
att den patensökande i sin ansökning har att uppgiva
de länder, i vilka han redan sökt patent å samma
uppfinning, och på anfordran av granskaren måste angiva,
vilka anmärkningar i andra länder framställts mot
uppfinningens nyhet. De uppgifter, som sålunda erhållas,
må antingen göra all vidare granskning överflödig eller
tjäna till komplettering av vederbörandes egen
granskning. På anfordran har sökanden samtidigt att
bemyndiga patentmyndigheten att göra självständiga
efterforskningar i de länder, där patent redan sökts å
samma uppfinning, för möjliggörande av eventuell kontroll
av sökandens uppgifter. (Om sökanden icke vill lämna
någon upplysning, tillbakavisas ansökningen.)
Det torde vara tydligt att på detta sätt en
inbesparing av arbete är möjlig utan att därför behöves någon
ändring av gällande lagstiftning.
Vi skulle sätta stort värde på att bliva
underrättade om Eder uppfattning angående denna form av
samverkan.
Vi vilja i detta sammanhang påpeka, att vi icke
äro alldeles tillfredsställda med ett efterfrågande hos
sökanden själv av de invändningar, som framkommit i
andra länder. Det må vara sant, att det även är i
sökandens intresse att erhålla ett gott och giltigt patent, men
det kan dock inte förnekas vara mycket hårt för honom
att själv ha att framlägga invändningar mot sin egen
ansökning. Att föredraga är därför att använda det av
honom givna bemyndigandet för införskaffande av
upplysningar direkt till patentmyndigheten från
andra-patentverk.
Vi skulle sätta värde på att även med avseende å
denna fråga erfara Eder mening och att samtidigt få
veta, huruvida det för Eder finnes några allvarliga
betänkligheter mot lämnande av upplysningar angående
en ansökning, som är under behandling hos Eder, om
sökanden lämnat sitt samtycke till inhämtandet av
dylika upplysningar.
Det är tydligt, att tanken på samarbete är grundad
fullständigt på reciprocitet och att vi i vår tur äro helt
beredvilliga att lämna upplysningar, i fall samtycke
givits till inhämtande av sådana.
Det är därför av största vikt att utröna den
ståndpunkt, som de olika patentmyndigheterna i de länder,
där en förprövning äger rum, intaga gentemot denna
form av samverkan, ty någon utsikt till förverkligande
därav och i sinom tid till en internationell reglering för
begränsning av antalet förprövningar av samma
ansökning och begränsning, till följd därav, av utgifterna för
uppfinnaren finnes endast om de olika patentverken äro
gynnsamt stämda gentemot en reglering sådan som den
i Nederländernas lag. Av denna anledning hava vi
skickat detta brev till alla de patentverk, som härvid äro att
taga i betraktande, samt till den internationella byrån i
Bern.
För att giva Eder fullständiga upplysningar vilja
vi nämna, att, såvitt vi känna till, denna anordning icke
vunnit samstämmigt gillande av patentagenterna.
Detta är till en viss grad säkerligen att tillskriva
det förhållandet, att patentagenterna ofta mera
anstränga sig för erhållandet rätt och slätt av ett patent
än de fråga efter, huruvida de erhålla ett gott och gil-
tigt patent. Men å andra sidan torde den
omständigheten, att de själva måste framlägga invändningarna,
icke vara utan betydelse för deras ogillande hållning.
Därför skulle de betänkligheter, som framkommit,
till en viss grad bortfalla, om det visade sig möjligt
att erhålla upplysningar genom patentmyndigheterna.»
Till svar därå har den svenska patentmyndigheten
till patentverket i Haag avlåtit en den 30 november
1923 daterad skrivelse av, på svenska, följande
av-fattning:
»Eder skrivelse till K. patent- och
registreringsverket av den 30 sistlidne september beträffande frågan att
söka underlätta granskningen av patentansökningar i
länder med nyhetsprövning, genom att myndigheten i
ett land kan erhålla meddelande om resultatet av
nyhetsgranskningen i ett annat, innefattar ett ämne av
största intresse.
Patent- och registreringsverket utgår från den
förutsättningen, att den i ett annat land verkställda
nyhetsgranskningen icke under några förhållanden kan
tjäna annat än som hjälp vid granskningen i det egna
landet.
Nyhetsfordringarna samt sättet för och
omfattningen av granskningen äro nämligen olika i olika
länder och bedömandet av nyhetshänvisningarnas valör
bör även stå varje land fritt. Någon bundenhet för det
egna landet att godkänna det resultat, vartill det andra
landet kommit på grund av nyhetshänvisning, torde ej
heller av Eder vara avsedd.
Men även med den ovan förutsatta begränsningen
synas svårigheterna ej bliva oväsentliga. Patent- och
registreringsverket vill framhålla några synpunkter,
vilka synas ämbetsverket beaktansvärda.
Frambringandet av uppgift från sökanden, att han
förut sökt patent i annat land, möter kanske ej så stor
svårighet, då antagligen i flertalet sådana fall prioritet
yrkas från första ansökningen, men svårigheterna
kunna bliva större, om det första landet ej är
nyhetsprövande samt ansökning ingivits senare i flera
nyhetsprövande länder. Patentmyndigheten i det nyhetsgranskande
landet, där ansökningen först ingavs, skulle väl
verkställa en fullt självständig nyhetsgranskning. Om,
då förfrågan från ett senare land gjordes i det första
landet, ansökningen därstädes ej behandlats, borde väl
ärendet vila i det senare landet. Detta kunde komma att
föranleda förlängd behandlingstid i detta land i all
synnerhet om, såsom kan ifrågasättas, svar ej borde
lämnas från det första landet förr än ärendet därstädes
slutbehandlats.
Av stor betydelse är, att ansökningarnas identitet
är konstaterad. Även om de ursprungligen äro desamma,
kunna under behandlingen ändringar ske, som föranleda
andra hänvisningar. Patentanspråken skulle därför
behöva medsändas. Är ej identiteten klar, kunna de
lämnade upplysningarna bliva vilseledande.
Det berättigade uti att såsom påföljd för
sökandens bristande medverkan att lämna upplysning om
tidigare ansökningar stadga ansökningens
tillbakavisande kan starkt ifrågasättas, så mycket mer som
genom anordningen i fråga det ej torde vara uteslutet,
att behandlingen av hans ärende i det senare landet kan
komma att fördröjas.
Något lagligt hinder att meddela ifrågavarande
upplysningar torde ej finnas, om sökanden medgiver det,
dock under förutsättning, att det är samme sökande. Är
det, såsom ej sällan inträffar, en annan sökande i det
senare landet än i det första, saknar den förres
medgivande all betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
