Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 ,
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
tar inborrningen. Skarvarna äro utbildade som
invändigt gängade muffskarvar. Med hjälp av dessa
anordningar inborras i torven ett antal rörledningar
av exempelvis totalt 8 m längd vardera på
bestämt inbördes avstånd, vilka sedan medelst krökar 10
anslutas till den vinkelrätt mot rörsträngarna 8
anordnade och i båda ändar slutna samlingsledningen 11, till
vilken ’tilloppsledningen 12 är kopplad. Arbetsmediet
tillföres under tryck genom ledningen 12. Om ånga
eller annat gasformigt medium användes, så är i
enlighet med uppfinningen tilloppsledningen förbunden
med en transportabel behållare eller ackumulator 13,
vari exempelvis avgasen uppsamlas från andra delar
av anläggningen t. ex. pressen och andra
arbetsmaskiner drivande ångmaskiner, turbiner, pumpar eller
dylikt.
Verkningssättet hos denna anordning är
synnerligen ekonomiskt, framhåller uppfinnaren. Efter slutad
bearbetning av en av rörledningarna 8 bestruken del
av mossen uttagas rörledningarna och flyttas till en
följande i arbetsplanets förlängning belägen de] av
mossen, under vilken tid ackumulatorn hinner upptaga
en för ändamålet tillräcklig mängd ånga. Vidare ernås
genom förfaringssättet en hög verkningsgrad. Tack
vare rörsträngarnas från lodlinjen avvikande riktning
går praktiskt taget ej minsta värme förlorad, då denna
avgives till de ovanför belägna torvlagren och där
bidrager att upphäva mossvattnets kolloidala egenskaper.
För att undvika varje värmeförlust bör tillförandet av
värmemediet upphöra så snart mossens överyta visar
tecken till dunstbildning. Om en syre- eller saltlösning
tillföres under tryck, bestämmes tillförselns avbrytande
av en fastställd maximal syre- eller salthalt å ytan.
Rörsträngarna 8 äro försedda med hål 14, genom
vilka arbetsmediet strömmar ut. Dessa äro anordnade
i rörsträngens undersida, om man under fullt tryck
skall bearbeta skiktet 3. Sedan detta skikt blivit
påverkat i tillräcklig grad, kunna rörledningarna
omvridas med tillhjälp av kopplingarna 15, vilka för detta
ändamål äro försedda med handtag 16. Arbetsmediet
kan därigenom bringas till full verkan i och för
genombrytning av skiktet 2 samt upphävande av torvens
kolloidala egenskaper.
Metoden kan ytterligare förbättras till sin verkan,
om mossen och de under denna befintliga tätande
skikten på en del ställen inom arbetsområdet genomborras
vertikalt med för ändamålet lämpade verktyg.
Förfaringssättet omfattar givetvis all användning av
rörledningar, genom vilka ett arbetsmedium tillföres, och
vilkas riktning avviker från vertikallinjen. Ju större
vinkeln mellan vertikallinjen och rörsträngen är, desto
högre blir den nyttiga effekten av det under tryck
tillförda arbetsmediet.
Vid en anordning enligt fig. 2. förfares på följande
sätt. Man använder ej några de horisontella
rörsträngarna i fig. 1 motsvarande ledningar utan i stället ett
större antal i från vertikallinjen avvikande riktning
anordnade rör, vilka borras in i högmossen. Varje
sådant rör 17 omsluter ett inre rör eller en stång 18,
varmed rörets koniskt utbildade mynning 19 kan
tillslutas. Rören äro förbundna med varandra genom en
gemensam ledning 20 för tillförandet av arbetsmediet.
Är detta ånga, kan man genom att stänga ventilen 21 i
tilloppsledningen först leda ångan till det första röret
17 och låta densamma påverka skiktet 2. Vidare kan
man stänga rörets 17 utlopp med hjälp av stången 18
och ratten 22 och låta ångan eller kondensatet indirekt
inverka på torven för att ernå upphävande av det kol-
loidala tillståndet. Genom öppnande av nästa ventil 21
kan man först låta kondensatet (varmt vatten)
genomtränga skiktet 2 och därefter åter använda den indirekta
uppvärmningen osv. Det är tydligt att detta
förfaringssätt även kan användas vid anordning enligt
fig. 1 ehuru med vissa konstruktiva detaljförändringar.
Så är det t. ex. tänkbart att indirekt uppvärmning i
högmossen resp. associationslagret i detta fall kan ernås
med hjälp av särskilda, slutna ledningar, vilka därvid
användas i förening med de perforerade.
Genom uppfinningen är det möjligt ■— säges
slutligen i patentbeskrivningen — att sänka vattenhalten
hos torven i mossen så mycket, att de massor, som skola
upptagas och transporteras, sedan på ett ekonomiskt
sätt kunna medelst mekaniska och andra hjälpmedel
ytterligare befrias från vatten. Härigenom bortfaller
den huvudsakligaste av de ölägenheter, som vidlåda
de förut kända förfaringssätten, nämligen den med
transporten och avlägsnandet av den i mossen
befintliga vattenmängden förbundna betydande kostnaden.
Det svenska patentets nr är 56973.
K. Nn.
Trafikväsendets ordnande i London.
Märkliga situations- och organisationsfrågor.>
Spårvägskonflikten1 har gjort ytterst brännande
den sedan lång tid tillbaka ivrigt diskuterade frågan
om en bättre ordning i Londons trafikväsende. Den
reguljära samfärdseln i huvudstaden kan sägas vila på
fyra grundpelare: spårvägar, omnibusar, underjordiska
järnvägar och lokalbanor. Av dessa äro omnibusar och
underjordiska järnvägar till alldeles Övervägande del
förenade i en privat jättekoncern (London Traffic
Combine), som jämväl trätt i samverkan med de av
tvisten omfattade tre enskilda spårvägsbolagen. De övriga
spårvägarna ägas och drivas av Londons grevskapsråd
samt angränsande kommuner, medan ett underjordiskt
järnvägsbolag (Metropolitan Railway) och ett 70-tal
mindre omnibusföretag stå utanför koncernen. De
lokala järnbanorna fördela sig på de fyra gruppbolag,
som handhava järnvägstrafiken inom landet.
Praktiskt sett ställer sig alltså saken så, att den
reguljära samfärdseln inom London till övervägande del
besörjes av en stor enskild koncern i konkurrens med
kommunala spårvägar och ett mindre antal omnibusar.
Vad gäller närtrafiken konkurrerar koncernen med de
stora järnvägsbolagen.
Det finansiella resultatet av spårvägsdriften har
på senaste tid varit synnerligen dåligt, gällande detta
såväl bolags- som kommunaldrift. Bolagen kunna för
det gångna året icke göra några avskrivningar och ej
heller lämna någon utdelning. De kommunala
spårvägarna åter se sig nödsakade att utdebitera uppkommen
förlust å skattedragarna. Orsaken härtill konstaterades av
undersökningsdomstolen vara konkurrensen från
omni-busarna, vilka synas ha blivit det populäraste
trafikmedlet i London. Denna konkurrens har drivits av
såväl koncernen som de små omnibusägarna, vilka
därjämte inbördes konkurrerat på det allra skarpaste.
Enligt i pressen synliga uppgifter skall det stora omni-
1 Trafikstrejk i London 21—31 mars d. å., omfattande
spårvägar och omnibuslinjer med nära nog fullständig effektivitet; endast
200 à 300 omnibusar av ca 4 300 fortsatte att köra. Red. av I. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
