Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 ,
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
haft extra anställning, uppfördes å ordinarie stat med
avsevärt förlängd arbetstid. — Av det anförda framgår
alltså tydligt, att arbetsbelastningen under kristiden
ingalunda kan vid en opartisk granskning godtagas
såsom bärande skäl för patentansökningarnas
nuvarande långsamma behandling.
En annan av Patentverket framförd
förklarings-grand till den långa behandlingstiden är, att de av
ämbetsverket givna föreläggandena icke skulle av de
sökande efterföljas, eller behandlas med önskvärd
snabbhet. Då innehavaren av en uppfinning givetvis har det
största intresse av att fortast möjligt erhålla ett
definitivt avgörande beträffande uppfinningens
patenterbarhet, så att han, därest patentet beviljas, må kunna i
möjligaste mån utnyttja den gällande patenttiden, torde
det à priori kunna antagas, att patentinnehavaren som
regel söker, i vad på honom ankommer, påskynda
ansökningarnas behandling. Oeh för det fall att
patent-innehavaren överlåter åt ett patentombud att ombestyra
patentets uttagande, utgör konkurrensen om kunderna
uppenbarligen ett kraftigt incitament för ombudet att
söka betjäna huvudmannen på snabbast möjliga sätt.
Ej heller förevarande av Patentverket åberopade
förklaringsgrund till den långsamma behandlingen av
patentansökningarna synes för den skull hållbar.
Att vissa bristfälligheter f. n. föreligga i
korrespondensen mellan ämbetsverket och sökande och att
behandlingstiden till fojd härav blir förlängd, därom
synes ingen meningsskiljaktighet numera vara rådande.
Men Förbundet hyser till skillnad mot Patentverket
den bestämda uppfattningen — grundad på
samstämmiga uppgifter från såväl industriföretag som
uppfinnare och patentombud — att orsaken härtill i regeln
icke ligger hos de sökande utan framför allt uti
ämbetsverkets oklart och negativt formulerade
förelägganden, varöver Förbundet också i sin föregående
skrivelse framfört klagomål.
Gent emot vad Förbundet härutinnan anfört
framhåller nu Patentverket, att i ett av verkets chef år 1920
utfärdat cirkulär bl. a. föreskrivits: »Anfört
nyhetshinder på grund av tryckt skrift bör i allmänhet redan
i första föreläggandet därom närmare preciseras, såvida
icke därföratom det åsyftade hindrets beskaffenhet kan
anses tydligt framgå». Beträffande detta cirkulär vill
Förbundet med största bestämdhet påstå, att
andemeningen i detsamma icke vunnit åsyftad efterföljd inom
ämbetsverket. I talrika fall lämnas för närvarande
nyhetshänvisningar utan motivering, varvid det för
sökandena är omöjligt eller i varje fall icke utan stor
möda möjligt att fatta granskarens tankegång.
Då Patentverket vidare framhåller, att det vore
ett »överflödsarbete» att i allmänhet närmare precisera
föreläggandena, måste Förbundet även häremot
inlägga sin bestämda gensaga. Motiverade förelägganden
göra det alltid lättare för sökanden att lämna
ämbetsverket snabba och uttömmande svar. Och för
granskaren borde det väl icke medföra alltför stor möda att
med några få ord klargöra för sökanden, i vilket
hänseende man ansett ett anfört patent vara
nyhetshindran-de. Samtidigt underlättas ju härmed granskarens eget
arbete, då han vid ett senare tillfälle har att till
förnyad prövning upptaga ansökningen i fråga. Enligt
Förbundets övertygelse är en ändring i nu berörda
förhållanden en av kärnpunkterna i den föreliggande
frågan. Utan motiverade förelägganden och beslut från
Patentverkets sida är det icke möjligt att påskynda
skriftväxlingen mellan ämbetsverket och sökanden och
därmed förkorta behandlingstiden av patentärendena.
Förbundet hade i sin meromnämnda skrivelse
vidare anmärkt därpå, att vid granskningsarbetet inom
Patentverket alltför liten hänsyn toges till beskrivning
och ritningar i patentansökningshandlingarna, och att
till en början en blott formell granskning utfördes efter
huvudanspråkets ordalydelse. En ny granskning bleve
härigenom nödvändig allt eftersom patentanspråkets
formulering förändrades. I sin svansskrivelse har nu
Patentverket medgivit att granskningen ofta tillginge på
det av Förbundet anförda sättet. Men enligt
Patentverkets förmenande vore ett dylikt förfaringssätt
nödvändigt, enär, för den händelse huvudanspråket bortfölle,
underanspråken kunde bliva att betrakta som särskilda
av varandra oberoende uppfinningar, vilka i så fall
måste göras till föremål för var sin ansökning. Och
det vore då ingalunda givet, att sökanden ville fulL
följa de olika underanspråken såsom särskilda
ansökningar, varför en granskning av dessa på ett tidigare
stadium kunde vara bortkastat arbete.
Det är en egendomligt formalistisk ståndpunkt,
Patentverket intagit till denna betydelsefulla fråga,
vårföre Förbundet nödgas här med några ord ytterligare
belysa densamma. För att skydda sig mot intrång har
det blivit ett allmänt vedertaget förfaringssätt, att en
patentsökande formulerar första patentanspråket så
generellt som möjligt. I beskrivning och ritningar
återfinner man emellertid alltid den verkliga uppfinningen.
För att med ett exempel klargöra hithörande
förhållanden tillåter sig Förbundet göra det antagandet, att en
person uppfunnit något, som vi beteckna med en
kvadrat. Han beskriver då sin kvadrat i
patentbeskrivningen, men angiver såsom första patentanspråk en
parallellogram, såsom andra en rektangel och såsom tredje
en kvadrat. Antag vidare, att parallellogrammen och
rektangeln äro kända genom äldre patentskrifter (A
och B), men ej kvadraten. Enligt Patentverkets praxis
förfares nu på så sätt, att man i ett första
föreläggande anmärker, att »uppfinningen synes vara i allt
väsentligt förut känd genom patentet A». Sökanden
inskränker då sin ansökan till andra och tredje
patentanspråken. Efter flera månader följer så det andra
föreläggandet, vari angives, att uppfinningen förut är känd
genom patentskriften B. Först i tredje föreläggandet
blir ansökningen möjligen godkänd.
Man må nu fråga sig, varför Patentverket i dylikt
fall icke redan i första föreläggandet kunde meddela
sökanden, att första och andra patentanspråken redan
voro kända, men att något nyhetshinder däremot icke
kunnat påträffas mot uppfinningen enligt tredje
patentanspråket. Att förfara som Patentverket nui gör,
innebär uppenbarligen ett oerhört slöseri både med
ämbetsverkets egen och sökandens tid. Även om
huvudanspråket bortfaller och sökanden till följd härav icke skulle
vilja uttaga patent å underanspråken, innebär en
samtidig granskning av alla anspråk såsom regel
ingalunda något nämnvärt ökat arbete, enär, såsom Svenska
patentombudsföreningen i sin underdåniga skrivelse av
den 29 sistlidne februari anfört, »sådana uppfinningar
vanligen hava ett så intimt samband med varandra, att
nyhetsgranskningen av den ena uppfinningen snart
sagt omfattar även den andra».
Förutom förlängd granskningstid medför
Patentverkets förevarande praxis även en annan olägenhet,
som också berörts i Förbundets föregående
framställning. Därigenom att första granskningen endast
riktas mot huvudanspråket, blir det för sökanden icke
möjligt att före prioritetstidens utgång ingående
bedöma möjligheterna att genom en eventuell begränsning till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
