Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247 , INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
något eller några av anspråken erhålla ett gott patent.
Denna sida av saken har Patentverket icke beaktat i sitt
svaromål.
Patentverket har emellertid i sin skrivelse sagt sig
till fullo inse nödvändigheten av att så långt möjligt
inskränka föreläggandenas antal, varpå ämbetsverkets
arbete också vore inriktat. I samband härmed anföres,
att »för år 1921 var medeltalet förberedande beslut,
efter teknisk granskning och beslut om godkännande
resp. avslag, för avgjort ärende ca 2,64». Då det av
denna siffra kan synas som om föreläggandenas antal
numera ej vore så synnerligen stort, vill Förbundet
påpeka, att vid uträknandet av ovanstående
medeltalssiffra även medtagits alla utländska patent, som redan
blivit granskade, innan ansökan här ingives, och vilka
utgöra den avgjorda majoriteten bland
patentansökningarna. Ävenså ingå i beräkningen sådana .svenska
patentansökningar, som återtagits efter första
föreläggandet. Slutligen må framhållas, att åtskilliga
ansökningar givetvis äro av så enkel beskaffenhet, att några
förelägganden ifråga om dem knappast kunna
förekomma. Beträffande svenska patentansökningar av
ordinär beskaffenhet ställer sig därför medeltalssiffran
för visso betydligt högre än den ovan angivna.
Patentverkets påstådda strävan att inskränka
föreläggandenas antal måste alltså drivas mycket längre än hittills
skett, för att resultatet skall bliva tillfredsställande.
Förbundet vill kraftigt understryka vikten av
granskningsarbetets omläggning i syfte att vinna berörda mål.
Industriförbundet kan icke underlåta att i detta
sammanhang ytterligare beröra ett förhållande inom
Patentverket, vilket icke omnämnts i Förbundets
föregående skrivelse. En synnerligen betydelsefull faktor
i all arbetsorganisation är självfallet, att varje person
placeras på sin rätta plats. Men huru har denna regel
tillämpats inom Patentverket? De där anställda
ingenjörerna hava utplacerats på de olika industriklasserna
efter ett system, som åtminstone för den utomstående
förefaller högst egendomligt. Deras specialkunskaper
tyckes man icke alls vilja taga vara på. En ingenjör,
utbildad inom det mekaniska facket, sättes exempelvis
att granska patentansökningar, som tillhöra den
kemiska branschen, och tvärtom. En dylik facklig
förbistring lärer för närvarande inom verket vara synnerligen
vitt utbredd. Att under dylika förhållanden arbetet går
långsamt, och att granskningen urartar till att bliva
alltmer formalistisk, utan att tillräcklig hänsyn tages till
det tekniska i uppfinningen, synes knappast vara ägnat
att väcka förvåning.
Mycket vore att tillägga till belysande av
Patent-verkets arbetsorganisation och till bemötande av de
invändningar, verket gjort mot Förbundets
ändringsförslag. Emellertid åtnöjer sig Förbundet med att här
endast framhålla, att den argumentation, Patentverket
fört mot Förbundets förra inlaga, i mångt och mycket
synes byggd på rena konstruktioner och undantagsfall.
Förbundet inser å andra sidan till fullo, att svårigheter
även kunna vara förenade med det av Förbundet
föreslagna arbetssättet, men är samtidigt bestämt övertygat
om, att fördelarna likväl äro långt övervägande.
Förbundet bestyrkes i denna sin uppfattning därav, att
den föreslagna arbetsorganisationen i sina huvuddrag
sedan många år tillämpas i Tyskland och med
synnerligen gott resultat.
I anslutning till det ovan anförda får
Industriförbundet härmed förklara sig till alla delar fasthålla vid
den underdåniga hemställan, som Förbundet riktat till
Eders K. m:t i skrivelsen av den 30 oktober förra året.
Metallisering av roststänger.
Den kända Schoopska metallsprutningsmetoden
användes numera även för att överdraga sådana
järn-delar, som äro utsatta för ständig inverkan av eld, med
aluminium, som härvid med järnet bildar en legering,
vars yta oxiderar, så att ett tunt oxidskikt bildas.
Detta oxidskikt förhindrar järnets vidare oxidering och
bildandet av slagger, som angripa järnet. Vid
smidesjärn intränger påsprutat aluminium vid en följande
upphettning över 1 000° C i järnet, så att en
upprepad metallisering erfordras, till dess ytskiktet i
tillräckligt djup legerats med ungefär 15 % aluminium.
Vid hårdgjutgods undantränger aluminium det
kemiskt i järnet bundna kolet men intränger blott föga
djupt. Ännu mindre intränger aluminium vid grått
gjutgods, där det med järnet mekaniskt förenade kolet
förhindrar detta. Vid gjutjärn, som skall överdragas
med aluminium, erfordras sålunda ej någon upprepad
överdragning med metallen.
Särskilt har aluminiumöverdrag visat sig
verksamt mot förbränning vid roststänger. Blott den övre
sidan samt några centimeter nedåt längs de vertikala
sidorna behöva överdragas. Vid försök, anställda av
järnvägsförvaltningen i Österrike, har det visat sig, att
man kunnat uppnå en förlängning av roststängernas
varaktighet upp till det sexdubbla. Även vid den
tyska riksbanförvaltningen pågå sedan någon tid
försök.
De hittills fullständigaste försöken hava utförts
vid gasverket i Altona. I mitten av en rost insattes
metalliserade raststänger vid sidan av icke
metalliserade; varje raststångs vikt uppgick till 11 kg. Efter
162 dagars användning uttogos roststängerna. Det
visade sig, att de icke metalliserade lidit en avbränning
av ungefär 2 kg eller ungefär 18 under det att de
metalliserade knappast lidit någon viktsminskning.
Den viktigaste fördelen med de metalliserade
rost-stängerna är emellertid icke förlängningen av deras
livstid utan deras varaktiga bättre beskaffenhet,
varigenom fyrens skötsel underlättas. Vid icke
metalliserade roststänger bildas vid beröring med de glödande
kolen kiselslagger, som angripa gjutjärnet, så att
slag-gerna fastbränna redan vid 800—900° C. Därigenom
stores lufttillträdet. Vid metalliserade roststänger,
vilkas aluminiumoxidskikt smälter först vid 2 300° C.,
är fastbränning utesluten. Fyrens skötsel underlättas
icke blott härigenom, utan lufttillträdet mellan
roststängerna blir även bättre, så att fyren brinner bättre
och bränslet utnyttjas mera ekonomiskt; dessutom blir
temperaturen vid roststängernas översida lägre. Ett
antal större tyska rederier hava i stor omfattning redan
övergått till användning av med aluminium
metalliserade roststänger på sina fartyg. pj
Radio på danska järnvägståg? Danska
statsbanorna överväga för närvarande möjligheten av att
utrusta tågen med radio. Man tänker i första hand på
de långa routerna, där uppehållen äro få och korta, t.
ex. den östjylländska banan. — Att man allvarligt
funderar på denna sak i Danmark, beror på de lyckade
experiment, som företagits på linjen Hamburg—Berlin.
Från den 1 september skall denna sträcka få radio
inmonterad. Man försäkrar i den tyska pressen, att- de
samtal, som erhållas på tågtelefonerna, i intet avseende
skilja sig från dem på de vanliga telefonapparaterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
