- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtioandra årgången, 1924 /
298

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

298

INDUSTRITIDNINGEN NORDEN

blivit färdigt, lärer hava föranlåtit honom att med
lika, om icke större kostbarhet, än vartill ett stenhus
kunnat byggas, reparera, brädslå och inreda detta hus,
som efter salig baron Hårlemans ritning är så nätt och
propert som ett dockskåp.

Utanpå är det anstrukit med grå oljefärg, uti
vilken färg fin sand är inslagen och återigen överstruken,
så att det nu ser ut som tälgsten utom det att sanden
avhåller röta.

I övre våningen är ett vackert galleri så långt som
hela huset, men halvparten så brett. Väggarna äro
beklädda med vackra franska kopparstycken. Alla rum
både under och upptill voro väl möblerade.

Neder på gården är ett spruthus och ett brunnshus,
av lika byggnad mitt emot varandra; uti brunnshuset
är en silsten att filtrera vattnet. Ovanpå vart och ett
hus äro vackra duvhus gjorda, i vilka en myckenhet
vackra duvor. På gården är även
kontorsbyggnaden och bokhållarens, vilka båda byggnader äro helt
och väl byggda.

Brukskyrkan, som är byggd i kors, ligger strax
bredvid, med den ena delen in uppå gården. Den är
av trä byggd och ganska liten. Bruksprästen, efter det
han predikat, brukar examinera åhörarna, karlarna den
ena och kvinnorna den andra söndagen.

Här vid bruket är en masugn samt tvänne
smedjor, den första, som kallas stora ankarsmedjan därför
att det smides ankar, har 4 kamrar under ett tak; den
andra där små ankar smidas, kallas lilla
ankarsmedjan, har en kammare. De voro alla tysta över söndagen,
men emot kl. 6 om aftonen börjar arbetet.

När vi kommit i arbete gingo vi i stora
ankarsmedjan, som däruti är olik emot andra
hammarsmedjor, att här äro stora luckor på taket, att utsläppa
hettan. Här var ett fasligt hamrande när alla hamrarna
voro i gång. Tvänne av de här befintliga hamrar
brukas till att smida stångjärn, när ankarsmidet icke
kan drivas stadigt. De övriga tvänne brukas, den ena
att smida ankarämnen, den andra att fullborda
ämnet och sammansätta ankar.

För ankarsmidets skull är järntillverkningen här
inrättad på tyskt sätt både vid masugn och hammare.

Masugnen gör 7 påsättningar av valsad malm och
kol, emellan var utstickning av tackjärn och emellan
var påsättning räknas 1 ^ timma, så att 16
påsättningar göras om dygnet samt ungefär 2 utstickningar.
I stället att vallonerna utsticka allenast en stor gös var
gång bliver här 12, 13 à 14 små tackor utstuckna till
fem kvarters längd och 13 lispunds vikt vardera.

Bakvärket för malmen gick här med vatten, då
en hammare uti en ho sönderslog malmen till fint
stoft.

Uppfordringen av malmen till masugnshuset
skedde även med ett vattenhjul från bakhuset.

Som vi vid Löfsta åskådade vallonsmidet, så
betraktade vi här tysksmidet. Tvänne av de nyssnämnda
järntackor, vardera till 13 lisp. vikt, lades uti
härden att smältas; ty 26 lisp. får smeden om händer att
smida 1 skepp stångjärn av. De 6 lisp. som äro över
skepp, bestås smeden till avbränning; men en förfaren
smed förlorar aldrig gärna mera än 3 och för de övriga
3 får smeden betalning av bruksägaren efter samma
pris, som tackjärnet gäller. Mera kan han ej få
eftersom han lika fullt får sin smideslön för samma
överjärn. När dessa tackor nedsmält, blivit röda och vända,
upptages smältan och arbetas med hammarna att
slagget utrinner. Sedan hugges med en kniv sönder till
ämne för smide, och lägges uti härden och uppglödgas,

om stångjärnssmide skall ske, men lägges avsides om
det ämnas till ankarämne. Stora högar äro
uppstaplade av dessa ämnen. Om veckan efter 6 dygns arbete
smältas 30 smältor och uppsmidas till stångjärn.

Teknikens varningar.

(Ur yrkesinspeldörernas rapporter ang. svårare olycksfall i

arbete.)

Vid ett sågverk hade an arbetare gått ned i
transmissionsvåningen utan att meddela någon annan därom
antingen i avsikt att pålägga remmen för
timmeruppfordringen, varvid han fastnat i en närbelägen
axelledning och slungats runt av desamma samt därvid blivit
ihjälslagen. Arbetskamraterna funno mannen liggande
död med stympad kropp. Kläderna voro delvis avslitna
och sutto hårt omvirade kring axeln, varför olj-ckan
sannolikt tillgått så, att mannens kläder fattats av en
från axeln utskjutande krysskil.

På grund av det i denna våning begränsade
utrymmet voro arbetarna vid ifrågavarande såg strängt
förbjudna att vistas därstädes, medan maskineriet var
i gång. Till maskinisten finnas även särskilda
ringledningar från såväl nedre som övre våningarna för att
tillkännagiva, att driften av en eller annan anledning
måste avbrytas, såsom t. ex. vid av- eller påläggande av
en rem. Då den dödade underlåtit att använda sig
därav, påvisas härigenom den synnerligen stora faran av
att icke iakttaga försiktighetsåtgärder. —

I ett tegelbruks tredje våning finnes ett
uppfordringsverk för vagnar från lertaget till den i samma
våning belägna förältaren. Uppfordringsverket är icke
försett med driv- och nollskiva, utan manövreras
uppfordringen medelst friktionshjul. Drivaxeln, vilken räcker
ca 1 m utanför verket och har en hastighet av 80
varv/min., var vid olyckstillfället helt oskyddad. Under
axeln finnes en fyrkantig öppning, omkring 50 X 50
cm, vilken begagnas för att se, om den i andra våningen
framkommande leran har den rätt fastheten.

En 15-årig arbetare E hade till uppgift att i undre
våningen skyffla aska i skoporna till askelevatorn.
Dessutom skulle han, då vanligt tegel tillverkades,
vartill åtgick mera lera än till annat tegel, hjälpa sin
farfader vid förältaren med att manövrera
uppfordringsver-ket. Vid ett tillfälle tillverkades håltegel, varför E icke
hade något arbete att utföra vid uppfordringsverket. Av
någon anledning hade han begivit sig upp till farfadern
och, möjligen för att iakttaga lersträngen, gått fram till
golvöppningen och därvid kommit för nära axeln, så att
kläderna fastnat och han dragits med runt samt blivit
ihjälslagen.

Med anledning av olycksfallet har lämnats
anvisning om axelledningens inskyddande samt om
användandet av en enkel signalanordning från de flesta
maskinerna till maskinrummet. —

En sågmästare C tjänstgjorde som sågare vid s. k.
tullsågning, varvid som försågare biträdde den person,
för vars räkning sågningen utfördes.

En bräda av 1 tjocklek hade just sågats
igenom från stocken, då den av någon anledning fattades
av sågklingan och kastades tillbaka mot C, som vände
ryggen mot klingan och fick ett krossår i bakhuvudet,
med påföljd att han genast avled.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:00:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1924/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free