- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtioandra årgången, 1924 /
319

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

319 , INDUSTRITIDNINGEN NORDEN



Josef Furtenbachs omkr. år 1650 gjorda utkast till
teatersal i ett furstligt palats.

Sälen är i plan en åttahörning, där fyra scener
äro symmetriskt ordnade parvis mot varandra. I
mitten av rummet finnes ett större bord med stolar
placerade på en, en V2 meter över golvet liggande skiva .som
är 4 m i diameter. Omkr. bordet kunna 12 personer få
plats. Skivan vilar på en vertikal axel, som sträcker sig
ned under golvet där den med spakar sättes i rotation.
Sedan åskådarna satt sig till bords börjar spelet. Ridån
faller ned för första scenen, där 1 :sta akten avspelas. —
Här fungerar ridån omvänt mot vad vi äro vana vid. —
Efter aktens slut drages ridån upp och vändskivan
vrides ett % varv, varefter spelet fortsätter med 2:dra
akten på den andra scenen.

På så sätt hade Eurtenbach, fastän i mindre skala,
tänkt sig lösningen av scenförändringsfrågan.

Under loppet av 1901 framkom överinspektör
Brandt i Berlin med ett förslag till scenanordning, som
av honom benämndes reformscenen och i vilken han
trodde sig hava funnit en rationell, fullt
tillfredsställande scenreform, som möjliggjorde snabba
dekorationsombyten och komplicerade scenerier.

Det utmärkande för scenen är plananordningen.
I förgrunden finnes åt vardera sidan ett med scenen
sammanhängande rum, 3 à 4 gator djupt, med bredd
något överstigande proscenieöppningen. Såväl
sidoförlängningarna som fondförlängningen avstänges från
den egentliga scenen medels skjutdörrar. I varje av
dessa rum befinner sig en lätt rörlig plattform eller vagn
av omkring 17 cm höjd. På var och en av vagnarna kan
anbringas och byggas, dels en hel mindre
rumsdekoration eller dylikt, dels respektive vänster, höger eller
fondpartier a.v dekorationsuppställningar, vilka partier,
sedan vagnarna behörigen sammanskjutits i förgrunden,
gemensamt utgöra en scenbild.

Utgående från detta projekt fullbordade Brandt den
tekniska utstyrseln till Deutsches Opernhaus,
Charlottenburg.

I likhet med reformscenen finnes här 2 .sidoscener
och en fondförlängning. Det vänstra rummet är 11 m
djupt, 17 m brett och 10 m högt, den högra 11 m djupt,
23 m brett och 10 m högt. Dessa avstängas från det
egentliga scenområdet med hissbara brandsäkra luckor.
I vardera sidoförlängningen är en vagn, 8 m djup, 17
m bred och 16 cm hög för uppställning av dekorationer.
Själva scenen har en bredd av 28 m med ett djup av
21 m. Höjden till tågvinden är 30 m.
Fondförlängningen eller bakscenen, där den farbara kupolhorisonten

Fig. 14. Sänkscenen i Dresdens operahus. T. v. salongen.

Fig. 15. Vagn- och sänkscen.

har sin plats, är 21 m bred, 12 m djup och 18 m hög.
Undermaskineriet består av tre bottnar och är 7 m
djupt.

Scengolvet är indelat i 6 gator, varav den första
innehåller mindre falluckor, under det att 2 :a, 3 :dje
och 6:te gatan innehålla var sin större försänkning om
12 m längd och 1,05 m bredd. Örte och 6:te scengatorna
äro utbildade till ett slags hissbara platåer, vardera
20 m långa och 2 m breda. De kunna höjas och sänkas
2 m över eller under scengolvet.

Som synes har scenen en hel del möjligheter för
att åstadkomma snabba och komplicerade
dekorationsombyten. Tyvärr lägger den stora
anläggningskostnaden hinder i vägen för att denna scenkonstruktion skall
bliva mer allmän.

Med tanke på att undvika de nackdelar, som
vidlåda vridscenen och vagnscenen, har man i Dresden
upptagit Brettschneiders konstruktion av Hofburgteatern
och fullkomnat den s. k. sänkscenen.

Ären 1909—1912 blev Operahusets i Dresden scen
ombyggd. Scengolvet, vars yta är något större än den
svenska K. teaterns, uppdelades i 7 olika stora delar
eller gator. Varje sådan förseddes med
skottlucksanord-ningar för en större försänkning 12X1,40 m och med
luckor för kasettöppningen. Kulissrännorna togos bort
såsom varande överflödiga-

Inom ett område av 18 m bredd och 7X2,78 m djup
äga dekorationsförändringarna rum. För detta ändamål
är varje scengatskonstruktion uppställd på två
hydrauliskt höj- och sänkbara pistonger. Vid sänkandet av en
del av golvet, måste liksom vid varje annan
försänkning den öppning som uppstår täckas. Detta sker med
ett slags traversvagnar, byggda lika med de sänkbara
gatorna. Vagnarna äro vid ändarna försedda med hjul,
som löpa på räls, sträckande sig på var sida om scenen
från scenöppningen till bakgrunden. Kasettmaskineriet
består av 7 st. 30 cm breda och 1,20 m höga
gallerbalkar, vid vilka de olika dekorationsföremålen fästas.
Balkarna hissas med 2 hydrauliska spel, som äro så
inrättade att en eller flera tillsammans kunna regleras.
Varje scengata kan sänkas 8 m eller höjas 1 111 över
scengolvet. Skulle vid något tillfälle hela golvet
behöva höjas, äro traversvagnarna så konstruerade, att
de kunna magasineras över varandra på den 7:de
sänk-gatan. — Uppställning av en dekoration sker dels på,
dels under scen.

Förvandlingsprincipen för scenförändringarna är
följande.

På de fyra främre gatorna antages lasta akten
dekorerad. Den begränsas i bakgrunden av en fond.
Bakom denna, på de som traversvagnar konstruerade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:00:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1924/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free