Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
INDUSTRI TID NINGEN NORDEN
Hur mönster i tyg åstadkommas.
Ur den tyska facktidskriften >Seide> och efter Skand. tidskr. för
textilindustri tillåta vi oss återge följande utdrag; det meddelas att
särskilt firman Gebrüder Schnitzler i Krefeld lämnat erforderliga
upplysningar.
(Slut fr. föreg, nr.)
De för slagning av korten använda maskinerna
kunna vara varandra ganska olika. Antingen äro de
så inrättade att endast en längs- eller tvärrad slås åt
gången eller ock så att hela kortet stansas färdigt
på en enda gång. Det förstnämnda sättet är clet
vanligaste. Här har man t. ex. för ett 400’s kort åtta med
skarpa kanter försedda stämplar sittande i en rad. På
ett litet avstånd över dessa stämplar befinner sig en
nedåt rörlig pressbalk eller platta. Till varje stämpel
hör en regel, som, när den skjutes in över stämpeln,
nära nog fyller ut avståndet mellan denna och
pressbal-ken. Går nu denna ned så pressas samtidigt alla
stämplar med inskjutna reglar nedåt, därvid stansande ut
hål i det under dem lagda kortet. Är detta gjort så
flyttas kortet, vilket befinner sig på en flyttbar,
mekaniskt styrd släde, vid pressens därpå följande
uppåtgående rörelse automatiskt ett lagom långt stycke fram
för att vara i läge för nästa tvärrad. Manövreringen
av reglarna utföres av kortslagaren i det han med
fingrarna trycker på tangenter, ordnade ungefär liksom
tangenterna på ett musikinstrument. Vilka tangenter
som skola anslås avläser han på mönsterritningen, där
han kan se vilka varptrådar som för varje skott skola
lyftas. Som ovan antyddes äro för detta ändamål de
motsvarande rutorna å teckningen särskilt utmärkta.
Vid kortslagningsmaskiner av äldre konstruktioner
flyttades samtidigt med kortets framåtgående rörelse
klaviaturen ett steg åt sidan, så att kortslagaren med
överkroppen måste följa denna ända till en hel
kort-längd i sidoled. För att råda bot för detta
missförhållande hava nu större och modernt inredda verkstäder
ställt upp slagmaskiner, å vilka klaviaturen är fast,
vilket gör arbetet behagligare och mindre tröttande.
På detta sätt framställes nu på de större ateliererna
pappkort för alla system: 300:s, 600:s, 800:s, 1 200:s,
grov- och finstick-, samtidigt som å andra maskiner
dessa kort sammantråcklas eller snöras, så att
kortked-jor levereras fullt färdiga att hänga in i
jacquardmaski-nerna.
En nyhet, som medfört en betydande
materialbesparing och minskade kostnader i förening med en
utomordentlig lätthet vid handhavandet i jämförelse med
pappkorten, var införandet av s. k. verdolmaskinen
med verdolkort, vilka till sina grunddrag
överensstämma med jacquardmaskinerna, men äro mycket klenare
och lättare konstruerade än dessa. I stället för
jacqu-ardkort av styv och hård papp användes i
verdolma-skinerna en remsa starkt papper av cylinderns bredd,
i vilken hålen, som här äro mindre och mera tätt
sittande än å pappkorten, utstansas å särskilda
slagmaskiner. Framställningen av dessa verdolkort, resp.
tillverkningen av papperet härför, kräver många och
omfattande arbeten, delvis med tillhjälp av stora och
komplicerade maskiner, varför de också endast utföras
vid de större ateliererna.
Verdolpapperet, som är av synnerlig fasthet,
levereras av pappersfabrikerna i de för de olika
verdolma-skinerna, 448 :s, 890 :s och 1 344 :s, lämpliga bredderna.
Då emellertid papperets kanter, i vilka kortcylinderns
nabbar måste gripa in för papperets transporterande, i
sig själv ej skulle äga nog hållbarhet att motstå den
ständiga påfrestningen, så förses dessa med påklistrade
förstärkningsremsor, vari hålen slås för kortcylinderns
nabbar. För påklistringen av dessa remsor begagnar
man sig av en ganska omfångsrik maskin, den s. k.
kaschérmaskinen, bestående av en kalander med nära
3 meters cylinderdiameter samt försedd med
upphettnings- och utsugningsanordning, över vilken en fast
manilakartong löper. Denna kartong erhåller här en
beläggning av starkt klister, fortsätter in i en
band-skärmaskin, som i sin tur avlämnar de smala, klistrade
kartongremsorna till klistringsmaskinen, där de pressas
fast emot verdolpapperet. På en linjer- och
knappmaskin förses kanterna med hål samtidigt som
verdolpapperet upplinjeras i den för slagningen av
jacquardma-skinshålen bestämda kortbredden. För att
verdolpapperet skall komma att löpa jämt över kortcylindern
måste det nu passera genom en egalisermaskin, som med
största noggrannhet justerar och renskär kanterna.
Verdolpapperet levereras i rullar, innehållande en
pappers-bana om 54 meters längd, motsvarande 2 000 kort,
vilka nu äro färdiga att överlämnas till
kortslagningsverk-staden.
Ännu en annan maskin, som ej får fattas i en
modernt utrustad mönsteratelier, är en
kortkopieringsmaskin. Som namnet änger var denna ursprungligen blott
avsedd att, på sitt sätt liksom i en slags renskrift,
kopiera de på en för-slagmaskin slagna, ej alltid
fullkomligt felfria och därför med en del ändringar och
justeringar försedda, korten. Nyare maskiner av detta
slag äro emellertid numera så fullkomnade att man
utom detta arbete med deras hjälp även kan stansa in de
olika bindningarna i grund- eller figurmönstren, vilka
äro nödvändiga för att den vävda varan skall få sitt
rätta utseende. Det är emellertid ej ens nödvändigt att
mönsterritaren på sin ritning sätter ut alla de tusende
bindningspunkterna, såsom redan i det föregående
antytts. Vidare kunna bindningarna kopieras såväl
positivt som också negativt, så att man t. ex. den ena
gången kan väva ett slags vävsatin och en annan gång en
art varpsatin. Slutligen är det, t. ex. vid mönster med
bård eller med ofta återkommande figurmönster i
in-nerfältet, endast behövligt att slå en bård- och en
in-nerrapport, och maskinen kopierar mönstret
automatiskt så ofta det är nödvändigt. Maskinens mekanism
försättes i verksamhet liksom en jacquardmaskm med
harnesk och är med sin mångsidiga användning ett
verkligt mekaniskt mästerverk.
De nu uppräknade arbetena äro emellertid icke
allt. Ett annat viktigt sådant, som även utföres på
mönsterateliererna är tillverkningen av de här
omnämnda harnesken — för överföring av de genom
jacquard-korten utlösta rörelserna till de enskilda varptrådarna.
Dessa bestå av en mångfald långa snören, vilkas övre
ändar gå genom jacquardmaskinen botten och äro
fästade vid platinernas eller krokarnes nedre ändar.
Snörenas nedre ändar äro trädda genom hålen i den
horisontalt ställda harneskbrädan och uppbära var sitt solv,
vilka i sin ordning dragas ned av ihängda s. k.
harneskvikter, dvs ca 20 cm långa stycken av tjock
järntråd. Sammanställningen av dessa harnesk, vilka
naturligtvis äro olika för olika jacquardmaskinen urvalet
av lämpliga solv, vanligen stålsolv, med insatta
mal-lions och anskaffandet av harneskbräden, utförda av
päronträ och med vulcanfiberbelägg samt försedda med
tusentals små hål, vardera av dessa försett med ett li-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
