Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 INDUSTRITIDNINGEN NOR D E N
kel om de intressanta möjligheter till ökad
självverksamhet på småbrukets område, som genom
åttatimmars-dagen öppnats för sådana industriarbetare, som icke äro
rädda att »ta i» på sin ledighetstid.
När arbetstidsbegränsningen trädde i kraft år 1920,
innebar den för Sveriges industri en genomsnittlig
minskning av arbetstiden, påpekar byråchefen Nyström,
från 55 till 48 timmar pr vecka, dvs med 7 timmar eller
13 °fo. Vinsten var dock högst olika inom olika fack;
den största nyttan av de nya. bestämmelserna fingo
arbetarna vid järnverk, pappersbruk etc, där övergången
från tvåskift till treskift gav huvudgruppen av
arbetare en ökad fritid av 20—30 timmar pr vecka och
därmed hela deras hemliv en ny gestaltning.
Av ålder ha betydande grupper av svenska
industriarbetare stått i nära förbindelse med jordbruket,
antingen genom avlöningsformen eller genom härkomsten.
Vid bruken i Uppland, där arbetarna enligt gammalt
manér bo på brukets boställen (dvs med slåtterängar
och smärre åkerland), på vilka arbetarna föda 2, 3 à
4 kor, åstadkom 8-timmarsdagen en så betydlig lättnad
i den dubbla arbetsbördan, att arbetsintensiteten vid
brukets verkstäder vann därpå. Hos arbetarna i
storstäderna tog sig den nedärvda jordhungern uttryck i betydligt
ökat intresse för koloniträdgårdarna. Artikelförfattaren
erinrar om att vi f. n. ha omkring 30 000
koloniträdgårdar i vårt land, varav ca 7 000 enbart i Stockholm.
Genom koloniträdgårdsodlingen ha dels
arbetarfamiljerna fått ett avsevärt tillskott av livsmedel i hushållet,
dels har en viss reaktion mot det överdrivna köttätandet
väckts till liv.
De arbetare, som ej nöjt sig med bara en
koloniträdgård, ha drivits att skaffa sig ett eget hem med
trädgård. Visserligen har »trädgårdsstadsrörelsen»
varit otänkbar utan kraftigt — och för skattedragarna
nog så kännbart — stöd av stat och kommun, men den
har likväl i hög grad lockat fram kapitalinsatser och
personliga arbetsinsatser från egnahemsbyggarnas egen
sida. Enligt statens byggnadsbyrås berättelse hade av
de för åren 1917—23 av riksdagen beviljade medlen
för bostadsproduktionens främjande 56,5 milj. kr
(statsbidrag 16,8 och lån 39,7 milj. kr), åstadkommits 15 958
lägenheter, varav 5 442 egna hem, med ett sammanlagt
byggnadsvärde av 194,6 milj. kr. Uppskattar man
städernas bidrag till drygt samma belopp som statens,
skulle av genomsnittskostnaden ca 12 000 kr pr bostad
4—5 000 kr ha hopbragts av den byggande själv.
Hos en del duktiga arbetare finnes emellertid en
strävan, som sträcker sig ännu längre, nämligen att
förvärva ett verkligt småbruk. Det måste anses önskvärt,
säger byråchefen Nyström, om för detta ändamål
kunde tillhandahållas små arbetarjordbruk, som under
nuvarande förkortade arbetstid kunna skötas vid sidan av
ett regelbundet lönearbete. Denna form av
egnahemsbildning är emellertid rätt vansklig att finansiera, då
den har att konkurrera om lån från statens
egnahemsfond med småbruken på den egentliga landsbygden.
Från denna ha under åren 1905—22 beviljats 31 433
egnahemslån om tillhopa 105,3 milj. kr. Säkert stiga
egnahemsbyggarnas tillsatser av egna (och upplånta)
medel till ett högst betydande belopp.
Givetvis bör egnahemsverksamheten, även om den
har stora fördelar i socialt och ekonomiskt hänseende
samt för en ökad sparverksamhet hos de breda lagren,
framhåller förf. till sist, noga övervakas för att dessa
fördelar skola stå i rimligt förhållande till med
rörelsen förknippade ränte- och ev. kapitalförluster.
Ensidigt böjlig koppar.
Att ett så allmänt känt material som koppar skulle
kunna uppvisa några hittills okända egenskaper, kan
förefalla osannolikt. Likväl är det ett faktum som i
General Electric Companys forskningslaboratorium genom
dr Wheeler Davey’s iakttagelser bevisats.
Fig. 1. Röntgenapparat för undersökning av kopparens
struktur.
Den vid dessa försök begagnade kopparn är
visserligen ej den vanliga i handeln förekommande metallen,
utan enskilda kristaller av ren metall, vilka till ganska
betydande dimensioner (utöver 2 cm diameter och ända
till 15 cm längd) kunna framställas.
Till det yttre skiljer sig en dylik stor kopparkristall
blott obetydligt från vanlig koppar och dess
egendomliga struktur kan endast genom röntgenanalys påvisas.
Det märkliga vid dylika kristaller är nu, att man med
största lätthet, bara med ett tryck av fingern, kan böja.
dem, men ej utan stor möda bringa dem tillbaka till deras
ursprungliga form. Under första böjandet giva
kristallerna efter såsom vax men då man försöker böja dem
tillbaka, måste man taga kristallstycket i båda. händerna
och använda all sin kraft.
Detta förorsakas helt enkelt därav, att den stora
kopparkristallens struktur genom böjandet förstöres och
att kristallen sönderdelas i en mängd små kristaller,
vilka naturligtvis förhålla sig samt emot varje
böjningsförsök göra samma motstånd som vanlig koppar.
Fig. 2. Föremål av ensidigt böjlig koppar.
A. Gradenwitz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
