Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 INDUSTRITIDNINGEN NOR D E N
belysta linjer 4 ligga alltså mittför översidans obelysta
linjer 2.
Vid den följande exponeringen (genom
filmnegativet) belysas icke blott de förut bortskjanda linjerna
utan även de redan genom rastret belysta linjerna. Men
om exponeringen genom rastret varit riklig, komma
dessa förut belysta linjer att påverkas eller ändras
obetydligt vid den andra exponeringen (genom negativet),
dvs bilderna, som erhållas vid kopieringen från
negativet, komma huvudsakligen att visa sig i de vid första
exponeringen (genom rastret) bortskymda och således
icke belysta mellanrummen. Detta antydes av fig. 2,
där 5 och 8 föreställa linjer, som blivit belysta både
genom rastret och negativet, men 6 och 7 linjer, som
endast belysts genom negativet.
Som redan nämnt, belyses positivfilmens ena sida
genom de partier av negativet, som exponerats genom
det ena ljusfiltret, och den andra sidan genom de
partier, som exponerats genom det andra ljusfiltret.
Sedan positivfilmens båda sidor på detta sätt
exponerats både genom rastret och negativet, framkallas och
fixeras på övligt sätt.
Därefter färgas silverbilderna på filmens båda sidor,
men med olika färg, så att ena sidans färg blir den
andra sidans komplementfärg. Om den ena sidan färgas
t. ex. gulröd, så färgas den andra alltså blågrön.
I fig. 4, där sektionen A är ett parti av filmens
baksida och sektionen B motsvarande parti av framsidan,
antyder sektionen C resultatet av blandningen av båda
sidornas färger, då filmen ses i genomsikt. Fig. 5
antyder på övligt sätt den projicierade bilden, som här
tänkes bestå av två vita partier W, ett rött parti B
oeh ett grönt parti G. I sektionen C (fig. 4) bilda
partierna W additivt vitt genom samverkan mellan de
röda och gröna linjer, som motsvara rastrets mörka
linjer. Partiernas R och G färger äro likaledes resultat
av samverkan mellan färgerna å filmens båda sidor.
Uppkomsten av svart på sina ställen stör icke det
färgintryck, som uppstår i ögat genom angränsande fält
av ren färg, enär för ögat färgen övervinner det svarta,
utom där föremålets svarta partier skola reproduceras.
K. Nn.
Utvinnande av ädelgaserna neon och helium.
Ädelgaserna neon och helium förekomma i ytterst
ringa mängder i atmosfären, nämligen på 200 000
delar luft ung. 1 del helium och 3 delar neon, påpekar
märket T i senaste numret av Tekn. förenrs i Finland
förhandl:r. I fysikaliskt avseende skilja de sig starkt
fråö. atmosfärens övriga beståndsdelar; de äro mycket
svårare att kondensera till flytande form än dessa
vilken omständighet man gör bruk av för deras utvinnande.
Vid successivt metodiskt bringande av luften i
flytande form i särskilda apparater erhåller man neon och
helium som gasformiga rester; dessa ädelgaser bilda
därför nu för tiden biprodukter inom industrin för
flytande luft. För att få neon rent, måste det emellertid ännu
befrias från sin följeslagare helium. På kemisk väg
kan detta icke ske, emedan ädelgaserna ej ingå kemiska
föreningar. Man använder däremot den fysikaliska
egenskapen, att neongas uppsuges av träkol, som
avkylts starkt med flytande luft. Det återstående
helium kan avlägsnas med en pump, emedan det alls ej
absorberas av kolet. Neon användes huvudsakligen in-
om belysningsindustrin och tjänar där till fyllande av
s. k. elektriska glimmlampor samt rörlampor. Om man
låter elektriska utladdningar gå genom neon, så alstras
ett mycket angenämt svagt orangefärgat ljus, vid
mycket liten specifik förbrukning av elektrisk energi.
Teknisk översikt.
De bekanta konstigheterna med
Stockholms-radions räckvidd, nu återigen föremål för
diskussion i dagspressen, ha belyts av Sv. D:s
radioexpert d. 17 ds med bl. a. dessa reflexioner:
Med hänsyn till det nuvarande stora antalet
kristallapparater bör Stockholmsstationen fortfarande få
behålla ett centralt läge. Varför då inte exempelvis välja
att inreda stationen i övre våningen av det nya
Kungstornet med antennen spänd mellan master på de båda
tornen? Genom ett motviktsnät i höjd med de
översta våningarna skulle stationen då få ett mycket fritt
läge.
Den dåliga mottagningen på orter, som ligga på ett
eller annat tiotal mils avstånd från Stockholm, har från
telegrafverket förklarats härröra från förekomsten av
en »död zon» på ovannämnda avstånd från
sändarsta-tionen. Någon död zon i ordets egentliga bemärkelse
existerar emellertid icke utan blott ett kring
sändarsta-tionen beläget oregelbundet format bälte, inom vilket
ljudstyrkan under vissa förhållanden är sämre än i de
trakter, som ligga mer avlägsna inom det närmaste
tusentalet kilometer från stationen. Inom nämnda bälte
är emellertid ljudstyrkan skenbarligen proportionell
mot sändarstationens styrka. Då dessa förhållanden
säkerligen icke varit obekanta för telegrafverket vid de
nuvarande stationernas planläggande, kan den »dåliga»
zonens förekomst näppeligen vara en ursäkt för de
dåliga resultaten inom den, utan snarare borde
telegrafverket med kännedom om zonen ha tagit till
stationseffekten så rikligt, att rundradion även blivit hörbar
där.
De dåliga mottagningsförhållandena inom nämnda
zon göra sig emellertid blott märkbara i större grad
under den mörka årstiden och vid utsändningar på
nätterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
