- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiotredje årgången, 1925 /
43

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN

43

vändigheten av att broarna byggdes av eldfast material.
Ej mindre än 218 nya broar hava planerats av
»Recon-struction Bureau», förutom reparationer och
utvidgningar av äldre.

Intill dess stadsplan fastställts och tomtregleringar
slutförts, få inga permanenta byggnader utföras —
ehuru exempel ej lära saknas på att så skett — och
provisoriska byggnader, som uppförts efter
jordbävningen, få endast kvarstå under en maximitid av fem år.

Inalles hava i Tokio hittills omkring 170 000
provisoriska byggnader uppförts, varav 70—80 % måste
flyttas. Missnöjet bland de av denna föreskrift drabbade
husägarna lärer även vara ganska utbrett, då
expropria-tionsersättningarna förmenas icke på långt när komma
att täcka deras förluster.

Även sedan uppförandet av pernamenta byggnader
efter hand blivit tillåtet, torde det sannolikt dröja, innan
någon mera omfattande byggnadsverksamhet kommer
till stånd. Bristen på kapital lärer för lång tid framåt
göra sig kännbar, och svårigheterna att förvärva eller
arrendera byggnadstomter äro stora. Å ena sidan äro
många tomtägare, som förlorat sina gamla byggnader
men sakna kapital att uppföra nya, obenägna att
upplåta sina fastigheter med nyttjanderätt eller begära
därför orimliga pris, beroende på den för
nyttjanderätts-havarna synnerligen förmånliga japanska
lagstiftningen. Å andra sidan upptagas talrika värdefulla tomter
av billiga baracker, vilkas innevånare icke kunna
åläggas att avflytta. —• Eörut gällande
byggnadsbestämmelser hava underkastats revision, och en del nya
stadganden hava däri införts, bl. a. med avseende å
byggnadernas hållfasthet mot jordbävningar och beträffande
byggnadsmaterial. Av imitations- och surrogatmaterial,
som här mycket användes, har tegelimitation i form av
tunna plattor anbragta å murbruk eller cement
förbjudits.

Det uttalas från arkitekthåll, att någon allmännare
användning av eldfast byggnadsmaterial icke torde vara
att förvänta, huvudsakligen till följd av ekonomiska
skäl. Betong och stål komma givetvis att användas till
fabriker och kontorslokaler samt offentliga byggnader,
men trä kommer att förbliva det allmännaste
byggnadsmaterialet.

Det synes sannolikt, att den framtida
byggnadsverksamheten icke kommer att sakna intryck och
reminiscenser från de temporära byggnaderna. Ett
karakteristiskt drag framträder redan nu: de tunga, svartgrå
tegeltaken få vika för plåttak — en estetisk förlust,
men minskad risk vid jordbävning. Innebyggarna i
barackerna — ett prov på japanernas lätthet för
improvisation — synas förvånande hastigt hava vant sig vid
de nya förhållandena, och deras härunder gjorda
erfarenheter torde icke bliva utan inflytande å de nya hem
cle omsider komma att skapa sig.

Rekonstruktionsprogrammet upptager även
anordnandet av eldfasta zoner i ändamål att förebygga ett
återupprepande av septemberbranden. Inom dessa zoner,
vilka skulle innefatta bl. a. affärskvarteret i
Marunou-chi, ämnar man i största möjliga utsträckning
understödja uppförandet av eldfasta hus.

Samtliga industriella anläggningar, däri mera ä,n
15 arbetare sysselsättas, skola förläggas till ett för
hela staden gemensamt fabriksdistrikt i närheten av
Sumidafloden. Alla fabriker, där giftiga ämnen
tillverkas, hänvisas till ett visst begränsat område och
sprängämnesfabriker till ett annat. Från
bostadsdistrikten, såsom Azabu, Shiba, Koishikawa och Kojimachi
väster om kejserliga palatset, komma alla fabriker att

bannlysas, och bodar få i dessa distrikt endast
förekomma vid vissa huvudgator.

Yokohama.

Vad Yokohama beträffar, ställde sig förhållandena
väsentligen annorlunda än i Tokio. Här var den nya
stadsplanens genomförande det viktigaste, medan i
Yokohama, en modernare stad än Tokio, intet behov av
en fullständig omläggning av stadsplanen förelåg, utan
huvuduppgiften gällde återställandet av den ödelagda
staden till vad den förut var.

Redan för fem år sedan fastställdes för Yokohama
vissa byggnadsbestänimelser, avseende anordning av
eldfasta zoner i staden; efter år 1928 skulle alla
byggnader inom dessa zoner bestå av eldfast material.
Nyligen hava emellertid stadens myndigheter gjort
framställning om uppskov under 15 år med dessa
bestämmelser, enär stadens borgare i regel befinna sig i en
sådan ekonomisk situation, att de icke se sig i stånd att
uppföra reglementsenliga byggnader, även om
statsunderstöd beviljas dem.

Kommunikationer.

Jordbävningen berövade såväl Tokio som
Yokohama i stort sett alla cleras kommunikationer.
Järnvägarna gjordes obrukbara från Tokio till bortre sidan av
Hakkone-distriktet, och spårvagnar samt interurbana
elektriska linjer förstördes. Över hälften av Tokio stads
spårvagnar blevo lågornas rov, spårvägsskenorna blevo
böjda och vridna, broar störtade in och elektrisk ström
saknades under flera veckor.

Medan antalet spårvagnar i Tokio före
jordbävningen utgjorde 1 920, gå nu ca 1 500 vagnar i trafik, och
ytterligare ca 400 beräknas bliva färdiga innevarande
år (1924). Sammanlagda längden av Tokios
spårvägar, som nu uppgår till 190 eng. mil, kommer enligt
rekonstruktionsplanerna att stiga till 371 mil. Alla
gator i det nya Tokio med en bredd av minst 22 m
komma att förses med spårvägar.

För att supplera spårvagnstrafiken har staden
dessutom å olika linjer insatt 1 000 motorbussar, vartill
använts Ford’s standard-modell för 1 tons lastvagnar,
försedda med elektrisk utrustning och pneumatiska ringar
samt inrättade för 12 passagerare.

Ett enskilt bolag, »Tokyo Motor Bus Company»,
hade vid tiden för jordbävningen 120 omnibussar i
trafik och har därefter beställt 90 nya sådana, varav
flertalet levererats och tagits i bruk.

I Yokohama hade i oktober 1923 15 engelska mil
av spårvägslinjer återställts, och ytterligare 15 mil äro
under byggnad. 12 milj. yen hava i allt anslagits för
spårvägsnätets iståndsättande i sistnämnda stad.

Det torde slutligen böra tilläggas, att samtliga
järnvägar i Tokio med omnejd äro avsedda att elektrifieras.

Telefon.

Antalet abonnenter reducerades genom
jordbävningen från ca 82 000 till 18 000, och antalet i bruk
varande apparater, som i augusti uppgick till ca 110 000,
utgjorde sistlidne juni 28 000, vilket antal emellertid
inom ett halvår beräknas ökat till 64 000.

Hela stadens telefonnät är avsett att omläggas till
automatiskt system; en avsevärd lättnad kommer
härigenom att beredas särskilt det japanska språket ej
mäktiga utlänningar, vilka hittills icke utan japansk tolk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1925/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free