Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65 INDUSTRITIDNINGEN NOR D E N
kyrkmenigheten, så att temperaturen kännes
tillfredsställande, ehuru hela kyrkvolymen uppåt taket ej är
genomvärmd. På de platser, där bänkar ej äro
placerade, sker uppvärmning medelst elektriska radiatorer.
Denna form kräver som sagt något högre
anläggningskostnad än enbart radiatorer, enär ledningarna måste
dragas till kyrkans alla bänkar. Emellertid torde
kostnaderna snart betala sig. Systemet kräver nämligen
ca 20 à 25 % mindre effektåtgång än andra system,
varför det särskilt är att rekommendera, då strömmen
betalas efter visst pris per kilowatt-timme eller per
kilowatt och år.
Bänkelementen utföras i form av cylindriska
järnrör om 1 meters längd, försedda med gjutna gavlar. De
sammankopplas i längder, motsvarande bänkarnas, på
synnerligen enkelt sätt därigenom, att det ena
elementets kontakter inskjutas i motsvarande kontakter i det
andra. Elementens placering gör att de ej synas, men
de äro givetvis utsatta för damm och smuts. Därför äro
de så konstruerade, att ytövertemperaturen endast
uppgår till 75° C, så att denna beläggning ej förbrännes
och föranleder os.
Fig. 1 visar en principritning till installation av
elektrisk uppvärmning system Volta medelst ackumu-
lerande bänkelement och fasta elektriska kaminer,
alltså andra former än ovan beskrivna. Ackumulerande
bänkelement äro lämpliga på orter där kraftverket
avstänger strömleveransen under söndagsförmiddagen.
Ytterligare ett exempel
åskådliggöres av fig. 3, en
transportabel kyrkokamin.
Denna uppvärmningskamin har
med framgång tillämpats i
smärre landsortskyrkor,
vanligtvis träbyggnader, där
kommunens begränsade resurser
lagt hinder i vägen för en mera
omfattande
uppvärmningsanläggning, samt där
kyrkorummets form och storlek
möjliggör, att en jämn uppvärmning
på detta sätt erhålles. Vanligen
placeras plåtkaminer i kyrkans
gångar och anslutas medelst en
böjlig kabel till under
bänkarna eller å väggarna anbragta
kontakter. Kaminerna
inkopplas på lördagskvällen och borttagas strax före
gudstjänstens början.
Fig. 3. Transportabel
kyrkokamin.
Sulfidmalmerna i Västerbottens län.
Referat av föredrag hållet av överdirektör Axel Gavelin vid Bergshandteringens Vänners årsmöte
den 30 januari 1925 i Örebro.
Föredragshållaren erinrade först om Sveriges
Geologiska Undersöknings (S. G. U.) försök att inom
Sveriges gränser anträffa sådana malmer, som landet
dittills lidit brist på. Uppmärksamheten kom därvid
snart nog att riktas på Västerbottens län. som före de
skildrade undersökningarnas igångsättande var det i
geologiskt hänseende minst kända länet i riket och
som dessutom hade en del goda indikationer i form av
lösa block av rik malm, vilkas moderklyft man
icke lyckats anträffa. Större delen av jordytan var
jordtäckt, varför sålunda goda fyndigheter kunde
finnas, som undandragit sig dittillsvarande
malmleta-res upptäckt. Några metoder att på jordtäckta
områden upptäcka andra malmer än järnmalmer hade
dittills ej funnits.
Samtidigt med S. G. U. hade även Centralgruppens
Emissionsaktiebolag med stor skicklighet bedrivit en
betydelsefull prospektingverksamhet, vilken talaren
varit i tillfälle att studera såväl i fält som genom
analyser, rapporter och kartor och vilken han
betecknade såsom synnerligen framgångsrik.
De i Västerbottens län bedrivna arbetena hänföra sig
till två olika områden, fjällområdena och nordöstra
delen av länet.
Undersökningarna av fjällområdena motiverades,
förutom av andra geologiska skäl, av deras närhet till
det i Norge, nära svenska gränsen belägna
Grongfäl-tet, med dess över 20 miljoner ton kistillgång; såsom
vanligt visade sig dittillsvarande kända fyndigheter
värdelösa, men nya fyndigheter upptäcktes med
svavelkis-, zink- och kopparmalmer av samma typ som
malmerna i de stora norska fyndigheterna vid
Sulitelma, Grong och Lökken. Till följd av sin synnerligen
besvärliga belägenhet sakna de emellertid f. n.
ekonomisk betydelse.
Undersökningarna i nordöstra delen av länet hava
avsett det s. k. Skellefteåfältet. Detta omfattar
området från Skellefteå inemot inlandsbanan vid Stensele,
Sorsele och Arvidsjaur socknar — en sträcka av ca
20 mil eller lika stor som avståndet mellan Gävle
och Persberg — alltså lika stor som mellersta
Sveriges hela bergslag.
Bergarterna utgöres av leptiter av samma slag som i
den mellansvenska Bergslagen, grönskiffrar, svarta
skiffrar, konglomat och gråvackor. Dessutom
förekomma inlagringar av kalksten.
I Västerbottens län finnas emellertid inga
betydande järnmalmer — Näsberget är den bästa och
utgör en utsöndring i en basisk bergart — utan endast
magnetkis, svavelkis, kopparkis och stundom
zinkblän-de, ofta arsenikmalm och även guld och silver —
stundom t. o. m. i avsevärda mängder.
Anledningarna till fyndigheternas upptäckt voro dels
i dagen gående indikationer, dels block av malm eller
malmförande bergarter. Fyndigheterna själva voro i
regeln täckta av jord eller vatten. Med ledning av
detaljerad geologisk kartläggning i förening med studiet
av landisens rörelseriktningar samt undersökningar
med elektriska malmletningsmetoder eller andra
geofysikaliska metoder hade förekomsterna lokaliserats
samt blottats genom diamantborrningar eller
grävningar.
Beträffande de för fyndigheternas upptäckande så
viktiga elektriska malmletningsmetodema hade S. G.
U. huvudsakligen arbetat med den Nathorst-Lundberg
ska evkipotentialmetoden, medan Centralgruppens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
