- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiotredje årgången, 1925 /
72

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

72

INDUSTRITIDNINGEN NOR D E N

Uppfinnare och förläggare.

En artikel i Ind. Norden nr 7, avhandlande
uppfinnarna och riksvarumässan i Göteborg instundande maj,
bjuder på åtskilligt beaktansvärt. Intressant är t. ex.
den uppfattning, som synes vara författarens, och som
ger p a te 1:11 m 3 m d i gh e te n ett ganska olika betyg mot
vad man eljest nu för tiden blivit van vid.
Visserligen ger författaren sitt beröm med en viss spydig
godmodighet, men erkännande skänkes dock patentverket
för dess, måhända allt för stora, tillmötesgående mot
den patentsökande allmänheten. Artikeln i fråga har
emellertid oförlydbart såsom huvuduppgift att
intressera uppfinnare till besök å den blivande varumässan
och till att å densamma utställa och bekantgöra sina
snillefoster. Jämväl i motiven till antydda
uppmaning synes artikelförfattaren hava alldeles rätt. Det
måste nämligen få anses oemotsägligt, att såväl
uppfinnarna som eventuella spekulanter på
uppfinningarna å ett dylikt möte bliva i tillfälle att på ett bekvämt
sätt sammanträffa och, måhända, »göra affär».

Att uppfinnarna såsom regel äro i ekonomiskt
avseende mindre lyckligt lottade kan anses vara ett allt
för påtagligt faktum för att behöva vidare diskuteras.
Ett annat faktum är emellertid deras stora benägenhet
att överskatta sina uppfinningar, vilka de därför
värdesätta alldeles för högt. De uppfinnare, vilka uppträda
med blygsamma ersättningsfordringar för sitt
»sam-hällsgagnande» arbete, äro sannerligen allt för lätt
räknade. Ingen må visserligen förmena eller förtänka
dem deras strävan att vinna möjligast stora ersättning
för nedlagt arbete och offrad tid, men man må ej heller
förundra sig, om en framträdande reflektant studsar
inför priser, vilka han anser oskäliga.

Dessutom torde det i allmänhet ställa sig synnerligen
svårt att omedelbart från början överblicka
vinstmöjligheterna av marknadsförandet utav en uppfinning,
och det är således allt för naturligt, att en köpare först
vill förvissa sig om dessa möjligheter, innan han
ikläder sig några, åtminstone betydande,
betalningsskyldigheter. Ävensom, att han härvidlag icke anser
uppfinnarens, av självsäker optimism framfödda,
försäkringar vara tillfyllest utslagsgivande.

Uppfinnaren bör därför, om han skall kunna
påräkna resultat av sådant sammanträffande, som den
ifrågavarande artikeln avser, vara beredd på
uppställande av rimliga ersättningsanspråk. Och att vid
framhållandet av uppfinningens eventuella, vinstgivande
avyttringsmöjligheter undvika allt för kraftiga,
verkligheten icke motsvarande färger.

Emellertid torde det likafullt hända honom, att hans
förhoppningar grusas. Icke omedelbart kanske, men
senare. Sedan de, på grund av fagra löften, blivit än
starkare och deras igrusfallande således kommer att
framkalla än djupare missräkning. Alla
affärstransaktioner äro mer eller mindre lotteri, där den i dylika
frågor mindre erfarne och mindre förslagne drages vid
näsan av den erfarne och mer förslagne. Uppfinnarna
tillhöra såsom regel den förra kategorin. På grund
härav och av deras ekonomiskt mindre gynnsamma
förhållanden falla de lätt offer för hänsynslösa
spekulanter. Det skulle därför vara mer än önskvärt, att
mäss-bestyrelsen till sitt förfogande hade icke blott »1
patentärenden erfarne fackmän», vilka väl i denna
egenskap också kunna någotsånär värdesätta resp. uppfin-

ningar, utan även i så måtto omdömesgilla och erfarna
personer, att de kunde visa uppfinnarna hän mot
endast »renhåriga» spekulanter.

Det har nämligen hänt uppfinnare, som lyckats
erhålla intressenter för sina uppfinningar, att de råkat
ur askan i elden. Ett sådant fall är följande: En
uppfinnare hade erbjudits en viss summa kontant för en
sin uppfinning. Andra intresserade uppträdde på
scenen och förespeglade honom mångdubbla vinsten, därest
de fingo taga hand om saken. I å ena sidan
självöver-skattning med hänsyn till uppfinningen och dess
lysande framtid, å andra sidan barnslig naivitet
nappade uppfinnaren på det sista, lockande betet och–

gick miste om all ersättning. Ett annat fall: En
uppfinnare har lyckats intressera personer, kapitalstarka,
inflytelserika personer, för sin oemotsägligt geniala
uppfinning. Ett bolag, ett omfångsrikt och mäktigt
bolag skall bildas för uppfinningens exploaterande. Detta
kräver tid, och under denna står uppfinnaren utan
annan ersättning, än fagra löften på framtiden. Han
får icke ens effektuera ensamstående, blygsamma
beställningar, som gjorts hos honom personligen. »Det
skulle kunna skada det planerade, stora företaget.» Att
»kon kan dö medan gräset växer» bekymrar icke alls
de kapitalstarka och inflytelserika herrarna.
Visserligen har uppfinnaren sin fulla frihet att vända
herrarna ryggen, men man får icke förundra sig över hans
tvekan. Deras kapitalstyrka och inflytande hålla ännu
hos honom hoppet vid liv, om han än icke med allt för
glada känslor finner sig uti en fortsatt oviss väntan.

En tredje uppfinnare hade verkligen lyckats få en
förläggare eller, såsom denne själv från början lät
kalla sig, kompanjon, som också, bidrog ekonomiskt till
»rörelsens» utveckling, ehuru på ett synnerligen
opraktiskt och snävt sätt. Då, på grund såväl härav som
av andra, olyckliga omständigheter, »affären» ramlade,
fordrade kompanjonen tillbaka sina pangar och tvekade
ej att för det syftet tillgripa de mest osympatiska
medel.

Slutligen må erinras om, hurusom den Jungnerska
torrackumulatorn vid dess första framträdande höll på
att alldeles komma i vanrykte endast därför, att
förläggaren fordrade ränteinkomst på satsat kapital så
tidigt, att ackumulatorerna ej hunno till fullo
utexpe-rimenteras, innan de tvungos ut i marknaden.

Långt ifrån allt har uppfinnaren således vunnit
endast därigenom, att han beredes tillfälle att
sammanträffa med personer, för vilka hans uppfinning
tilläventyrs kan vara eftersträvansvärd. Men kunna
varumassorna i nu berörda avseende anordnas så, att
ovannämnda önskemål förverkligades, då komme de att
fylla ett verkligt behov, som i avsevärd grad
undanröjde de stötestenar, vilka ligga hindrande i vägen
för uppfinnarna vid deras strävan att draga ekonomisk
fördel av sitt tankearbete.

Dock undras storligen, om icke Svenska
uppfinnareföreningen i denna fråga vore ett ännu lämpligare
forum. Genom att inom sig inrätta en
informationsavdelning, som hade till uppgift att i möjligaste grad
dels direkt bedöma uppfinningarna, dels genom
undersökning av marknadsläget kunna bedöma
avyttrings-möjligheterna, skulle föreningen helt säkert bliva till
än mera gagn för uppfinnarna och deras här an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1925/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free