- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiotredje årgången, 1925 /
90

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

INDUSTRITIDNINGEN NOR D E N

men även här begränsas vidgning av tillgängliga
malmrikedomar. Sålunda borde en ökad procent av
landets befolkning tvingas att finna sin näring inom
andra områden. Härvidlag kommer otvivelaktigt
verkstadsindustrin, ävensom därmed närbesläktade
förädlingsindustrier, att spela en mycket stor roll.
Emellertid måste dessa industrier därvid organiseras så, att
de bliva konkurrenskraftiga ej blott inom Sverige utan
även på världsmarknaden.

Därefter angav herr Dahlerus ingående huru
kapitaltillgång, arbetskraft, material- och kraft-frågor

samt fabriksorganisation inverka å framställningen
samt huru försäljningen bör organiseras för
konkurrenskraft. Särskilt avhandlades massfabrikationen och
framhölls, att därvid erfordras en speciell karaktär av
organisation, i vilken det primära arbetet, produktens
konstruktion, är av jämförelsevis underordnad
betydelse i jämförelse med den apparat som erfordras för
upplinjerandet, fullgörandet och förbättrandet av
fabrikationen. Med avseende å fabrikationen av
enstaka stora enheter framhölls betydelsen av de
konstruktiva avdelningarnas organisation.

Formning i gjuterier medelst cylinderstämpel.

Ovanstående bilder — ur Scientific American — visa en snabb metod att åstadkomma formar för gjutning av vissa artiklar eller

detaljer i stor mängd. Bilderna tala för sig själva.

Ädelfors med omgivningar.

Vad Daniel Tilas hade att berätta 1757.

(Meddelat av Pehr Johnsson.’)

Den som bergsvetenskapsman bekante Daniel Tilas
företog år 1757 en resa genom de södra landskapen.
Han hade därefter åtskilliga intressanta meddelanden
att lämna angående en del av de bruk och de verk, som
han då besökt. Som det torde ha sitt intresse veta vad
ban har att berätta angående Ädelfors och dess
omnejd, skola vi här återgiva detta. Guldgruvan
därstädes var då nyligen bliven känd och Daniel Tilas
hade varit en av dem, som på sitt sätt bidragit till att
göra den uppmärksammad.

Det var i september månad som han anlände till
Alsheda, den socken i vilken Ädelfors är beläget. Det
heter i manuskriptet »Sockenbeskrivaren» (Tom. I.
Kungl, bibi., Stockholm):

»Som jag nu en veckas tid stannat kvar i denna
socknen för undersökningars skull, om kornetten Carl
Fredrik Lejonadiers sökta inrättningar av
röclfärgs-bränneri och vitriolsjudning, så har jag tillfälle att
anföra något mera om denna socken än om övriga orter
under denna resan.

Belägenheten av socknen och dess beskrivande
deter-mineras lättast av den mitt igenom socknen flytande
strömmen, som kommer uppifrån Vetlanda, och som
faller ned. åt Emsälven (Emån).

Landet är på ömse sidor om denna ström, men mest
på östra sidan, flackländigt, med någon hedmark, men
sedermera begynner ej allenast landmånen att höja sig,
och omsider stanna i flera sträckningar och
landhöjder, utan ock samma bergshöjder besättas med stora
berg och hällar, som i början falla detacherade eller
enstaka, men sedermera hänga tillsammans och utgöra
hela bergsträckningar. Dock skilja bägge
sockentrakterna om strömmen något härutinnan, ty uti västra
trakten äro berghällarne något mera enstaka, men på
östra sidan däremot mera sammanhängande. Att östra
sidan är mera bergländig, visar också den geometriska
kartan, ty där existera en hel hop små älvgrenar och en
art av tvärälvar eller tvärbäckar. Alla dessa
bergshöjder och sträckningar äro dock mycket jordtäekta och
bevuxna, undantagandes där branterna äro så stora, att
jord ej kunnat kvarhäfta.

Hällebergs art en undergår en mäktig och betydlig
förändring i denna socken, och måste för tj^dligare
begrepp considereras för tveggehanda såvida man ännu
hunnit utreda sammanhanget.

1. Den gemena hällebergsarten, som håller sig i
början av socknen, men sedermera grenar ut sig och
nalkas ej strömmen på östra sidan närmare än 1U mil och
på den västra */s mil över huvud att räkna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1925/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free