Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgives och redigeras av
ingenjör Chr. Sylwan.
Publikationsorgan för Svenska
Uppfinnare föreningen o.
Stockholms Allin. Tekniker förbund.
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
GRUNDLAGD 1872
Bilaga: Svensk TidSKrift för
Industriellt Rättsskydd, Patent,
Varumärken m. m.,
innehållande av svenska patentverket
utfärdade patent m. m.
Nr 12 STOCKHOLM DEN 26 MARS _1925
Innehåll. Ind. Norden: Destillationsapparater, speciellt olika typers värmekonsumtion. Av docent E Oman. — Patentverkets plan
för avarbotande av balansen oavgjorda patentärenden. — Gerdes friktionshjulsutväxling. Ref. av K. Nn. — Teknisk översikt. — Litteratur.
— Notiser. — Sv. tid skr. f. ind. rättsskydd: Patent offentliggjorda av K. patent- och registreringsverket. — Unionen för skydd
av den industriella äganderätten. — Patentverkets kungörelser ang patent. — Eftertryck av signerade uppsatser utan angivande av
källan förbjudes. — Redaktionen påtager sig ej någon som helst obligatorisk åsiktsöverensstämmelse med ärade förf:s uttalanden.
Destillationsapparater, speciellt olika typers
värmekonsumtion.
Av docent E. Öman.
Föredrag i Svenska uppfinnareföreningen den 27 febr. 1925. Manuskr. för Ind. Norden.
Med destillation menas kokning av en
vätskeblandning, varvid minst två ämnen äro flyktiga och alltså
förekomma i såväl vätskan som i ångan; ett sådant
exempel är blandningar av vatten och sprit. Ofta
förväxlas beteckningarna destillation och indunstning eller
avdunstning; de senare förekomma t. ex. vid
indunstning av saltlösningar och vid tillverkning av
destillerat vatten. Härvid är det endast lösningsmedlet, som
är flyktigt.
Vid en blandnings destillation får man alltid,
fölen viss sammansättning hos den kokande vätskan, en
och samma sammansättning hos den bortgående ångan
(vid konstant tryck). Vi ha alltså här en naturkonstant,
vars storlek man icke kan ändra. Denna konstant kallas
destillationsfaktor, samt angives genom ångans halt i
vikt-% av det lättflyktigare ämnet dividerad med
vätskans halt i vikt-% av samma ämne, allt då kokning
sker vid visst tryck (vanligen 760 mm). Bestämning
av dessa destillationsfaktorer sker experimentellt
genom att destillera en vätska med känd sammansättning
och därvid bestämma destillatets sammansättning (fig.
1). För varje halt hos den kokande vätskan erhålles
alltså en halt i ångan och, om bestämningarna utföras
på blandningar med olika halter, så få, vi naturligtvis
en serie av värden, vilka kunna grafiskt
sammanställas; för varje bestämning ha vi fått en punkt och
genom dessa kunna vi lägga en kurva,
destillationskur-van (fig. 2).
Ofta antages att ämnenas kokpunkter äro de
avgörande faktorerna för hur lätt det går att destillera isär
ifrågavarande ämnen, men detta är en villfarelse. Det
finnes exempel på blandningar, där komponenterna hava
stor skillnad i kokpunkt och ändå äro betydligt svåra
att skilja genom destillation, och å andra sidan finnes
det exempel på blandningar, där komponenterna hava
ungefär samma kokpunkt, man ändå kunna skiljas
genom destillation. Det finnes t. o. m. exempel på
blandningar, där ämnet med den högre kokpunkten anrikas
i destillatet, t. ex. arseniktriklorid (kokpkt 132°) och
20,2%-ig saltsyra (kokpkt 110°). Ett typiskt exempel
på kokpunkternas ringa betydelse är metylalkohol och
etylalkohol i vattenlösning. Den förra kokar med 67°,
den senare vid 78°, och vattnet vid 100°. I
blandningen metylalkohol -4- vatten ha vi alltså en kokpunkts-
differens av 100 — 67 = 33°, och i blandningar av
etsd-alkohol + vatten ha vi 100 — 78 = 22° :s differens. För
utspädda lösningar ger dock den förra blandningen,
trots den större kokpunktsdifferensen, betydligt lägre
halt i ångan än den senare blandningen. Härvid
jämföras naturligtvis lika starka lösningar. För högre halter,
över 25 % i lösningen, är förhållandet omvänt, ty där
ger metylalkoholen högre halt i ångan än
etylalkoho-len. Några värden för dessa blandningar visas i tabell I.
Tabell I.
Destillation av vattenlösniugnr av metylalbohol resp.
etylalkohol.
%%%%%%%%
Vätskeblandningens
halt alkohol = . . 1 5 10 20 30 40 50 60
Ångans halt av:
metylalkohol = . . 7,4 28,6 46,8 63,8 72,3 77,8 82,3 86,0
etylalkohol = . . . 10,5 36,0 51,6 65,5 71,2 74,0 76,7 78,9
Dessa värden visas grafiskt i fig. 2, varvid %halten
alkohol i vätskan är avsatt på abskissan samt %halten
alkohol i ångan avsatt på ordinatan.
Detta exempel på kokpunktdifferensens ringa
betydelse för destillationskonstantens storlek är icke något
enstaka fall, tvärtom kan man säga, att det i
allmänhet är så, att kokpunktdifferensen icke ger oss någon
vägledning om hur destillationsfaktorns storlek är.
Några exempel härpå visas i tabell II, varvid det
lättflyktigare ämnet är kursiverat.
Tabell II.
Destillation av 1 %-ign lösningar av det lättflyktigare ämnet.
[-iKokpunktdif-:-]
{+iKokpunktdif- :+} ferens C°. 1 Vätskeblandning. Ängans halt %.
138 ammoniak — vatten.......... 8,5
43,4 aceton — vatten........... 20,4
42 elylbromid — bensin (kpkt 80’) .... 3,0
35 metylalkohol —- vatten........ 7,4
22 etylalkohol — vatten......... 10,5
18 vatten — ättiksyra.......... 2,2
13 metylalkohol — etylalkohol...... 1,5
8,4 aceton ■— metylalkohol........ 2,2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
